- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
147

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FLA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Flasa, v. n. 1 1) handla obetänksamt, vara
ostadig, yr, lättsinnig, kåt Åm.,hs.; 2) handla
oskickligt och narraktigt i ord, åthäfvor eller
gerningar. Vg.; 3) häftigt springa. Hs. (Freqv.).
Fn. flasa, handla obetänksamt, obetänksamt gå
till väga; d. dial. flase, v. n. ”vise sig kåd,
overgiven, letsindig i latter og anden adfærd”.
Mlb., D.L. 117.

Flasaktig, adj. 1) som gerha leker, rasar.
Sm. (Vestbo); 2) lättsinnig, kåt. Vl.

FLasug, adj. ostadig, lättsinnig. Hs., g.
Flasig, 1) adj. ostadig, lättsinnig, rasig,
narraktig. Vl.,vg.,ög. Jfr gasig. 2) kåt. Vl.,sm.

FLANNING, m. mindre slätt; jämnt fält. Sk.
(Ox.). Jfr sv. flat, adj.; lat. planus.

FLANK 1, m. takplanka på ängslada. Fl.(Öb.).
Jfr flänga.

FLANK 2, s. flänga.

FLANKA, s. flänga.

FLANSA, flansig, flanskratt, flanun,
flanvuren,
s. flana.

FLÅR, s. fla.

FLARK, m. gungfly, hängfly, bottenlös myra;
träsk, öfvervuxet med grästufvor, så att det med
möda bär en gående. Nb.,vb. Flärk, m. id. Åm.
Floj (pl. -er), f. id. Dl. (Mora). Jfr ir. flir, v. a.

vattna; ir. o. gael. fliuch, v. a. väta, göra våt;
fluich, adj. våt, fuktig. S. fliota.

FLARR, flarra, flarrig, s. fladdra.

FLARRA, f. sticka, som med ena änden
fastsitter vid trädet och vid huggning eller sågning
gifver ett skorrande ljud. Ög. Jfr ns. flarra, f.
”breite schnitte, abgeschnittene scheibe (B. W. B.

1, 403); flarre, f. ”schnitte oder hieb” (Richey,
59); flarren, v. a. ”schneiden” (Schutze 1, 321);
mht. vlarre, f. bredt stycke.

FLAS, flåsa, flasaktig, flasig, flasug, s. flana.

FLAS, flasa, s. flisa.

FLASA, v. n. 1 våldsamt, häftigt brinna. Hs.,
kl. (Tjust). Fläsa, id. ”Ad fläsär óg brið”. Dl.
(Elfd.).

FLASK 1, m, ficka (i tröja eller rock). ”Ja har
aible i flaskena”. Bl. (Gemshögs), sk.(Näsums s:n).

FLASK 2, m. ådra i träd: i talesättet på flask.
Ett spikevedsträ klyfves på flask, när det ena
lagret afskalas efter det andra. Vg.,ög. Fn.
flaski, m. ådra i träd. S. agn 2.

FLASSLIN, adj. (det) som gör en menniska
flat eller förlägen. Hs. (Bj.).

Flassle, adv. snöpligt, oförmodadt. ”Dä
va så flassle”. Hs. (Db., Bj.). Af sv. flat, adj.
förlägen, blygselfull: subtristis pudibundus.

FLASÅ, s. flisa.

FLATER (f. flat, n. flatt), adj. flat, jämn. Nk.
Fn. flatr; n. flat; d. flad; fht. flatz; nht. flach;
e. flat; frans, plat; gr. πλατὺς; lat. planus.

Fladda, v. a. 1 trycka eller slå något så
att det blir platt. ”Fladda spikhuvet”. Bl.

Fladä, f. stort tunnt hvetbröd, som brukas
vid bröllop och om julen. G. Nht. fladen,
m. id.; fht. flado, m. flada, f. (Graff 3, 771);
holl. vlade, f. pannkaka.; fsv. flatkaka, f.
panis tenuior. St. Rimkr. 105.

