Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mht. ganz, adj. a) hel, icke delad; b) fullständig,
fullkomlig (Ben. 1, 479); nht. ganz. Jfr mholl.
gansen, sanari, sanare (Dief. 2, 386).
GANSA, gansla, gant, gantas, ganting, gantun,
s. gan 1.
GANTHUS, n. afträdeshus, Åm.,hs.,vm. (Siende
h.; föråldr)., sdm.,vg. Gantset (smdr. af
ganthuset), n. def. id. Dl. (Floda). Skamhus, n. id.
Ibm. Härledningen osäker. Jfr fe., gl. e. gong,
m. a) eg. gång; b) afträde: latrina. (Diefenb.
2, 372); fe. gangpytte, f. latrina, gangsell, m.,
gangtûn, m. id. Mag. ganćj el. ganaj, gödsel,
dynga, ganajlani, förrätta sin nödtorft, gáneji,
träckig, smutsig, ganéjdomb, gödselhög, höra utan
tvifvel ej hit.
GAP, n. 1) eg. hål, öppning. Riksspr.; 2)
öppning på en gärdesgård; ett ställe på en
gärdesgård, som kan öppnas genom några runda stängers
utdragande. Ög.,vg.,sm.,bl. Fsv. gap. n. a)
öppning, stort hål. S.S. 1. 198: ”gapit a grafwinne”.
Didr. af B. 327. ÖGL.; b) utfall. St, Rimkr.. s.
150: ”Norges mæn strax ett gap giordo; gapa
syn, f. besigtning af gärdsgårdar, eller egentligen
af de der befintliga bristfälligheter. ÖGL.; fn. gap,
n. hiatus.
Gapa, v. n. 1 1) eg. vidöppna munnen.
Riksspr.; 2) gäspa. Sm.; 3) skräfla,
storprata. Sm.,sdm. Fsv. gapa, v. n. a) gapa (med
munnen); b) gapa (af förvåning). Alex. M. v.
2291; fn. gapa, v. n. a) hiante ore intueri, torvo
et minaci vultu intueri; b) cum stupore
spectare; d. gabe; nht. gaffen.
Gapa-gobbin, m. def. gubben som gapar.
”Han gapagobbin me tom stor skorna”. Fl.
(Ingo).
Gaphals, m. 1) skrikhals. Allm.; 2) en
person, som pratar och skräflar, ej kan tiga med
hvad han vet. Nk. m. fl. Jfr fn. gapsmuđr.
Gapsen, adj. högst förundrad eller förskräckt.
G.,vg. (Marks h.). Gafsoger, adj. dum; som
står med gapande mun. Fl.(Nl.).
Gapsig, adj. 1) storordig; 2) gapig. Hs.—bl.
Gafsig, gaffsig, id. Ul.(Rosl.),sdm.(Björkvik).
N. gapen.
Gap-stänger, f. pl. stänger i öppningen på
en gärdesgård. Sm. Skyttelstänger, f. pl. id.
Sm. (Östra h.). Gapskyttel, m. en sådan stång.
Ög.
Gap-tratt, m. skrikig och orolig pojke. Sdm.
Gapuger, adj. 1) med gapande mun och
stirrande ögon, dum; 2) som pratar och
skräflar, gapig. Nk. Flabbig, id. Sdm.
Skyttel-gap, n. öppning på gärdesgård för
att tillfälligtvis köra derigenom. Ög. (Ydre).
Gard-snok, m. orm i dyngstack, (der
läggande ägg). S. G.
Gardstaur, m. gärdslestör. Dl. (Elfd.).
Gardstår, id. Dl. (Våmh.). Gardstör. Dl.
(Malung).
Gar(d)står-par, n. gärdslestör-par. Dl.
(Våmh.).
Gardä, m. liten trädgård. G. Fht. garto,
m. trädgård (Graff 4, 250); garte, m. (Ben. 1,
483); gael. gâradh, gârradh, m. sepes; hortus;
ns. garden, garen (B.W.B. 2, 488); nht. garten,
m. trägård. Jfr lat. hortus; frans. jardin; lit.
zardis, id.
Gars-haued, n. 1) eg. gärdsgårdshufvud;
2) fyllnaden uppe och nere af trolar eller
gärdsleträn intill grindstocken eller stör-paren i
en gärdesgård (”tun”); den ena i 45 graders
lutning, den andra vågrätt. Gards-vinklå, f.
id. G.
Gars-mann, m. husbonden i granngården.
G. (F.).
Gars-nåkk, m. gammal, orkeslös gubbe, som
går hemma vid gården. G. (F.).
Garsvar, m. eg. gårdsväktare; gårdshund.
G. Gårdvar, m. id. Sk.,bl. <i>Gålval, m. id.
Vb.,ul.,ög. Går(d)svar, m. äldre person, som
på en gård har uppsigt med dertill hörande
saker. Hs. (Bj.). N. garvor, m. gårdshund.
Gate-gård, m. gata, väg, omgärdad på
båda sidor. Nk. Fsv. gata, f. a) gång, resa;
deraf Eriksgata; b) väg. VGL. UL. GL. S.S.
1, 178; c) gata: platea. Biærk. R.; fn. gata, f.
via, iter, semita; fht. gaza; mht. gazze; nht.
gasse; lett. gatwa; moes. gatvô, f.; skr. gatvâ,
iter.
GåLa-papper, n. lagfartshandlingar,
fastebref, rörande en gård. Ög. (Ydre), vg.
GåLfallin, adj. (om egendom) der
gärdesgårdarne äro nederfallna eller i obestånd.
”Thär ligger allt gålfallit”. Fl. (Nl.).
GåLföre, adv. gård ifrån gård, ur hus i
hus. ”Gå gålföre”, gå från gård till gård. Mp.
Gålförä, id. Vb.
GåL-kummin, f. Matricaria Chamomilla. Sdm.
GåL-milla, adv. mellan gårdarne. ”Han
orkär nätt å jämnt gå gål-milla”. Sdm.
GåLsam, gålasam, adj. som löper gård från
gård. Hs. (Db., Bj.).
GåLs-natan, n. gammal sed i huset (vare
sig ond eller god). Vb.
Gåra-del, m. hemmansdel. Nk. m. fl.
Gårdbo, m. granne, som bor i samma gård
eller å samma hemman. Vg. Gårsbo, Kl.;
gålsbo, Öl.; gårding., gårdbo, gårbo, gårboe, id.
Sm., bl.; gålbo, id. Ög.
Gårdfara, gålfara, v. n. resa gård från
gård. Vg. Fara gålfare, id. Hs.
Gårfari, m. handlande, krämare, som far
gård från gård. Sm.
Gårdmann, m. undantagsman. Bl.
(Gemshögs s:n).
Gårds-fång, n. det som till gårdens bruk
erfordras. ”Han har ve(d) te gårds-fång”, till
gårdens behof. Nk.
Gårds-gev, f. hvarje gårds eller trakts af
ålder bestämda öde. ”Dä kunde ej annat vara,
dä ä gårdsgeven. Hs. Jfr giva.
Går(d)sgne, s. gne.
GäLa, f. en dans i långsam polkett-takt; af
någon likhet mellan de tvenne dansaude och
ett par som gäla (gärda). Nk. (Qvistbro
bergslag).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
