Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DAS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAS, -a, f. får. Plur. daser, def. dasen. Vb.
DAS, m. klimp. Lerdas, m. lerklimp. Klass,
lerklass, m. id. Hs. (Db). Jfr dask 2.
DASA, v. n. 1 1) eg. ligga och sträcka sig, dra
sig, ligga och lättjas. ”Ligga å dasa”. ”Stå opp
genäst å ligg int länger å dasa”. Riksspr.; 2)
rasa. Åm.; 3) lefva otuktigt, kurtisera. ”Dasa mä
en”. Hs.,ul.,nk.,vg.; 4) ställa sig in, vara inställsam.
”Han dasar för dä eller dä”. Ög. (Östkind).
Fn dasa, v. n. ligga och lättjas. Orkneyínga
Saga. (Hafn. 1780, 4:o; 79 kap.), hvarest ordet brukas
om soldater som ligga sysslolösa, sträckande sig
framför eldbrasan; dá, n. dåning, vanmagt; d. dial.
dase, v. n. a) ”drive, dovne; b) drive tiden bort i
ørkesløshed, gå som dagdriver”; daser, m. ”den
som er doven, som intet bestiller;” dasse, v. n.
”drive skiemt, lefle: den karl kan godt dasse med
pigerne”. (Mlb. D. L. s. 73); dose, v. n. ”være
dorsk og doven”; swz. daaschen, dahschen, v. n.
”langsam in seinem ganzen thun und lassen seyn,
sich nur mühsam und saumselig bewegen”.
(Stalder 1, 255); skot. dove, v. n. att vara slö,
overksam.
Daseri, n. otukt. Vg. (Enl. Ihre).
Dasig, adj. trög och lat, saktfärdig. Kl.
Dasoger, adj. lättjefull, som alltjemt hvilar sig. Fl.
(Nl.). Dåsuger, adj. trög, sömnaktig, tung i
hufvudet. Nk. Dåsug. Sdm. Dåsig, som har liten
fattningsgåfva. Vl. Fn. dasinn, adj. lättjefull.
(Egils.); das, n. matthet, trötthet; dasaz,
utmattas, tröttas; dasadr, utmattad, trött; mht. däsig,
adj. dum. (Ben. 1, 309); ns. dösig, düsig, adj.
trött, förvirrad; dösig, lat, trött, dum; nfris.
däsig, dasig, dum. (Outzen, 47. Schütze 1, 241);
skot. daue, adj. overksam; ryss. dosúg, ledighet,
ledig tid; n. das, dos, n. matthet, svindel; dusa,
v. n. sitta stilla, vara dåsig; dasa, dæsa, v. a.
utmatta; d. dial. dose, v. n. ”være dorsk og
doven”. (Mlb., D.L. 68).
Daska, v. n. 1 1) vara lat, senfärdig. Sm.; 2)
gå sakta, lunka. ”Daska å sta”. Vg.,ög.,sm.,hl.
Daska är freqventativum af dasa. Jfr fn. doska,
v. n. dröja, söla; d. dial. dåske, v. n. vara trög.
Dasker, m. senfärdig, lat menniska. ”Dasker i
dagom, dasker i dagninga”, gammalt talesätt.
Sm. (Östbo, enl. L—n).
Dåse, m. lathund, en till följe af lättja
oföretagsam menniska; oduglig menniska, stackare.
Jtl.,vl.,vg.,ög.,sm. (Östbo). Dås, dusse, m. Sm.
Fn. dasi, m. lätting: homo desidiosus, otio
deditus. S. E. 1, 532.
Dåsk, adj. matt, modlös. Hs.(Bj.),mp. Dåssk,
dåssked, adj. dåsig. S. Sk.
Dåsma, dosma, f. lat och fet menniska. Sm.
(Östbo).
Dås-mejs, m. enfaldig stackare. Jtl.
Dåssmer, dåssmerus, m. id. G. Dosmer, m. id. S.
Sk. Dås-måns, m. trög, håglös menniska. Nk.
Dåsna å, v. n. 1) uttröttas. Kl.,sm.(Östbo);
2) aftaga; om elden. Kl. (Stranda h.). Dåsma
å, v. n. utsläckas. ”Elden dåsmar å”, elden
släckes. Sm. (Östbo).
Kådåse, m. en som är slapp i vilja och
handling. Vl.
Dask, m. 1) eg. obetydligt slag, smäll, litet
stryk. Riksspr.; 2) en liten hop (t. ex. af hö).
”En bra dask”. Bhl.,vg.,sk.,bl.; 3) gång: vicis.
”I enom dask“, på en gång. Vb. Fn., n., d.
dask, n. slag; e. dash, id.; swz. datsch, m.
”derber schlag mit der offenen hand”. (Stalder 1,
269).
Daskar, m. baddare. Fl. (Öb.).
Daski(g), adj. smutsig, grumlig. Kl.
Grå-daski(g), adj., smutsgrå, skymlig, som
stöter på grått, slår om i grått. Ög.
Grådaskadt, adj. n. id. Ög.
Regndask, m. snart öfvergående, liten
regnskur. Nk.,vm.,sdm.,ög.,sm.,g, Regndaska, f. id.
Hs. (Db., Bj.). Jfr duska.
Snedaska, f. litet snöfall. Hs. (Bb., Bj.).
Dattlugur, dattlig, adj. matt, svag,
vacklande. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
