Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KLO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakta och svagt, i anseende till sjuklighet; 3)
brinna svagt; om eld. Vb.
KLONK, s. klukka.
KLONKA, v. n. 1 skrika som en korp. Sm.
Fn. krúnka, v. n. id.; krúnkr, m. korp; krúnk, n.
korpskrik.
KLOR (ipf. -ä), v. n. 1) gå sakta, framskrida;
2) med möda draga sig fram; säges såväl om
rörelse, hclsotlllstånd, som bergning m. m. Vb.
Klorig (n. -ret), adj. skral, sjuklig. Vb.
(Nordmaling).
Klor-maur, m. arbetsmyra, arbetsam
menniska, som arbetar träget som en myra, men
mycket sakta. Vb.
KLORA, s. klau.
KLOSA (pl. -ser), f. klimp i soppa. Sk. (Ing.).
D. d. kløse, klimp i soppa; mht. klôz, m.
klump, frånskild massa (af mht. kliuzen, kloz,
kluzzen, v. a. klyfva, rycka åtskildt. Ben. 1,847).
KLóSSA (pl. -sor), f. 1) eg. stor groda: Rana
Bufo. Nästan allm. Klópsa, f. id. Fl. (Ingo).
Pogga, f.; 2) klumpigt och tölpaktigt fruntimmer.
Sk. Ordet är beslägtadt med klosa
Klóssa,, v. n. 1 1) låta som en groda. Sm.;
2) bära sig oskickligt åt. Ul.
Klósse-gräs, b. flugblomster: Antirrhinum
Linaria. Wahlenberg, fl. suec.
KLOTR (def. -ä), n. klot, t. ex. jol-klotr, n.
jordklot. Klot (def. -ä, pl. -är), n. kägla. ”Slå
klotär”, spela käglor. Vb. Kloter (def. klotra,
pl. kloter, def. klotran), f. kägla. Jtl. Kloter
(klåoter), n. klot. Nb. (Ö. Cal.). Fsv. klot, n.
a) klot; b) knapp på handtaget at ett svärd.
S.F.S. 5, 71; fn. klot, n. id.
Kloter-bóll, m. kägelklot. Vb.
Kloter-myl, m. 1) ett cylindriskt trästycke
af 1/2 till 1 1/2 alns längd och 3 tums tjocklek till
kägelkastning; 2) boll. Jtl.
Klot-välling, m. en rätt bestående af små
mjölbollar kokta i mjölk. Dl.(Lima).
Klimp-välling, m. id. Dl.(Nås).
Klotär (ipf -trä), v. n. slå käglor. Vb.
KLOVE, klovländ, klovna, klovstår, s. kliova.
KLUBB (pl.-ar), m. 1) klump, större
knubbformig massa. Sk.; 2) palt. Jtl.,dl. (Elfd., Mora).
Klubbe, -n (pl. klubba, def. klubban), m. klimp.
Hs. (Db.); 3) hvetemjölsklimp med sirapssås. Dl.
(Lima); 4) tätt sammanpackad hop, t. ex. af
menniskor. Vg. (Hof, 174); 5) liten backe, ”hympel”.
Fl.(GK., K.); 6) tung, ovig menniska. S. Sk.
Bänkji-klubbe (def. -n, pl. -ba, def. -ban), m.
klimp, kokad af vatten och malt till grötform;
ätes af tillfrisknande sjuklingar utan mjölk. Hs.
(Db.).
Strömmins-klubbe, m. strömming inlindad i
kornmjölsdeg och kokad. Hs. (Db.).
Klubbed, adj. 1)klumpig, oformlig; 2) ovig,
tungfotad. Sk.
Klubb-välling (def. -gjin), m. mjölkvälling
med klimpar af kornmjöl. Hs. (Db.).
Set-klubbe. m. sötklimp; klimp af kokadt
malt, rågmjöl och vatten. Hs. (Db.).
KLUKKA, v. n. 1 sqvalpa så att ett ljud
höres, t. ex. då en flaska, innehållande någon
vätska, skakas. Fl. (Nl.). Klonk (ipf. -a), id. Fl.
(Nerpes i Öb.). Ns. klukken, v. n. ”schluchen”.
B. W. B. 2, 812.
KLUKKA, klukksjauk, s. klokka.
