- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
84

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DAN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


bli danner för så litä”. Nk. Fsv. dann, p.p. bildad,
formad, inrättad. ”En hofwelig riddare ok væl
dann”; fht. than, thon; nht. gethan; fd. dannes,
dandnes, dandæ;
d. o. n. dial. dan; fe. gedon;
holl. gedaan; ffris. den.

Dannera, v. n. 1 passa väl. Dl.,vl.,sk. Deraf
dannerä (eg. danneradt), p. p. beskaffadt. ”Hä
ä sa dannerä”. Mp.

Fördanad, adj. förskräckt. ”Ja ble så
fördanad”. Sk. (Onsjö).

DAN, adv. der. Jtl.,hj.

Dana, adv. 1) derifrån. ”Dana jär ä töja”,
derifrån är det taget. Dään-ätt, id. Vb. Dan,
id. Vb. (Nordmaling); 2) derefter, ifrån den tiden.
Däna, id. Vb. Ffris. thana, dana, ”dannen, von
dannen, von da”. (Richthofwen, 1067); fsax.
thanan. derifrån; fe. þonan, þanan; fht. danan,
thanan.
(Graff, 5, 49).

Danbort, adv. (der borta) långt borta, på
längre afstånd. Öl.

Danna, adv. der borta. Dänna, id. Nk. Dann,
danne.
Sdm. (Björkvik). Danne. Ög.,öl. Danner,
Kl. Dänna, denne. Sdm. (Ö. Rek., Ornö).
Dannasse, dannässe, adv. der (närmare bestämdt än
danna, dänna). Dannasse da,
der borta. ”Dä
ligger dannässe i äsken”. Nk.

DANA NER, v. a. 1 smutsa, fläcka ner. Kl.
(Ryssby s:n), sm.,bl. Jfr d. dial. donnet, adj.
något smutsigt (Jylland).

DANE-KVINN, f. bondhustru. Vb. S.
dannemann.

DANDRA, v. n. 1 dundra, gifva ljud från sig.
”Dä dandrar i logen”. Sdm. (Selö). Dandrä, v.
n. starkare dallra. G.

DANGLA, v. n. 1 1) svinga. ”Dingla å
dangla”; allm. ”Hva ska pojken gå å danglä me lien
etter?” Sdm.,nk. Dangäl (ipf. danglä). Vb.
Dångla, dingla, sväfva hit och dit. Hs.; 2) vackla hit
och dit, gå ostadigt, vacklande. ”Han går å
danglar mä bena”. Nk.,mp.,fl.(Nl.). ”Gå å dangla”,
säges om en sjuk, som ej har nog kraft att gå
med säkra steg. Bl.; 3) gå sysslolös, vara
begifven på lättja. Fl. (Nl.), mp. ”Dangla å slå”,
drifva omkring ifrån det ena stället till det
andra utan sysselsättning. Ul. (Rosl.). Fn. dángla,
skaka, svinga fram och tillbaka; d. dangle; nfris.
dangeln, id. (Outzen, 44); e. dangle,
sysslolös. Jfr danka 1.

Lång-dang-Lug, adj. som är lång och går
med osäkra och vacklande steg. Sdm.

DANGLING, ljusdangling, m. smalt ljus, dank.
Sm. (Östbo). Klendank, m. id. Ög. (Gullbergs
h.). Jfr nht dacht, m.; fht., mht dâht, tâht, n.
Grimm (gramm. 2, 44) antager ett förloradt starkt
verbum dagan (ipf. dôg), v. n. att lysa, och
betraktar dâht såsom eg. betydande det lysande i
lampan; skr. dah, du, att brinna.

DANK 2, s. danka 1.

DANK, danke, n. sankt ställe, fuktig mark, däld,
fördjupning i marken. Ög.,sm.,kl.,bl. Dakk, m.
liten dal, sankt ställe. Dls. Fn. dökk, f. graf,
grop; n. dokk, f. sänkning, fördjupning; jfr hindost.
dahak, en håla, en afgrund.

Kärrdank, n. kärr. Ög.,kl.

DANKA 1, v. n. 1 1) eg. gå hit och dit utan
att göra något, sysslolös drifva omkring, lättjas,
slå dank; allm. 2) danka mä ngn, lefva
otuktigt med någon. ”Han dankar mä henne”. Sm.
N. danka, v. n. slå dank; fn. danka, v. n.
obekymrad gå fram; skr. tan’k att gå.

