- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
129

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FAR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Farslä, m. en släde att forsla malm till
jernbruken. Vl.

Farstall, m. sämre stall för resandes
hästar. Vb. (Nordmaling), jtl,,åm. Färdståll. Dl.
(Mora). lstall. Mp. N. Vb. Färstall, m.
stall der hästar sättas in (t. ex. af dem som
färdas till en qvarn). Vm.

Faru-ve(d), m. brotiljor. Vb.

Faränglada(g)en, m. def. dagen efter
trettondedagen, då englarne bortforo från
Bethlehem. Sm. (Vestbo).

Fere, n. väglag; s. före, sid. 130.

Ferel, m. 1) liten väg, besvärlig väg; 2)
besvärlighet. ”He va en thålon ferel ti kom
fram”. Fl. (Öarne i Qvarken). Färil, m. öppen
led för färja och båt mellan isen. Åland (Kökar).
Fn. ferill, m. liten stig, tvärstig; fe. färeld
(fareld), n. väg (Exod. 12, 27). Ordet saknas
i norska munarter.

FlinkfäLu, adj. som färdas fort, flink att
färdas. Vb.

FoL, f. a) förning, lass, fora; så mycket som
på en gång forslas efter en häst; b) hop,
samling af saker och ting. ”Stora folä", stora
hopen, bra nog mycket. ”Hä kosta stora folä”,
det kostade hela hopen, ej så litet. ”Han a
vodhtä store fola förmer”, han har blifvit hela
hopen bättre. Vb.

FoLa, v. a. 1 1) affärda, föra undan. ”F.
åv”, affärda; vanligen på ett mindre artigt sätt.
Nk.,sm.,ög.,ul.,hs.,jtl. Fol (ipf. <i>-lä), a) föra,
fortskaffa; b) forsla, framföra. ”Fol timmer,
ved”, m. m. Vb. Folä si av, begifva sig bort.
G.; 2) bortskicka, afsända. ”Hókó fola hónón
hi?” hvems upptåg var det att han kom hit?
Fl.(Nl.); 3) följa, leda. ”Fola honom hem”.
Hs. ”Fol hem’n”. Mp.; 4) fol säg (ipf. folä
säg
), föra sig an, skicka sig, uppföra sig. ”Han
fol säg int ill”. Vb.

Fola ner, v. a. 1 förderfva, förskämma,
smutsa. Vg.

Fora 1 (pl. -ror), f. 1) resa fram och åter.
Kl. Fola, f. ett lass med varor. ”Ja har kört
rea e fola”. Sm. Forä el. folä, -a, f. id. Mp.;
2) gång: vicis. Hs. Forar, f. pl. gånger. G.

Fora 2 (pl. -ror), f. uppförande sätt,
åthäfvor. Vb.—sk. Fola, f. a) anständigt
uppförande. ”Ä dä fola?” är det anständigt? Ög.,sm.; b)
bruk, sed. ”Hvar har si fola”. Sm. Fol
(pl. -lär), f. a) åtgärd; b) åtbörd: c) skick. Deraf
drängfol, folkfol, kvinnfolkfol, pigfol, pöjkfol,
svinfol. Åtfol f. id. Vb. For (pl. foler), f.
id. Vb. (Nordmaling). Forar, f. pl. folkvett.
”Han har inga forar mä si”. S. G. Foler, f.
pl. skick, lämpor. Mp. ”Dä ä inte folk-fôler”.
Ul.,ög. ”Ä hä folka-folor?” Fl. (Nl.). Deraf
karlfora, f. karlaväsende, karlhöfva. Hs.
Karafora. Götaland; käringafora, f.; stollafora, f.
Sk.; gubbfola, f. ”Dä ä inte gubbfola", det är
ingen syssla, göromål för gubbar. Vm. Fsv.
far, n. a) spår. SML.; b) sätt, sed. VGL. ÖGL.;
fora, f. uppförande. S.S. 3, 81; gl. d. fore, f.
uppförande. Taussens Postil. 1539 (Sommerd.
f. 11, b); fht. fuara, fôra, f. (Graff 3, 597);
mht. vuore, f.: bay. fuer, f. id. (Schmeller 1,
556).

Forta sej, v. r. 1 1) skynda, sig. Vg.; 2)
gå för fort. ”Klokka fortar sej”. Ög.—sk.
Forsta sej, id. Hs.

