- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
97

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DRA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DRATTA 2, v. a. & n. 1 1) tappa ur
händerna hvad man har. Hs., hl.; 2) spilla, droppa. Sm.
Dradda. S. Sk., bl.; 3) falla småningom, eller
hoptals, falla från en höjd. "Eblenen dratta ner
å blästen". Sk. (N. Åsbo), hl. (Harplinge); 4) falla
ned; af trötthet, vanmagt falla. "Ja ä så trätt
att ja ä fär(d)i(g) att dradda ner". Sk. (Ox.,
Bara). D. dial. dratte, v. a. tappa, låta falla;
"dratte et stykke hist og et andet her"; jfr skr.
d’rad, att falla af.

Dradd, m. det som droppvis eller kladdvis
spilles eller flyter öfver. Sk. (Ox.). D. dial.
drat, m. det som hänger ned i en klump.

Dradde-kar, n. en som spiller ut något.
Sk. (Ox.).

Dretta, drettla, v. a. & n. 1 vara darrhänd
och spilla ut något litet af det man bär.
"Drettla inte ut mjolken". Sm. (Enl. L—n).

Drettla, v. a. 1 utströ litet i sänder.
"Drettla ut säa". Ög.

Drettler, m. en som är darrhänd och
spiller. Sm. D. dial. drathændet, adj. "som ikke
kan holde på hvad han har i hænderne".

DRAV, n. mjölblandning åt svin och höns. Ög.
Drävja, f. id. Nk. Drävje, id. Kl. (Ryssby s:n).
Fn. draf, n. svinföda; drafna, v. n. ruttna,
förderfvas; drafinn, adj. rutten; fsv. draf, n.
svinföda. S.S. 3, 63; "ætha draff mz svinom i
fræmmadha landhe"; n. drav, n. mäsk; drevja, f. mjuk
massa eller röra; isynnerhet malt under bryggning;
nht. träber, pl. draf, mäsk; lett. drabbini; holl. drab,
f. id.; ryss. drobina, affall; fe. drabbe, m. bärme,
mäsk. Jfr skr. drâpa, m. dy, smuts; drâva, m.
uppblötning, upplösning.

Drävja, v. a. 1 blanda mjöl och vatten
tillsammans åt höns. Drava, id. Ög. Dräva,
v. n. röra tillsammans mat åt svin och höns.
"Vi få dräva i da te svinen å hönsen". Sk. (Ox.).

DRAVLA, v. n. 1 1) uppföra sig dåraktigt och
högfärdigt. Dl.; 2) prata dumheter, vara ovettig.
"Dravla ur sej". Bl. Drövla, v. n. tala oredigt
och meningslöst, prata strunt. S. Sk. Fn. drafla,
v. n. tala obegripligt; drabba, sluddra, prata utan
uppehåll.

Dravelskar(l), m. opålitlig, usel karl. Hl.
Fsv. draffwelsman, m. Rimkr. 77; gl. d.
draffuelsmend, m. pl. lumpna människor. (Bibl. 1550).

DREBBA, drebbenos, s. draiva.

DREGGELTRUT, m. dreglare, en som har den
ovanan att dregla. Nk.

DREJ, m. 1) skräddareredskap att gnida
trådar; 2) äfven att pressa emot. Ög.

DREJA, v. a. & n. 1 1) eg. vända, vrida. Riksspr.;
2) svarfva. Sk., hl.; 3) bemöda sig. "Dreja å
köra i åkern; dreja å arbeta". Ög. Fht. drajan,
tornare, torquere. (Graff 5, 238); mht. dræjen, a)
röra sig i en krets; b) svarfva. (Ben. 1, 387); ns.
dreien, id. (B. W. B. 1, 244); swz. draijen; holl.
draaijen, id.; n. dreia, svarfva.

Drejare, m. svarfvare. Sk., hl., bl.

Rókka-drejare, m. spinnrockssvarfvare. Sk.,
hl., bl. Rókkamakare, m. id. Hl. (Värö). D.
dreier; ns. dreier, (Schütze 1, 250. B. W. B. 1,
244); holl. draijer, svarfvare.

DREJA TE, s. draga.

DREJLA, v. n. 1 säges då vid stark solhetta
luften, sedd mot fältet eller bakom liggande
föremål, har liksom en böljande, fladdrande, strimmig
rörelse. Hl. Jfr dreja.

