Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- G
- GAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gär(d)a, v. a. 1 kringstänga med
gärdesgård, uppföra stängsel kring egor. Sm., bl.
Gäla. Bhl.,vg.,nk. m. fl. Gjäl (ipf.-lä). Vb.
Fsv. gærþa, giærdha, gærda, gierþa (p.p.
gærþer), v. a. a) gärda, bygga gärdesgård. VGL.
ÖGL. UL. S.F.S. 4, 215. Hor. æt. sap. f. 84
v.j b) kringgärda, omgifva. Cod. A. 27, f. 79
v.: ”utvalda manna vægher skal gærdhas mz
dröfvilsanna thornom”; fn. gerđa; d. gjerde;
fsax. gurdian; holl. gorden; fe. gyrdan; moes.
bi—, uf—gairdan (gard, gaurdun, gaurdans),
omgärda.
Gär(d)e, n. 1) gärdesgård. Sk.,hl.,bl.
<i>Gjärsgål, gjäläsgål. Vb.; deraf stöjngäre, n.
stengård. Bl.; 2) inhägnad slåtteräng, inhägnad
gräsmark. Sm. (Östra h.), kl. Gjål, gjal (def. -a,
inhägnad af odlad jord, gärde; deraf
baitesgjäl, f. beteshage, korngjäl, korngärde,
råggjäl, råggärde, säs-gjäl, f. sädesgärde. Vb.
Göle, n. svedjeland. ”Bränna gö|e”. Sdm.
(Södertörn, Björkvik). Fsv. gærþi, gærþe,
gierþi, n. gärde: ager vel pratum consæptum.
VGL. ÖGL. UL. GL.; fn. gerdi, n. gärdesgård;
d. giærde; n. gjære, id,
Gärdwidja (pl. -jur), f. gärdesgårdsvidja.
Ö. Dl.
Gärdsel-sto, f. märken efter en upprifven
gammal gärdesgård, som länge synes såsom en
strimma på marken. Gärsgårs-sto, f. id. Nk.
Gärsgårs-stoman, n. id. Vm.,sdm. Fsv. gærþsla,
f. gärdsle. ÖGL.; fn. stöđ, f. locus, ubi quis
stat, statio. S. stod 2.
Gärdsel stök, n. afbrutna gärdselstänger
och störar efter en upprifven och nedrutten
gärdesgård. Nk.,vm.,sdm. S. stök.
Gärdsel-trind, m. gärdslestake, stör. Kl.
Gjältro(d), n. gärdsle; deraf haga-tro(d) (def.
hagatrodä), n. gärdsle, gärdselstång. Vb. Jfr
trinna, trod.
Gärd-slaski, f. gärdselskid, klufvet virke
till stängsel. Nk.
Halv-går(d), n. halft hemman. Nk. m. fl.
GARN 1, n. garn: filum, netum. Riksspr. Häraf
förekomma i våra munarter följande
sammansättningar:
Garnhyffsa, s. hyffsa.
Garntola, f. Achillæa millefolium. Dl.
(Lima).
Garnvinda, garnvinna, f. nystfot. Sm.;
garnvinna, garnvinge, f. Sk.; garnvina, f. Ög.,vg.,hl.;
garnvinga, i. id. Bl. D. garnvinde; nht.
garnwinde; e. dial. garnvindle, id.
Knórre-garn, n. för hårdt spunnet garn, så
att det går i ”knorror”. Bl. S. knurr.
Mingle-garn, n. ojämnt spunnet garn, än
för groft, än för fint. Bl.
GARN 2, m. sjö, haf. Ordet förekommer i
åtskilliga nomina propria, såsom Gammelgarn,
Rungarn, Vestergarn, Vängarn, Östergarn. Jfr moes.
garinnan, confluere.
GARP (pl.-ar), m. mager och utsvulten häst.
”En ful garp”. Kl. (Stranda, N. Tjust). Jfr gael.
gabhar, m. häst; ir. gearrán el. garrán, m.
arbetshäst.
GARPA, karpa, v. n. 1 1) smattra; om änders
gällare läte. S. Sk.; 2) gräla, kälta; skräfla,
skryta. ”Had sidder du å karpar för?” Sk. (Ing.).
Garpa, skryta, skräfla. Kl.,sm. (Värend); kärpa
(hårdt k), id. ”Karpa käror”, tala allvarsamt,
disputera. Sm. (Vestbo). Karpa, v. n., garpas,
v. d. storprata, skräfla. Hl. Karpa, v. n.,
garpas, karpas, v. d. id. Vg.,sm. (Östbo); karpas, v.
d. id. Sdm. (Ornö). Gaspa, gasma, glasma, id.
