- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
68

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BYG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


2) laga nät. ”Bygga nät”. Mp.,sdm. (Ornö), fl.
(Nl.,Öb.): 3) skarfva (i en väf). Ul. Byygg (ipf.
byggd, s. byggt), v. a. laga nät, not, men äfven
annat. ”Bygg selan”, bota det bristfälliga i
seltyget. ”Drängen männ kan bygg (byddj) hä’n
bruti”, min dräng kan bota hvad han brutit
sönder. Vb.,fl.(Öb.). Ordet ar troligen freqv. af
bo 3.

Byggan-kniv, m. en liten knif med ögla,
hvaruti långfingret vid nätens lagning trädes, då
emellertid nätnålen föres med tummen och
pekfingret. Fl.

BYGGERASJE, n. bygge, byggningsföretag.
Sdm.,nk.,vg.,bl.

BYGGJEN (byddjän), adv. i början. ”Byggjen
a daom”, i början af dagen, på morgonen.
”Byggjen a vekkun”, början af veckan. Vb. (Löfånger,
Burträsk).

BYKA (ipf. bök, s. byki), v. n. byka, rena
genom behandling med lut i byk-kar. ”Vi hölls å
bök”. Nk. Byka, v. a. böjes der äfven som i
riksspråket efter 2:a konjug.; i hs. heter det
bekja (uttal, betja), v. a.; n. bøkje, byka; bret.
buga; nht. bauchen, beuchen; ns. büsken. (Richey,
26); d. byge; gl. frans. buquer, buer; e. to buck,
id. Jfr nht. bauche, beuche, byk, tvättning i lut;
it. bucata; sp. bugada; frans, buée; armor. bugad,
id. Ordet är troligen af keltiskt eller romaniskt
ursprung.

Bekje, n. byk, tvättning i lut. Hs. (Bj.).

BY-KARL, m. friare (som går omkring i
byarne). Hs.

BYKE, n. samling af dåliga menniskor, pack,
gement följe; slödder. Riksspr. Bökä, n. Vb.
Bygge, n. Bhl. Deraf skättefallsbyke, n. gement
pack, uselt slödder. Sk. (Ing.). S. skättefall
(skaka).
Byke härledes troligen af bykka, f. hynda.

BYKKA, f. 1) tik, hynda. V.Nk.,ög.,vg.(Elfsb.).
Bikka. Ö. Nk. Bikkja (bittja), bikka. Vl.,dls.
Bikka (bittja). Jtl.,hj. Bekkja (bettja), bekka,
begga, bökka, buka.
Bhl. Bykkja (byttja). Rosl.
Bökka. Vg.; 2) dåse, eländig sprätthök. Ög.; 3)
näsvis menniska. Ög.; 4) tullsnok; skällsord. Bikkja.
Vl. Fsv. bykkja, f. hynda. VGL.; bykkiuhvælper,
bikiuhvælper,
m. hundvalp; ett skällsord. VGL.;
fn. o. n. bykkja, bikkja, f. hynda; fe. bicce, bice;
e. bitch; nht. betze, bätze, petze, id.; frans, bichon.
m. namnet på ett slags små hundar. Jfr skr. bukk.
att skälla.

Fru-buka, f. liten knähund. Bhl.

Söppel-bikka, f. liten knähund. Särka-täva,
f. id. Vb. S. pyttja.

BYKKÄS, v. d. skygga, bli rädd; om hästar.
G. Jfr fn. bykkja, f. a) hynda; b) oduglig häst.

Bykken, adj. skygg. ”Denne häst jär så
bykken”. N. G.

Bykkt, adj. hastigt rädd eller häpen af
skrämsel. G.

BYLA, s. bära.

BYLKÄS (ipf. -ktes), v. d. se under lugg. G.

BYLTA, v. n. 1 hafva mycket att göra med en
sak, enträget sysselsätta sig med något. ”Han
bylta å skrev”. Vl. Byltä el. pyltä), id. Mp.
Bylt’, pylt’ (ipf. o. sup. byltä, v. n. vara
upptagen, sysselsatt af något, arbeta med något,
ehuru hafsigt eller mindre nödigt. ”Hvo pyylt duvä?”
hvad har du för dig? Vb. Bylta mä, v. sträfva,
arbeta med något. Sm. Jfr fn. bullt, n. idelig
rörelse; bylta, välta om.