L (pl. -lor), f. 1) spår, steg, fjät i sand,
gräs, snö (efter menniskor och djur). ”Ja så
la efter hästen ett långt stykke”. ”Göra
ler på golvä”. Vb., fl, (Nl., Öb.)—kl. I Vb.
brukas l (def. län) nästan endast i pluralis,
ehuru singularis l (def. la) någon gång
höres. Färd (pl -är), f. Dl. (Mora, Elfd.). l,
fal, f. Vl. Fal (pl. faler), f. spår efter djur.
Hs. Deraf folk-, får-, häst-, kalv-fälar, f.
pl. Fl. (Nl.); kriands-fälar, f. pl. spår efter
kreatur. Fl. (Nl.); 2) trampad stig. Kl.; 3)
resa, färd. Vb.—ög. ”Te fäles”, på resor. Ul.
”Hastig fäl, går sällan väl”. Ordspr. Kl. l
(def. <i>-a), f. färd, utfärd; i synnerhet om utfärd
till sjelfiske, sjelskytte. Vb. ”Han ha föra ti
la”, han har begifvit sig i sjelfiske. Vb. ”Far
i fälan”. Vb., fl. (Öb.). Deraf fäls, till fäls,
adv. å väg. ”Hjelpa till fäls”, hjelpa å väg.
Kl.; 4) stark fart, hastigt springande, språng.
Åm. Fal, f. id. ”Dä ä ingen fal på hästen”.
Vl.; 5) mycket bråk och bestyr med något, t.
ex. vid tillredelsen till bröllop, bosättning,
flyttning, byggnadsinredning. Vb.; 6) buller, oväsen.
Vb.; 7) gång; vicis. ”Flerade fälor (el. fällor)”.
Fl.(Öb.). Deraf anderfäl, adv. andra resan,
för andra gången. Ul.; på anderfäl, id. ”Han
fria till ’on på anderfäl å tå grejp e, fast’en
först fikk bakaslag”. Fl. (Ingo); 8) särskilda
talesätt: a) e fäl, adv. utan framgång, olyckligt.
”De hade e fäl med sej”, det hade ej fart eller
framgång. ”De fikk e fäl”, det fick ej
framgång. Kl. (Skogstrakten, enl. Sylvander); b)
måttan fäl, skälig fäl, adv. måttligt, billigt.
Nk.; c) ta i fäl mä nået, börja. Ög.

La, v. a. 1 ställa i ordning, utstyra.
”Fäla te vagnen (vangen); fäla te redskapen”.
la ut, utstyra. Sdm. Fälä te, v. a.
förfärdiga, göra färdig. Mp. (Häfverö). l, v. a.
göra färdig. Vb.

La-folk, n. pl. vägfarande, resande. Ög.
Färas-folk, id. Hl.

Lbåt, m. stor båt som nyttjas i sjelfiske.
Vb.,fl.Öb.

Le-mä, adv. i följe med. ”Dä stryker
väl åt, i fäle mä”. Ög.

Leväg, m. resväg. Hs. (Bj.). l-väg,
m. farväg. Mp. Färdveg, m. id. Dl. (Mora).
”Ligga ute på fälvägar”. Nk.; ”på fälväg”, på
resor. Ul. laväj, m. Ög. Färaväg, m. KL
(Madesjö).

Lfolk, n. resfolk. Mp. Färdfolk. Dl.
(Mora).

L-fus, adj. som har brådtom att få
komma i väg. Mp. N. færafus, reslysten.

L-gröit, m. eg. resgröt. lmännen
(sjelskyttarne) emottagas vid hemkomsten på
stranden af hustrur och barn jemte många
andra. På stället kokas gröt, l-gröit, och man
håller l-kalas, n. vid hvilket tillfälle bränvin
och sjelkött icke saknas. Fl. (Öarne i Qvarken).

L-kar(l), m. sjelskytt. Fl. (N.Kb.iÖb).

L-knäpp, m. resesup. Fl. (Nl.).
Färaknäpp. Bl. Färdknäpp. Dl.(Mora).

L-man, m. karl, som är ute och färdas.
Mp. Färdman. Dl.(Mora).

L-mat, m. matsäck. Vb. Jfr nista.

L-måL, n. 1) måltid före en resa,
resfrukost; afskedsmåltid. Nb.,vb.,mp.; 2) sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free