Sm. (enl. L—n). Karpas, v. d. vara bångstyrig,
stångas; om kreatur. Vg. Fn. karpa, v. n. kifva,
träta; n. garpa, skryta, skräfla; e. dial. kerp,
skälla, banna; lat. carpere, tadla. Jfr skr. karv,
att vara stolt, garba, m. stolthet, garp, tadla.
Garper, m. 1) trätgirig menniska. Ul.; 2)
storpratare, pratmakare. Sm. (Östbo). Hasper,
m., käringa-haspa, f. id. Sm. N. garp, m.
skräflare.
Garpsen, karpsen, karpsam, adj. pratsam,
talför. Sm.
Karp, n. prat, förtroligt tal. Vg.,sm. Fn.
karp, n. skryt, prålande.
Karpanne, n. ryck, tag. ”Du får allt ta i
än ett karpanne”. Vg. (Skarab.).
Karper, adj. rask, ifrig (i arbete), som tager
i; om menniskor och djur. Vg. (Skarab.).
GARS-HAUED, garsnåkk, garsvar, s. gard.
GARV, adj. 1) djerf, dugtig, modig; stark och
tilltagsen; tidigt försigkommen ; om barn och
ungdom. Vb.,åm.,mp., fl. (Öb.); 2) arbetsam. Vb. Jfr
fsv. gar, gör, gjör, gjor, adj. (eg. p.p.) gjord,
beredd, färdig (Rdq. II, 2, 412); fn. görr, a)
p.p. id. (formen görfr förekommer i sammans.
ógörfr, adj.); b) adj. fullkomlig, rätt; fe. gearu
(gearav, gearo), adj. färdig. Bed. 5, 2. Oros.
5, 14.
GAS, m. gås. G. Gås (pl. gäsär), m. id. Dl.
(Elfd.). Gäsä (pl.-r), m. ”Gäs’n”, gåsen. ”Jen
gäsä”, en gås. Dl. (Mora). Gås, m. 1) eg. anser.
Riksspr.; 2) en person som går med fötterna inåt.
Sm.; 2) dum, långhalsad karl. Gåse, m. Sm.
Gås (def. gåsa), f. a) smör. Jtl.,hj.,åm. ”Gås å
kakä”, smör och bröd. Mp.; deraf gåsa-kaku, f.
smörgås. Fl. (Nl.); gåsklining, f. smörgås. Jtl.,
åm.; jfr klina. Anm. För att förstå anledningen
till benämningen, bör nämnas att bordsmöret för
högtidliga tillfällen pressas i Herjedalen i en med
konstiga prydnader, föreställande fogelfjäder,
utskuren träform, så att det får någon likhet med
en gås, anser. Smörfiskar med fjäll och fenor
omgifva merändels den ståtliga fogeln på
bröllopsbordet. Af gås, f. smör kommer ock mån—gås, f.
ett ko-namn, benämningen på en ko. Norrl., enl.
R. Dybeck, Sv. Vallvisor, s. 47; b) ett rundt
smörstycke af ungefär en specie riksdalers
storlek, hafvande en med tummen i midten gjord
fördjupning. Ett sådant rundt smöratycke, som
med tummen utbredes till smörgås, erhåller hvar
och en, hvilken är i maten, d. ä. hörer till
hushållet, af det nykärnade smöret. Nb.,vb.,mp.; c)
smörgås. Vb.,mp.,jtl. (föråldr.); deraf flótta-gås,
smulta-gås, m. brödskifva med derpå utbredt
gås-flott. Bl.; gås-stut, m. smörgås. Jtl. Fsv. gas,
f. gås: anser. ÖGL. GL. St Rimkr., 95; deraf
gasabogher, m. gåsbog. UL.; gasagarþer, m.
gärdsgård i vatten till instängande af gäss. VML.; fn.
gas, f. gås: anser femina; fht., mht., nht. gans,
f.; fe. gôs, f., gandra, m.; e. goose, f., gander,
m.; ns. goos, f. (B.W.B. 2, 529); slov. gós; pers.
qâz; arm. g’az; osset, gâz; lat. anser (i st. f.
hanser); äfven ganta (Plin. X, 27); gr. χὴν;
skr. hans, id.
Gasar-ägg, n. gåsägg. G. (F.). Äldsta fn.
gásar-egg; isl. gæsar-egg, id.
Gasse, m. 1) gåskarl. Sk.,hl.,g.; 2) fet galt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0217.html