BYMPEL, m. 1) liten kagge. G. Bimpel, m.
liten kagge eller träkärl (till tjära o. d.). Sk.; 2)
tjock och fet pojke; 3) lymmel. G.

BYN. m. def. eg. staden. Så kallas Trondheim
af Jamtarne. Fn. býr, m. köpstad. Jfr böj.

BYNKA, s. böna 1.

BYNKA, bynke, s. bunke.

BYNKLA, s. böna l.

BYNNA, bynnas, bynnsam, s. bönna.

BYR, m. god vind, medvind. G. Bör, m. Jtl.,
hs.,vl.,kl. ”Komma i börn”, komma sig före,
hafva lycka. ”Vä i börn” eller ”gå mä go(d) bör”,
vara halffull. Jtl. Fn. byrr el. byr, m. a) god
vind, medvind; b) vind (i allmänhet); bir, m.
medvind. (Hald.); fsv. byr, bör, m. a) god vind,
förlig vind. Fl. o. Blanz., 626; GL.; b) vind. St.
Rimkr., 33: ”Tha va börin tværr ok stark”; n.
byr, bør, m. god vind; d. bør, id.; mns. bor. n.
id.; deraf borelôs, adj. utan segelvind. Grimm., gr.
2, 390; af byrja, v. n. efferri; fht. purjan, id.:
”bure dih nortwint!”

Börfast, adj. 1) liggande still för motvind
eller stiltje. Vb.,hs.: 2) jordfast; om stora stenar.
Hs. (Jerfsö): 3) rådlös, som är illa deran. Vb.

Kvarnbörd, m. qvarnvind. Kl.,öl.
Kwärnbörd, m. 1) qvarnvind; 2) stark blåst, (emedan
väderqvarnarne i skärgården behöfva sådan för
att sättas i rörelse). ”Ja e så oregerli rädd,
når karan e ti sjöös i thålonje kwärnbörd, nög”.
Fl. (Österb:s skärg.).

Motbör, m. motvind. Jtl.,dl.(Nås, Floda).

Nakkbör, m. motvind. Jtl.

Nesebyr, m. motvind med regn och köld
(så att det är bistert om näsan). ”Di hade
bra nesebyr på väjen te sta’n”. Sk.(Ox.,Skytts).

Ättbör, m. medvind; eg. eftervind. Dl.(Nås.
Floda).

BYR, byra, byra in sej, byrding, s. bära.

BYRA, v. a. 2 med hett vatten och enris
rengöra (träkärl). ”Byra ut drikkes-tunnan”. Sm.,ul.
”Byra ur”. Sdm. Jfr böna 2, bösta 2.

BYRI (ipf. -rja), v. a. börja. Fl.(Öb.). Byrà,
id. Dl. Byrä 1) id.: 2) första gången insticka
knifven i ett bröd att skära deraf. ”Byrä
braudet”. G. Fn. byrja, v. a. börja; fsv. byria, v. a.
id.; byrilse, f. början. S.S. 1, 203; md. byrje,
børje,
v. a. börja.

BYRI PÅ, byris te, v. n. gifva (hopp om) god
årsvext. Jtl. Jfr fn. byria, v. n. a) börja; 2)
blifva hafvande. Fornm. 1, 250.

BYS, n. bo. Äikónn-bys, n. ekorrebo. S. G.

BY-SKRYT, adv. köra, ro på byskryt, köra, ro
fort genom byame för att skryta. Hs.

BYSMÄR, s. bismere.

BYSSA, bössa, v. a. 1 sjunga barn till sömns,
vyssa. Vg. (Elfsb.). Viskja, id. Vg.

BYSSJNG, m. 1) ungt svin. Sk.,hl. Jfr hyssing;
2) dum karl. Sk.,hl.

BYSSJA, s. bås 1.

BYSSLÄ, basslä, v. n. 1 knåpa. G. S. pussla.
Fn. bastla, v. n. fuska.

BYSTA, f. häkla. Dl. (Mora, Våmh.).

Bysta, v. a. häkla. ”Du ska byst lajnäd.
Ja bystäd lajnäd”. Dl. (Ibm.). Buta, id. Dl.
(Våmh.).

BYSTÄ TIL, v. a. puffa till någon. G. Dysstä
te,
knuffa till någon. G. (F.). Isl. busta, v. a.
slå. (Gislason, D. Orb. 69).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free