Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KRÄ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
n. id. Sk.; krik (pl. def. kriki), n. id. G. Krak
(def. -kje), n. kreatur. Hs. (Db.). Deraf
småkräk, n. pl. getter, får. Gstr. D. kræ, n. djur,
kreatur.
Kräka ve, v. n. 2 tillfriskna, komma sig
före igen. Vg.
KRÄKE-TORN, m. Rhamnus catharticus. Vestra
Sverige. Wahlenberg, fl. suec.
KRÄKETR, kräkklig, s. krank 2.
KRÄKKLA, kräkla, s. krake 1.
KRÄKLA, s. krakel.
KRÄKLING (pl. -ar), m. Empetrum nigrum.
Wahlenberg, fl. suec.
KRÄK-MAGE (pl. -ar), m. som har lätt att
kräkas vid något obehagligt. Sdm.
KRÄLLD, krälld-kall, wóst-krälld, s. kar.
KRÄLLA, s. krilla.
KRÄLLTA, v. n. 1 småträta, ofta påminna om
en sak. Vg., ög,
Krällt, n. gnat, källt. Ög.
Krällti(g), adj. gnatig. Ög. (Ydre).
KRÄMA, krämarehus, krämmeska, s. kram.
KRÄMMEL, s. krima.
KRÄMP, s. krimpa.
KRÄNA SEJ, s. kröna.
KRÄNGA 1, 1) v. a. 2 vända ut och in, vända
afviga sidan utåt; om kläder o. d. "Kränga
strumpor". Allm. "Blir du villad av skogs-snuan,
så kräng tröjan å läs Fader vår avigt". Sm. D.
krænge, id.; 2) v. n. 2 vara myndig, stursk, krånglig.
"Han går der å kränger. Han kränger allti, kan
inte få dä te pass". Sk. (Ox.).
Kränga sej, v. r. 2 brösta sig, kråma sig,
visa sig vrång. S. Sk.
Kränge, n. vrång, vresig, förarglig menniska.
Sk. (N. Åsbo).
Kränge-hals, m. stursk, krånglig, vresig,
inmarig menniska. Sk. (Ox.).
Krängi, adj. krånglig, krihårig. Ög.
Stor-krängare, m. i. q. krängehals. Sk.
(Ox.). Jfr d. d. kræng.
KRÄNGA 2, v. n. 2 förvärfva med rätt och
orätt. "Kränga sej te". Ög. Jfr krå.
Kränger, adj. 1) flitig, arbetsam; 2)
tilltagsen, som vet taga för sig och snålar från andra.
Vg. (Vadsbo).
KRÄNKA 1 (p. -kor), f. 1) en pall med 3 eller
4 pinnar under; liten stol utan ryggstycke. G.; 2)
ställning för tunnor, såar; deraf byk-kränka, f.
Nk., ög., fl. (Nl.). Kränkjå (läs: kräntjå), f. pall
med höga fötter. Fl. (GK., K.). Fin. krenkku,
bänk med fyra ben; n. krakk, m. liten stol utan
ryggstöd; krekkje, n.
KRÄNKA 2 (pl. -kor), f. liten knippa (af lin).
Hs., ul.
KRÄPLA, v. n. 1 1) förorsaka trassel; 2)
prata, sladdra; 3) gräla. Fl. (Nl.). Kräpla, v. n.
gräla, tvista. Vm. (Herv., Id.). Jfr kripinsk.
Kräpla, f. trätosam menniska; en som alltid
lägger sig i trätor. Vm. (Herv., Id.).
Kräploter, adj. 1) sladdrig, fallen för
onyttigt prat. Kräploger, id. Fl. (Ingo); 2) grälig.
Fl. (Pargas).
KRÄPPA 1, v. n. 2 blifva mildare; om snön
och vädret "Dä kräpper på", det blir mildare i
luften, snön blir mera kram. Sm. Jfr krapp,
krappa.
KRÄPPA 2, s. krimpa.
KRÄSEN, kräsmeser, s. kras.
KRÄTT, n. svagt ljud af en menniska. Ög.
Krätta, v. n. gifva ett svagt ljud. Ög. (Ydre).
KRÄTTA, v. n. 2 säges om strömmande vatten
då det befinner sig vid fryspunkten och framrinner
långsammare än eljest. "Kvarna vill mä nö gå
för vattna krattar". V. Nk.