DREKKA (drakk, drukkit), v. n. & a. 1)
dricka; 2) supa, förtära starka drycker. Götaland,
(Rdq. 1, 191). Drikka (ipf. drakk, pl. drukku,
sup. drukki). G. Drikka (pr. drikk, pl. drikkum,
ipf. drakk el. drokk, pl. drukkum, sup. drukkji).
Dl. Drekke (drakk, drökke), N. Åm.; drikk (drakk,
dråkki),
Ume, Bygde, Löfånger; drikk (drakk,
dråkkä
[uttal, dråttjä]), Skellefte; drikk (drakk,
dråkkä),
Lule, Calix; 3) talesätt: drekka pä kvälla,
säges om månens uppgång, sednare på aftonen
under nedanet. Ög. Fsv. drikkja el. drikka (drakk,
drukkit);
fn. drekka (drakk, drukkit); fe. drincan
(dranc, druncon, druncen);
fht. trinkan, drinkan
(trank
el. drank, trunkun); moes. drigkan (ipf.
dragk, pl. drugkum, part. drugkans).

Dranka, v. a. 1 göda (boskap) med drank.
Ög. (Ydre). Jfr fht. trank, drank, n. dryck.
(Graff 5, 538); fsax. drank; ns. drank. (B. W.
B. 1, 248); holl. drank; moes. dragk, draggk,
n. id.

Dranka-brö(d), n. bröd, bakadt af tjock
drank; åts fordom i svåra hungerstider. Sm.
(Enl. L—n).

Dranka-nöt, n. 1) eg. kreatur som fodras
med drank; 2) dummerjöns; skällsord. Bl.
Drankanöd, n. id. Sk.

Drank-oxe, m. 1) eg. oxe, som fodras med
drank; 2) lat, klumpig karl. Sdm.

Drank-supa, f. ett slags maträtt, som
kokades af drank i den tiden, då bönderne hade sin
brännvinsredskap i bruk, men numera tillagas
denna rätt, ölsoppan, af väl jäst dricka. Dl.
(Floda).

Drikka-balering, f. drickablandning, okokt
blandning af dricka och mjölk. Sk. (Ing.).

Drikksle, n. blandning af sur mjölk och
vatten. Sdm.

Dricks-val, m. den som vid bröllop har
svagdrickat om hand. V. Bl. Källarsven, m.
Dl. (Mora).

Drukkna el. dråkkna, v. n. 1 drunkna. Hs.
Drukkän el. drunkän (ipf -knä). Vb. Dräkkja
(pr. dräkkjer, ipf. dräkkte), id. Dl. (Elfd.). "Ho
har dräkkt sig", hon har dunknat. Vl.
(Nordmarks h.). Drokknä el. drottnä, drunkna. Mp.
Fn. drekkja (drekta, drekt), v. a. dränka;
drukna (Egils.); drukkna (Hald.) v. n.
drunkna; fsv. drukkna, v. n. id.

Drunken, adj. berusad, af starka drycker
öfverlastad. Sm.

DREMM, drämmän el. drämn (ipf. dremnä), v.
n. smälta, blifva flytande; om salt, snö, smör,
socker o. s. v. Nb. (Ö. Cal.), vb. Dremnä, id. Mp.
Drimn, id. Fl. (Qvarkens öar). Fn. drafna, v.
n. ruttna, upplösas; skr. drâva. m. flytning,
uppblötning, upplösning; beng. drava, adj. flytande.
S. rämmän.

DREMMA el. drämma, v. a. & n. 2 slå, slå
till, slå hårdt. "Drämm te om du törs". Vg.,
ög., sm., bl. "Dremma i en dörr". Sdm., sm. Bay.
dremeln, v. a. piska upp, slå, bruka käppen.
(Schmeller 1 , 489, 490); österr. dremmel, n.
tjock käpp, prygel. (Castelli, 114); bay. tremel,
m. id. (Schm. 1, 489); mht. drumsel, m. prygel;
drëmel, m. bjelke, regel [pessulum]. (Ben. 1,
391, 392); fht. drëmil, trëmil, m. id. (Graff 5,
531). Roten är ett förloradt starkt verb
driman (dram, gedromen). Grimm, gr. 2, 55.
Nedan upptagna ättlingar tillkännagifva att vårt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free