Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DRA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drögmanka, m. en tvärslå öfver en
stockkälke. Fl. (Nl.).
Drögspola, f. en gröfre käpp, som stickes
genom hål i en "drögmanka" Fl. (Nl.).
Drögsten, m. sten lagom stor att köra på
en drög. Nk.
Kol-drög, f. grof kälke för kolved. Sdm.
Stakadråg, f. lång släde hvarmed långved
hemforslas om vintern. Jtl.
Stendrög, f. grof kälke att dermed forsla
sten. Sdm. (Ornö).
Stukkdråju, (pl. -r), f. kälke att forsla
stockar på. Dl. (Elfd.).
Dröglär, n. narfläder. Vg., bl. Drögläder,
dröjlär, n. Vg., sm. (Östbo).
Drev, n. 1) mindre drifhjul i mekaniska verk.
Sk., hl., m. fl. D. o. n. drev, driv, n. id.; 2)
smal, på ömse sidor inhägnad, väg i en by eller
mellan gårdarne, der boskapen drifves till bete
eller vattning. Vg. Drift, dreft, id. Sm.; 3)
skridt; hästars gång fot för fot. ”Köra på
drevet”, köra i skridt. .”Ria i drev”, rida så fort
hästen sjelf vill gå. Ög.,sm.,hl.,sk.
Drev, driv, n. duggregn, tjock nedslående
dimma. Fl. (Nl.).
Drevja, v. n. 1 yra, blåsa i en hög; om
snön. ”Snön drevjar sej”; snön lägger sig i
drifvor. Sm. Dröva, v. n. id. S. Sk. Jfr fn.
drif n. storm.
Drevla, v. n. 1 drifva, gå utan egentligt
syftemål. Ul.
Drevnöt, n. lätting, som drifver omkring
eller slår dank. Hs., nk.
Dribb, drebb, m. sölare, långsam menniska.
S. Sk. Dróbb, m. id. S. Sk.
Dribba, drebba, v. n. 1 vara sölig, långsam,
maklig. S. Sk. Dródda, v. n. id. S. Sk.
Dribbenos, drebbenos, n. lat och sjuklig
arbetare. ”Dä ä en sådenn drebbenos, han
kommer ingen väj; den vill ja inte ha”. S. Sk.
Jfr dröslekar.
Driven, adj. arbetsam, flitig, rask, driftig.
Nb., vb.
Drivanne el. drivane, adj. 1) driftig,
arbetsam. ”E drivane menniska”. Nk.; 2) adv.,
endast i sammans. drivane eller snödrivane hvit,
utmärkt hvit; )( kolbekkande svart. Mp. N. id.
Driv-mat, m. gammalt tågverke, hvarpå dref
plockas (”tesas”). Fl. (Nl.).
Drivning, f. upplöjd mark. S. Sk.
Drävling, m. dragspik. Jtl.
Dröft, m. 1) kreaturs kringirrande; 2)
platsen öfver hvilken kreatur drifves; 3) villoväg;
om djur. ”Gå på dröft”. S. Sk.
Dröfta, v. n. 1 drifva omkring, springa
omkring. Sk.,hl.
Dröftahund, dröftehund, m. hund som gått
bort från sin egare och stryker omkring på
främmande ställen. Sk., hl.
Dröftakräg, n. kreatur som aflägsnat sig
från vångarne i en by och kommit till en annan
by. S. Sk. Driftakräk, n. Nk.
Dröftamöde, n. så kallades fordom i Skåne
det möte, som af häradsdomaren utlyst hölls
efter mårtensdag, och till hvilket alla de
personer inom häradet borde begifva sig med de
kreatur, hvilka från socknarnes gemensamma
betesmarker (”fälader”) aflägsnat sig och kommit
”på dröft” till andra socknar. De rätte egarne
hade då tillfälle att återfå sin egendom.
Dröfta-nöt, n. 1) driftfä; 2) menniska som
drifver omkring och ingenting gör. Bl. Driftenöt,
n. Sm.
Dröfta-påg, m. pojke, som ej har något
hemvist, utan drifver omkring. S. Sk.
Drovja, f. snödrifva. Vg. Drevj, f. Ög.
Dröve drifva (af snö eller sand). Snidröve, S.
Sk. Snjodrivu (pl. -r), f. id. Dl. (Mora).
Draka-bo, n. fördold skatt. Fl. (Ingo).
Draka-ljus, n. ljus-sken, som anses
förebåda någon olycka eller någon död. Nb., vb.
Jfr fegljus.
Drakig, adj. som har en hvit rand långsåt
ryggen; tecknad lik en drake på ryggen; om
boskap. Sm. Drakig, draged, id. ”Den
dragede studen”. Hl., sk. En sådan oxe tilltalas
också af körsvennen med namnet drag, m. (ɔ:
drake). Sk. D. dial. draget.
Dratt 1, m. 1) litet barn. ”Du lille dratt,
(el. dratter)”; 2) ett oäkta barn. Sm.
Dratt 2, m. hop, flock. Sm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