KRÄVA 1 (ipf. krav el. kravde, konj. krove el.
kravde, sup. kraft el. kräft), v. a. kräfva. Ög.
Krävi (krävd, kräft), v. a. 1) kräfva; 2) söka;
om läkemedel. "Meklamäntä kräv mäg",
läkemedlet verkar på mig. "Hä kräv mäg", jag vill spy.
Vb. Kräva, v. a. o. n. 2 vara brunstig, tjurgalen;
om ko. "Kon kräver okse". Sdm. (Ornö). Kravja,
id. Hs. (Db., Bj.). Kräva sig, v. r. 2, säges om
barn när de veta säga till om naturens tarf. Vg.
Fsv. kræfia, krævia, v. a. med accus. el. genit.
a) tillsäga, uppmana; fn krefja (krafda, krafit el.
kraft), fordra, begära, bedja; n. krevja (ipf. krov
el. kravde, sup. kravt), kräfva, fordra; fe.
crafian; e. crave; d. kræve. Grimm (gr. 3, 51) antager
ett förloradt starkt verb kriban, kraf, krêbun.
KRÄVA 2, f. 1) (i riksspr.) kräfva (ventriculus
avium); 2) mage; skämtsamt. "Han har krävan
full"; 3) bröst. "Slå en i krävan". Vm., m. fl.
Kräv-stinn, adj. 1) som har kräfvan full;
om foglar; 2) öfvermätt. Ul.; 3) som skjuter
fram bröstet, kråmar sig; uppblåst, högfärdig
Vb., vm., sdm., nk. Kräv-hög, kräv-dryg, id.
Vm.; 4) matgrann, kinkig på mat. Sdm. Jfr
kroe.
KRÄVEKA, s. krabba 2.
KRRÄVÄL, s. krilla.
KRÖBALE, kröblinq, s. kriopa.
KRÖFTA el. kryfta, v. a. 1 1) skrynkla
mycket. Hl., sm., sk., bl.; 2) krusa (vid tvätt). Sk. (Ing.).
Jfr krimpa.
Kröfted, adj. skrynklig. Sk.
KRÖKLA (pl. -lor), f. skrynkla. Bl.
Kröklot, adj. 1) ojämn, skrynklig; 2)
krumpen. ofärdig. Fl. (Öb.).
KRÖLA, kröler, krölig, krölug, s. krilla.
KRÖMMEL, krömmel-aktu, krömmel-lónnom,
krömmellås, s. kraum.
KRÖMSKA, s. kröna.
KRÖMTA (i st. f. krymta), v. a. 1 gnugga
(linnekläder) vid tvätt. Vg. Jfr krimpa.
KRÖNA el. krönna, v. a. o. n. 2 1) krysta,
trycka fram orden, tala i halsen. "Han sto der
å krönte". Hl. (Karup). Kråna (ipf. o. sup.
kråna), v. a. krysta. Fl. (Öb.); 2) småhosta.
småharkla. Sk. (Gärds h.). Kräa, kräna sej, id. Ög.;
krönska, Sm.; krömska, id. Bl.; 3) göra sitt
naturbehof. Sk. (Onsjö, N. Åsbo).
Krönsk, adj. stolt. Sk. (Luggude).
KRÖNIKA, f. en mindre stång med ett bukigt
tvärträ i ändan att lyfta upp stockar och stenar
med. Vg., vm. Nht. kranich, krahn, m. id.
Kranich, m. trana, med sin långa hals och näbb har
gifvit anledning till benämningen.
KRÖNKÄN, s. krok.
KRÖPA, s. kropp 3.
KRÖSA, s. kryssa.
KRÖSEN, n. lingon: Vaccinium vitis idæa.
Allm. Eljest kröser, Dls., bh1.; krösä (pl. -ser) f.
Nk.; krösebär, n. Dls.; kröjson, kröjsonbär,
klöjson, n. Fl. (Nl.).
Krösna-mos, n. lingonmos. Sm.
KRÖST (ipf -ä), v. a. o. n. krysta. Kröst säg,
v. r. brösta sig, yfvas. Vb.
KRÖTT, m. liten hopkrympt varelse. S. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0390.html
