Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KLY ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KLYPPA, s. klippa.
KLYSA, s. kliova.
KLYSJA, f. klump af något blött och fuktigt.
Nk. N. klysa, f. id.
KLYSNA, klyv, s. kliova.
KLYSSE, s. klifsa.
KLYV-STÄTA, s. klaiva.
KLÅ, klåbett, klådiger, s. kliova.
KLÅ, f. stör, hvarpå säden uppstickes på
marken att torka. Bl. Jfr sv. klo, ungvis.
KLÅBB 1, s. klabb 2.
KLÅBB 2 (ipf. -ä), v. n. klibba vid, fastna vid.
”Hä klåbbä unnär hästfotom”. Vb. Jfr klabba.
KLÅDRA 1, v. n. 1 sjunga, lalla, börja tala; om
barn. Ög. (Gullbergs h.).
KLÅDRA 2, f. sångtrast: Turdus musicus. Klåra,
kledra, klera, f. id. Sm.; klödra, f. id. Ög.
KLÅK, s. klak.
KLÅMN, s. kliova.
KLÅNK, s. klinga.
KLÅNN-PADDA, f. grodunge med svans utan
fötter. Hs. (Db.). Jfr fn. klumbr, m. klump.
KLÅP, m. 1) gröfste ändan af en vidja. Ul.;
2) dum, okunnig menniska. Sm.; 3) n. stackare,
som ej kan uträtta något; klåpare. Vb. Jfr fn.
klápr, m. groft kärl eller redskap.
KLÅSS, adv. mycket nära, tätt intill. ”Klåss
intill”. Hl. (Falkenberg, Kongsbacka). D. klos;
n. klåss; e. clos, id.; jfr fn. klús, adj. arcte
conjunctus; fe. clýsan, v. a. claudere, finire; lt. cludo
(pf. clusi).
KLÄE, n. kläde, tyg. Sk. Fsv. klæþi, kleþi,
klædhe, n. a) kläde, tyg. VML. UL. GL. VGL.
Cod. Bur. s. 141; b) plur. kläder. VML. GL.
VGL. Alex. v. 6337. S.S. 1, 185; fn. klædi; d.
klæde; fe. clad; e. cloath; mht. kleit; nht. kleid.
Klä(d)s-ust, m. ost utan löpe. V. Nk.
Klä(d)-säkk (pl. -ar), m. kappsäck. Vl.,vg.,
ög.,sm.
Klij, m. klåda. Bhl. Klee, m. id. Sk. (Harj.).
Fsv. klaþi, m.; fn. kládi.
Klissel, klesel, m. klåda, kliande. ”Ja
fekk sådann fórfaseli klissel i hoed”. Sk. (Ox.,
Harj.).
Klakk, m. plötslig förskräckelse, hastig
skrämsel, bäfvan. Sk. (Ox.). Kläkk, m. id. ”Ja fikk
en sådan kläkk, att —”. Hl.,sm.,vm. m. fl.
Klókkna el. kluvna, v. n. 1 börja gråta,
blifva rörd till tårar, ej kunna tala för gråt. Hs.
(Db., Bj.), hj. Fn. klökkna, v. n. tappa modet,
blifva rörd.
Kläkk·bäver-gäll, m. upplöst bäfvergäll.
Jtl. Jfr helvåg.
Klam, m. l)klofve, ett hopspänningsredskap.
Def. klamen, pl. klama, def. klaman. Hs. (Db.).
Deraf a) gre-klam, m. hvarmed varpen (varspen)
drages på väfstolen. Hs. (Db.). I andra
Helsinge-socknar grekam, m.; i södra Helsingland
nyttjas endast en grof väfsked; b) kinn-klam, m.
påssjuka (hos menniskor). Hs. (Db.); c)
laskklam, m. sadelmakares syklofve. Hs. (Db.); d)
linklam, m. hvari linet inspännes och vältas i
sjön för att rötas (ritas). Hs. (Ljusdal). Detta
redskap brukas vanligen ej i Db., hvarest linet
”stenas ner” på linflöten, d. ä. flåten, på
hvilken linet ligger, sänkes med derpå lagda
stenar ned under vattenytan. e) mun-klam,
nosklam, m. spännes på hästnosen, hvarigenom
hästen blifver spak och låter sko sig. Hs. (Db.);
f) ski(d)-klam, m. väfskedsklofve. Hs. (Db.); g)
snikkar-klam, m. hvarmed limmade trästycken
af snickare drifvas ihop. Hs. (Db.); h) vallakkare-klam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
