Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BYS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BYSÄ, n. 1) troll, tomtes 2) liten, tjock, osnygg
karl. G. S. bine, buse.
Bysing, m. litet troll. N. G. (Demin.).
Byte, n. 1) ombyte. Nk.; 2) delning, skifte,
laga skifte. ”Landtmätar-byte”. Nk.,vg.
Bytning, f. id. Nk. N. byte, n.; byting, f. id.
Bytes-lag, n. ett grannskap eller vissa
grannar, som öfverenskommit att vara med vid
gästabud och medhafva gästabudsmat. Sm.(Vestbo).
Bytes-skål, m. undfägnad efter uppgjord
handel. Kl,sm.
Byting, m. 1) barn af troll, som trollen vid
ett menniskobarns födelse utbytt emot detta.
Allm. Biting. Hs. (Bj.). Buttbitting
(= bortbyting), id. Runö. Betbån (= bytbarn), n. id.
Wormsö. Bytesbarn, n. id. Hs. Enligt folktron
i Blekinge flyta bytingar, om de kastas i vattnet,
och kan man återtvinga sig det rätta barnet
derigenom att man hotar koka eller i bakugnen
steka bytingen, då trollen, märkande faran,
kasta tillbaka det stulna barnet och återtaga sitt.
I allmänhet anser man, att om elden släckes
i huset, innan barnet döpes, så kan barnet
bortbytas af trollen. Till att förhindra sådant,
tjenar Guds ord och stål; 2) näsvis, stygg pojke.
Åm.,bl. Äfven såsom smekord: pojkabyting.
Nk.; 3) liten menniska, liten stackare. Vb.,sdm.,
ög.; 4) skepnad af mördade barn. Hs. S. möling.
Böjtnal, f. eg. bytnål (emedan flickor
sinsemellan byta sådana); stoppnål. G.
Båda (def. -an), m. klippa i hafvet, som
endast räcker upp till vattenytan och igenkännes
på böljornas brytning deremot. ”Hije ’e not
bådan, som herrin sir, å tide, åt vester handen,
’e bullerbådan å sillbådan”. Fl. (Öarne i
Qvarken). Båda, m. id. Åland, sdm. (Ornö), Båd
(pl. -dar), m. id. Ög. Boa, m. id. Vb. Båe
(djupt å, e knappt hörbart), m.; bö, m. id. Bhl.
Båudå, f. rörelse i vatten för fisk eller
sjöfogel. Bäud (pl. bäude, pl. def- bäudan), f.
brusande vatten för en båt. Jtl.
Kallbådan, m. def. så kallas det yttersta
skäret i Ingo s:n af Nyland.
Utbåda, n. namn på ett skär vid Kökar pä
Åland. Fn. bođi, m. a) eg. bebådare,
angifvare; b) utropare, härold; e) stenklippa i hafvet
under vattnet, mot hvilken böljorna brytas; n.
bode, boe, båe, bådå, m. = fn. bođi, m. c).
Bådde-ko, f. en ko utan horn. N. G. Jfr
bådd.
Båddug, adj. saknande horn; om oxar, får
och getter. G. Jfr ir. bodog, ett års kalf eller
qviga, således utan horn.
Båg, n. möda, besvärlighet, ansträngning.
”Vi hade sådant båg att komma fram”. Hl.
Båk, n. id. ”Dä ä ett farlit båk mä dä”. Sm.
Fn. bági, m. svårighet, besvärlighet.
Båga, v. n. 1) med möda och besvärlighet
draga sig fram eller komma fram; framsläpa.
”Han har bågat sej genom nöd å fattigdom”.
”Man kan båga sej fram på Åsen, fast der ä
möen sny”. S. Hl.; 2) båga på (ipf. bågä
på), kosta på, fordra ansträngning, pröfva
styrka och tålamod. ”Arbäite båga på ’om”,
det kostade på honom att arbeta; äfven, det
pröfvade hans styrka och tålamod. Vb.
Bugå, v. n. kosta på, fordra ansträngning. ”Äd
bogär å mi", det kostar på mig. Dl. (Mora,
Våmh., Elfd.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
