Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FLA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven flagje, flöge, m. Kl. (Stranda). Flöke, n.
af sträcka, rad. ”Skogarne ligga i ett flöke”. Sm.;
b) stor jämn åker eller äng; sammanhängande
sträcka. Sm. (S. Vedbo), kl.,öl. Deraf åkerflöke,
ängsflöke, m. Sm. (Vestbo), kl. Flöge (hårdt g),
n. id. Hl. (Värö); flöje, n. id. Hl. Fnöke, n. id.
Sm, (Kronobergs l.); 4) en bar jordfläck utan
grönsvär. Flag. G. ”Åkerflag”. Vg. (Elfsb.). Anm.
Flag, flak synes vara samma ord som flake; roten
är antingen verbet Flaga, flagå, v. a. flisa,
spillra; (jfr n. flaga, v. a. fläcka, skiljas åt;
maraflagar, m. hästflåare , nattman,
hudafdragare) eller sv. fläcka, v. a. dividere, partiri. Jfr
fn. flaga, f. spån, flisa; flag, n. en bar jordfläck
utan grönsvär; n. flak, isflak, n. stort isstycke;
ns. flag, flage, planities. B. W. B. 1, 401; flak,
flag, flage, ett stycke af en längd eller yta
(Richey, 59); e. flake, tunn skifva.
Flaga el. flagä, v. a. 1 flisa, spillra. G.
FLaga seg, v. r. 1 gå sönder så att flingor
falla af. ”Järna flagar seg”, Sdm. m. fl. E.
to flake, id.
Flager, m. pl. fnas, orenlighet, smuts i
hufvudet. Ög.,kl.,bl.
Flaget, adj. som lätt skifvar sig, smular
sig; om järn. Hs. (Alfta). Flagut, id. Ö. D1.
Flagi(g), flagri(g), id. Sm. E. flaky, adj. id.
Flagna, v. n. 1) spricka sönder, lossna ifrån,
så att delar skiljas åt; säges då smärre stycken
lossna ur eggen på knifvar, yxor, m. m.
”Järnet flagnar”. Hs.,mp. Flangän (ipf. flangnä),
id. Vb.; 2) få något att blifva tunnt;
sammantrycka, utplatta, klämma. Flagna, flajna. ”Om
du inte tier, ska ja flajna dej. Ja har flajnt
min finger mellan två stenar”. Hl. Flajna, id.
Sk. (N. Åsbo); 3) flagna å (flangna å), v. n.
fjälla af, t. ex. om hud. Hs. (Bj.).
Fla(g)tórv, m. torf, som skäres af
grönsvären; gröntorf )( gravtórv, m. torf som
uppgräfves. Sk.,hl. Svär-tórv, m. Sk. Isl. flag-torf, n.
gröntorf, (af flaga, v. a. uppskära gröntorf); d.
dial. flag-tørv, id.; skot. flag, “a piece of
green sward, cast with a spade”. Jamieson.
Flaga, v. n. utbreda sig till en jämn yta.
S. Sk. Eller hörer ordet rättare under flag,
flak?
Flaken, adj. 1) bar, öppen, blottad; om
hals eller bröst. ”Gå flaken i bringan”, gå
öppen i bröstet. Vl. ”Flaken i bringa”. Vm.,sdm.
(Dalarö), nk. Flaken, flaen. Vg. Flakig,
fiaen. Kl. Flåken. Sm. Flagen, flaen. ”Flaen i
bröstet. Kläderna ä flagna”. Bhl.,hl. Flägen.
Dls. Fläjen. Ul. Flaen. Sm.,kl.,bl. Flaen,
flåen, id. Sk. Flagen, a) naken; deraf halvflagen,
α) halfnaken. G.; β) oklädd. Vl.; b) ofjädrad,
halffjädrad. G.; 2) vidöppen, utsträckt: resupinus.
”Han låg flaken”. Nk. Deraf vidflaken, adj.
vidöppen. Vg.; 3) öppen för vinden; t. ex. om
en trägård. Flan (aa). S. Sk.; 4) lättsinnig
och hamsig. Kl. S. flåk. Jfr n. flakebringa,
adv. med blottadt bröst, med kläderna
upprifna; d. dial. flaun, adj. blottad, bar. ”Brystet
sad flaun pä hende”. (Jutland).
Flaksa, v. n. 1 1) fläkta af och an af
vädret; 2) hoppa och springa. Hs.; 3) yfvas,
föra större stat än man har råd till, vilja vara
bättre än man är. Sm. I riksspråket betyder
flaksa, v. n. slå vingarne upp och ned; om
flygande foglar. Fn. flaksaz, sväfva i luften.
Flaksare, m. 1) ostadig menniska; 2) en
som yfves, förhäfver sig. Sm. Flakser, flaks,
m. ostadig och tanklös menniska. Sm.,kl.,fl.
(Nl.). Jfr fn. flökkunarmadr, m. kringstrykare.
Flaksig, adj. lättsinnig, gapig; i synnerhet
om fruntimmer. Vg. (Elfsb.).
Flók, n. 1) ostadig flicka, lösaktigt
fruntimmer. Bl. (Lister), kl. Flóka, fläka, f.
lättsinnigt fruntimmer, som vill vara grann och går
barhalsad. ”Dä ä en flóka, fläka", det är en
lättsinnig, okysk flicka. Sm.; 2) oförståndig,
enfaldig menniska. Ög. Flóg (def. -e), n.
lättsinnig menniska. Fl. (Nl, Öb.). Eller skulle flóg
kanske snarare häriedas af flioga? f N. flak, n.
lättsinnigt fruntimmer; jfr fn. flakalegr,
adj. lättsinnig; gl. sv. flåk, dåre. Kyrko Bib. Vish.
2: 10.
FLókot, flóket, adj. 1) narraktig, tölpig. Vl.,
vg. Flóki, id. Ög.; 2) fånig. Vl. Flókun, adj.
id. Dl. (Elfd., Våmh.). Gl. sv. flåkot. Syr.
42: 8. Ordspr. 14: 18.
Flókks, flaks, m. 1) lättsinnig mansperson,
som vid lekar och ras bär sig gapigt och
klumpigt åt. Sdm.; 2) storgaper. G.,sk.
Flóks-i-fat, n. plumphuggare. N. G.
Flóksug (uttal, flåkksug), adj. 1)rå, plump,
obildad; 2) storgapig. Sloksu(g), id. G.
Flóksur, adj. pratsjuk, storgapig. Kl.
Frammflóksuger, adj. plump, djerf. N. G.
Stäur-flóksuger, adj. storgapig. N. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