FLat, 1) flat, jämn mark. Nk. Flata,
flate, flada,
f. åkerfält. Bhl. (Elfs.). Flät, f.
id. Hs. Fläda, f, jämnt, slätt fält eller
åkerstycke, Hl. Flat, f. flate, m. större eller
mindre jämnt stycke af åker, äng eller skog. ”Ja
ska rogså den här flata (eller flaten) i höst”.
Nk. Flas, n. id. ”Åkerflas, skogsflas”. Vm.;
2) afdelning i ett gärde. ”Hveteflat, rågflat”.
Nk.; 3) bred, stor åkerteg. Ål. Flått, f. ett
stort och jämnt åkerstycke. Ög. Fn. flá, f.
slätt; flöt, f. liten slätt, jämn plats; d. dial;
flæde, f. id. (Mlb., D.L. 122); ns. flite, f. id.
(B. W. B. 1, 423); n. flot, n. en flat, jämn

åker; fn. fles, f. och n. (pl. flesjar), flös (pl.
flösur), f. en slätt (Hald.).

Flata, flada, f. inre sidan af handen. Bhl.
Fht. flazza, f. id. (Graff 3, 777).

Flat-bat, s. bat.

Flat-bjugg, m. gumrikskorn, tvåradigt korn:
Hordeum distichon. Flattring, m.,
flattringskorn, n. id. Vg. Flatbygg, m. id. Dls.

Flatbädd, m. bred bädd, som tillredes på
golfvet och begagnas vid gästabud och andra
tillfällen då många menniskor ligga
tillsammans. Mp.

Flat-hall, m. kal bergshäll, som föga eller
nästan allsicke höjer sig öfver närmaste
jordyta. Bl.

Flat-ländter, adj. (om en trakt) med jämn
mark. Nk. N. flatlendt, id.

Flatmä, m. vidt, flackt fält. G.

Flat-nakkä, m. bonde; ett skällsord på
en bonde eller hvem som heldst. G.

Flatt, f. jämn mark. ”Mi åkerflatt ligger
siare än di”. Ög. D. dial. flatting, id.

Flattnä, v. n. 1 aftaga, lugna, lägga sig; om
vinden. Mp.

Flattra, f. åkerfält. Kl. Fn. flátta, f.
jämnad mark.

Flat-äskä, f. 1) ökstock. Södra och mell.
G. Ajkä, f. id. N. G.; 2) mycket bred, flat
sked. S. G.

FLATT, adj. n. falskt. ”Han hade ett flatt
ansigte". Sm. (Enl. L—n). Fn. flár (n. flátt), adj.
falsk, listig. ”Flått, var undir”, svek var derunder;
”flått er tilsækja”, det är vådligt att nalkas.
(Egils.). Detta gamla ord är försvunnet ur
norska munarterna.

FLATTÄR, s. flina.

FLAUG-ÄLD, s. flioga.

FLAUTÄ, f. tvärträdet, som ligger öfver
vagnaxeln, hvarpå bottnen hvilar. ”Lös-flantä”. G.
Flöte, Åm. Flaut, flöt, n. id. Vb.

FLEBBUT, flebut, flenbuddeter, s. flen 2.

FLEIN, fleingräs, s. flen 1.

FLEJ, f. flik, klädesflik. S. Sk. Fn. flík, f.
kläde: pannus (Egils.), eller såsom Ihre
(Gl. S.G. 1, 499) antager af fn. fleygr, m. kil.

Fleja, v. n. 1 flika, sitta löst och
nedhängande, t. ex. om en klädesflik eller qvinlig
hufvudbonad. S. Sk.

FLEJÄ, s. fliota.

FLEKA, v. a. 1 smeka, klappa. Vl. (Nordmarks
h.). Fsv. flikra, v. a. smickra: adulari. Kg. Styr.
51. ”Han som ær falskr ok flikrar, han tee blit
ok glat anlite”; 1. c. 60; n. flikra, id,; fht,
flechen; holl. vleijen; swz, fläckla, id.; d. dial,
flegre; fsv. flikare, m. smickrare. Kg. Styr. 115;
fht. flechare; holl. vleijer; d. dial. flegrer,
flegger,
id. Jfr flikkär.

FLEKKA, flekja (fletja), flekkesa, f. flicka.
Sm. Flekkesa är dem. af flekka, detta åter dem.
af fn. fljóđ, n. qvinna. Hávam. 79, 92.

FLEMA (pl. -mor), f. tåga af bast, hampa
eller lin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free