KLUMP (pl. -a, def. -an), m. stock. Sågklump,
m. sågstock. Hs. (Db.). Holl. klont, f. klump
kloss; ns. klunt, m. klump.
Klumpa, v. a. 1 hugga af trästycken till ett
vedträds längd. Ög. Anm. Tager man i
öfvervägande sv. klimp, m., klimpa sig, v. r.,
klimpig, dial. klamp, klump, så synes det sannolikt
att roten är ett numera i vårt språk förloradt
starkt verb klimpa (ipf. klamp, pl. klumpu, sup.
klumpit).
KLUMS, m. virrig, oredig karl. Sk. (Ox.).
KLUFSA, s. klaiva.
KLUMSEN 1, adj. mycket hungrig, betagen af
hunger. Vb.,hl. (Breared). Klomsen, klomse,
klumse, adj. a) id. ”Han va alldeles klomsen;
han hade inte fåed nåed ad äde sen i går móres"
Sk. (N. Åsbo); b) förvirrad, rådlös, villrådig. Sk.
(N. Åsbo, Ox., Ing.). N. klumsa, mållös, stum
af förskräckelse eller kramp; jfr fe. clumjan,
comprimere.
KLUMSEN 2, s. klämma.
KLUNGRA, s. klonga.
KLUNK (pl. -ar), m. stor klimp, t. ex. i ölost,
soppa. Ög. Klonk, m. id. Vg. Deraf usteklunkar,
m. pl. Ög.
KLUNN (pl. -a, def. -an), m. klabb. Hs. (Db.).
KLUNS (pl. -ar), m. 1) stor knut, knöl (på
tråd, rep, snärt. Sk.,hl.,bl. Klons, klöns, klyngs,
m. id.; deraf snärtaklöns, m. tjock ända på
en piskrefva; 2) klumpig, ovig karl. Klóms
klums, m. id. Sk.; 3) storändan af en slaga.
Slag-drunnt, m. id. Sm. Ns. klütsken, liten klump,
bit (Richey, 126).
KLUT (pl. -ar), m. 1) eg. stycke af något slags
tyg. Riksspr.; 2) qvinlig hufvudbonad. Götal.; 3)
halsduk, nattkappa. Ög.; 4) klädespersedel. Kl.
Fsv. kluter, m. klut, lapp; fn. klútr, m. pannus
velando capiti; n. klut, m. klut, litet stycke;
halsduk; d. klud.
Klaut-’ok, m. så kallas en smörkärna, då
hon begagnas att rengöra sönderklippta
strumpskaft o. d. Dl. (Åsens by i Elfd.).
Klautun, adj. slarfvig, klädd i trasor
(klautär). Dl.(Våmh.).
Kluda-kalle, s. kalle 1.
Kluta ut, v. a. 1 påkläda alltför mycken
grannlåt. Ög.
Klutare, m. 1) lumpsamlare. Klâit-kall, m.
id. Dl. (Mora); 2) stackare, prackare; en slarf
som icke stort duger. Vg.,vm.
KLYFT, klyfta, klyftefall, s. kliova.
KLYNA, f. träklubba. Hl. (Fjäre h.).
KLYNGA, f. 1) klyka, tvådelad gren. Kl.,sk.,
hl.,bl. Klynna, f. id. Ög. (Ö. Tollstad), sm.
Klynne, f., klöfted gren, f. id. Sk. Klynne, n.klof:
fissura. Vg. (Vartofta h.); 2) skref: commissura
femorum. Stredaned, n. def. id. Sk. (Vemm.).
Jfr kliova.
Gröta-klynga, f. att röra gröt med. Bl.
Klynnig, adj. månggrenig; om trän. Sm.,bl.
Klynged, id. Sk.
Säja-klynna, f. tjuga. Bl.
Tåta-klyhga, f. klyka att hafva blånor på
vid spinning. Bl.
KLYNGON el. klyngen, n. blåbär: Vacciuium
myrtillus. Sk. (Onsjö, N. Åsbo, Lugg.) Jfr sv.
klunga, f. racemus. Klynke, n. oordnadt bylte
af kläder eller trasor. ”Ta hela klinket!” tag
hela högen af trasorna! Vg. (Vartofta h.).
KLYNKA, v. n. 1 beklaga sig, låta illa.
Vg.-sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0360.html