Danker, dank, m. 1) eg. lätting, oduglig
person; allm.; 2) en som gerna gör sin kur
hos fruntimmer, kurtisör. Sm.

Dånka (def. dånka, pl. dånke, def. dånkán),
f. herrskapspiga, flicka som ej bär Delsbo
drägten. Äfven randpjäska eller randsmiska, f. Hs
(Db.).

Dånkbaler, pl. m. danslag, som tillställas af
herrskapspigor och gesäller m. fl. Hs. (Db.).
Delsboarnes danslag kallas med svenska
benämningen lekstugor.

DANKA 2, v. a. 1 slå, slå på. Sdm. Fn.
dángla, v. a. slå; dángl, n. slag; hindost. dâng, en
käpp, klubba. Jfr dänga.

DANKA 3, v. n. 1 bära och draga på
någonting tungt. Ög. Jfr kanka.

DANNEMANN (pl. -män), m. gift bonde. Sm.
Danemann, sjelfrådande bonde, husfader. Vb. Fsv.
dandeman, danneman, dondeman (pl. dandæmæn,
dandemen),
rättskaffens, hederlig man. Gertr. Gill. f.
9. Rimkr.; isl. dánimađr, dándis-mađr,
dándemađr, dáindis madr,
m. id. (af dáindi, n. något
förträffligt, utmärkt. Hald.; men möjligen äro de
isländska orden efterbildningar från danskan); d.
dannemand, id.; fd. dannefolk, dandemantzdömme,
dandesven, daneswendtzdömme.
(Mlb., Dansk Gloss.);
fsv. dandeqvinna, f. en hederlig, aktad qvinna. (St.
Rimkr. 86); fn. dándiskvenna, f; fd. dandeqvinde,
f. id.; fsv. dande, dandes, donde, dondes, adj. ädel,
rättrådig, ärbar, redbar. Didr. af B. 32: ”hon var
badæ fager oc dandes”; gl. d. dannis, dandnes,
dandæ,
adj. ärlig, rättskaffens, ädel; dandneshed,
f. rättskaffenhet, ärlighet. Jfr Rdq. 2, 2 h. 425.

DANNSIA, adv. på andra sidan. Öl.; s. dan.

D’ANNU, pron. f. sing. def. den andra. G.(F.).

DANT, n. förtal, klander. Jtl.,dl.,hs.,vg.,hl.,
sm. Dantande, n.; dantning, f. id. Sm. Fsv.
dant, n. förtal. Rimkr. 99; dantan, f. id. S.S. 1,
101; jfr fn. tönn, f. tand; tanna, v. a. bita,
gnaga; skr. danta, m. tand; dans, att bita; hind.
dant, tand; lit. dantis, id.; lat. dens, (gen.
dentis), id.; wal. dant, id.; bret. dant, id.; danta,
v. a. bita; gael. dant, m. bit, stycke.

Danta v. a. 1 1) tadla, klandra. Hs., dl.
Daant’ (ipf. -tä). Jtl.; 2) förtala, smäda. Hs.,vg.,sm.
Daant’ Jtl.,vb. Deraf sv. bakdanta, v. a. lasta
någon på baken. Fsv. danta, v. a. baktala. S.S.
1, 88, 151. S. Bern. f. 153 v.

Bedanta, v, a. baktala. Sm. (Vestbo).

DANTE, nom. pr. Daniel. Ög.,sm. Danil. Sm.

DAR, adv. der. Sm. Da, id. Dl. (Lima), nk.
”Da sör i skogen”. Fn. þar; fsax. thar; fht. thara,
dâra;
mht. dare, dar; nht. dar; e. there; n.
dar, id.

Dar ässtår, adv. der någonstädes. G. (F.).

DARG, s. dårg, dårga.

DARRA, f. gammal gumma. Kl. (Enl. G. W. S).
Jfr sv. darra, v. n. tremere.

D’ARRASTUA, s. adre.

DARTÄ, v. n. 1) fälla, släppa, spilla; 2)
cacare. Mp. (Enl. Augustin). Jfr fn. detta (ipf. datt), v.
n. falla;, i senare betydelsen dríta.

DARÄ, v. n. säges om vattenytans krusning
före, men helst efter storm; bedarra. Garä, v. n.
id. Mp.

Darning, m. vattenytans krusning före, men
helst efter storm. Mp. (Enl. Augustin).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free