Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BON ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väggprydnad. Ög. Deraf jul-bonad, m. Sm.; 2)
talesätt: ”han har ingen bonad”, han har ingen
ordning i huset. Hs. Fn. búnadr, m.
hushållning, prydnad, tillbehör, fsv. bonadher,
väggprydnad: ”tempelsins bonadher riffnade i twa”.
(Sv. med. B. 2, 387); fd. bonit; n. buna, m.
Boning, m. ställning, väsende. Hs. Fn.
búningr, m. apparatus.
Bonslig, adj. som kan lagas. Hs.
Bo-såll, n. såll,.hvarmed säden rensas. Hl.
Bu, m. rundt skafjern att göra laggkärl släta
inuti. Ög.
Bune, m. 1) ordning, ordentlighet; 2)
husgeråd. Hs.; 3) allahanda redskap. Fisk-, ƒogel-,
kör-bune. Hj.; 4) beklädnad; 5) oordning. ”Kórs,
tókken bune!” Hs. (Bj.).
Buner, f. pl. underredan till ett bord:
bordsfötter och hela ställningen på hvilken
bordskifvan hvilar. Bor(d)sbuner. Vb. Bols-buner.
Åm. Jfr fn. búna, f. ox- eller björnfot.
Böna, v. a. 1 rengöra (träkärl med t. ex.
enelag o. d., som drager ut förutvarande smak
och lukt). ”Böna tunnan, baljan, kärl”. Ög.,
sm.,kl. Jfr byra.
Huggebune, m. hufvudbonad. Hs.(Bj.).
Körbona(d), m. körredskap. Hs.(Jerfsö).
Särkjebune (särskjebune), m. fruntimmers
lintyg. Hs. (Bj.). Jfr evdel, hängsel, neadel.
Ubonsle, adv. oordentligt, ostädadt. Hs.(Bj.).
Obonsligt, id. ”Han har så obonsligt”. Hs.
Ubune, m. oordning. Hs.(Bj.).
Väggjebune, m. tapeter , väf. på väggar.
Hs.(Bj.).
Bóbbed, adj. tölpig, dum. Sk. (Ox., Ing.).
Boddoter, adj. lummig. Fl. (Pargas). Jfr
bret. bôd, bôden, m. ”touffe, buisson; se dit
generalement de 1’assemblage de certaines choses,
comme arbres, fleures, cheveux, plumes”; bôda,
bôdena, v. ”reunir en touppe en buisson”; bôdek,
adj. ”touffu, buissonieux”, yfvig, lummig; e. to
bud, knoppas, spricka ut.
Bogad, adj. 1) bruten, vrickad i bogen; om
hästar. Ul. Boved, adj. id. ”Hästen ä
boved”. Sk.; 2) benägen, lysten, hogad. ”Ja ä
inte boga(d)r dä bittersta te göra någä”. Nk.
Bog-gris, m. 1) den yngste grisen, som har
sin föda vid bogen (längst fram). Hs. (Db.,Bj.);
2) gris som knutit sig i växten. Bo(g)gris.Vm.,
sdm.(Ornö); 3) mindre, svagt barn. Hs. (Db.,
Bj.). N. boggris.
Bo(g)kupp, m. puta under bogselen. Dl.
(Mora,Elfd., Våmh.).
Bogs-kant, m. ett stycke i seltyg. Vb.
Bog-skeid (pl. id.), n. bogträd. Dl. Jfr skid.
Bogskott, n. skott på bogen, ett stycke i
selen, hvari dragremmen (”drott”) med ena
änden fästes. Hs.
Bogskre, n. kallas det då bogen på häst
eller annat kreatur skrider ur led. Hs.
Bove, v. a. 1 sticka ett slagtdjur i bogen. Sk.
(Oxie).
Bovna, v. n. 1 knäla, böja sig af skrämsel.
”Hästana bóvnade, när dönan gikk”. Sk.
(Tygelsjö s:n).
Bogta, v. a. 1 förmå, mägta med, orka. Fl.
(Nl.). Af fn. buga, v. a. a) böja; b) få bugt
med.
Bogt, m. 1) eg. böjning; 2) magt. ”Komma
över bogt mä en”, öfvervinna någon. ”Komma
över bogt mä ett arbete”, medhinna ett arbete.
Hs.(Bj.). Fn. bugt, f. böjning.
Bokna, v. n. 1 gissna, torkas, att det ej häller
tätt; om kärl. Sm. Fn. o. n. bogna, v. n.
böjas, slå bugt; skr. bhug, vara böjd.
Bugen, adj. krokig. Ög. Fn. boginn.
Bugjet, adj. böjsam, böjlig. Fl. (Öb.). Nht.
bugig.
Tve-bugen, adj. som har två bugter. Ög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
