- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
43

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BLÄ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Blär-ulk, m. 1) den som glupskt dricker.
Bl.; 2) som gör sig till, uppblåses; sticken
menniska. (Skällsord). S.Sk. Äfven blott blära, f.
a) id. Sk. (Vemm.); b) tjock-mage, tvärbuk.
(Oxie).

Ox-blära, f. oxblåsa. Sk.,hl.

BLÄDRA 2, v. a. 1 svänga. ”Långkusen
blädrar stygnet”, ormen rör tungan af och an. Hs.
Blaga, id. Ibm. Jfr fn. blaka, v. plaudere,
plangere. Blädra 2, eg. hväsa, är beslägtadt med fht.
blâjan, blâhan, att blåsa.

BLÄDRA 3 (pl.-ror), f. tvärbräderna i ett
vattenhjul, på hvilka vattnet strömmar. Hs.

BLÄDRING, m. Menyanthes trifoliata. Nk. Af
sv. blad, n. folium. Korsblikka, f.; munka-kål,
m. id. Nk.

BLÄJDA, bläjde, s. bligd.

BLÄIVA, s. bli

BLÄKKA 1, f. vipa: Vanellus cristatus. G. Jfr
fn. blakkr, adj. svartaktig.

BLÄKKA 2, f. en jungfru brännvin. Ul. Af sv.
bleck, n.

BLÄKKEN, ? Paris quadrifolia. Korsört, f. Bl.

BLÄKTA, v. n. 1 fläkta, vifta, sakta röra hit och
dit, t. ex. en solfjäder. Åm.,mp.,hs.,fl. (Nl.), vg.
Bläksa. Dls. Bläkkt (ipf. o. sup.-tä), 1) fläkta,
röra hit och dit; 2) fjeska, hafva brådtom,
skyndsamt göra något. ”Hvo jär ä du nu bläkkt vä?”
hvad är det du nu brådskar, bråkar med? Nb.,vb.
Fn. blaka, v. n. röras sakta fram och tillbaka,
vifta; blakta, id.; fe. blâvarz, blåsa.

Bläkkt, n. 1) hastande göromål, brådska;
2) fjesk. Vb.

BLÄNGER I VÄLLING, m. den som alltid ser
snedt och ond ut. Sm. (Enl. L—n). Af blänga,
v. n. stirra hotande och argt på någon.

BLÄNKA, s. blank 1.

BLÄNNA, v. a. 1 1) blanda. Sk.; 2) mäska till
brännvin. Ög. Blånna, v. a. blanda ihop (t. ex.
till kreatur). Ög. (Östkind). Fn. blanda (pr.
blend, ipf. blètt, sup. blandit), v. a. blanda.

Blening, m. 1) en som är född af olika
föräldrar; 2) äfven om kreatur. Fl. (Nl.). Fn.
blendíngr, m. menniska som är född af olika
föräldrar (såsom af ett bergtroll och en
menniska).

Blånn, n. mäskning till brännvin. Ög.

Blånner, m. blandning. Vg.

Blänna, f. dryck af vatten och vassla. Jtl.
S. blanna.

Blänning, m. 1) blandning. G.; 2) blandsäd,
korn och hafre. S.Sk. Jfr fyrblänning.

BLÄRA, blärer, blärsten, blärulk, s. blädra 1.

BLÄSA 1, v. a. smaka eller först taga af
något. ”Bläsa höladan, bläsa osten”, Åm. Jfr bret.
blaza, v. a. smaka; cy. blasa; gael. blais, id.;
gael., cy. blas, smak; bret. blaz, id.

BLÄSA 2, s. bles.

BLÄSSA, f. stor smutsfläck. Ul. Jfr. nht.
blasse, blässe, blesse, f. fläck i pannan: ”das
pferd hat an dem kopf ein weisse blassen” (Gr.
wb. 2, 71). S. bladda.

BLÄSSA el. blässå, f. strykspån; sticka i form
af en dolk eller tveeggad knif, öfverstruken med
en deg af finstött sandsten och fett, hvarmed lien
under slåtter och skörd hvässes. Fl. (Ingo).

Blässa, v. a. 3 hvassa lien på strykspån. Fl.
(Ingo).

BLÖI’R (bloiar), adj. lättrörd. N. G.
Blöiƒangen, adj. id. N. G. Fn. blauđr, mjuk; rädd;
fe. bleáđ, rädd.

BLÖJ-KWEITO, f. blyhvitt. Fl. (Ingo).

BLÖJNÄ. v. imp. bli mildt väder. G. Fn. blýna,
bli varmt.

BLÖTA 1, f 1) lag, framlag af säd på logen;
så mycken otröskad säd som på en gång
framlägges på logen för att tröskas. ”Tröska en blöta”.
Vg. Blöda, f. id. Hl.,bhl. Lägg, n. id. S.Sk.; 2)
massa, mängd. ”Nu skän tro hu luer en blöda”.
Hl. (Skällinge). Jfr nht. bleuen, att slå; fht.
bliuwan (ipf. blou); mht. bliuwen (ipf. blou), id.:
e. blow, m. slag, stöt; moes. bliggvan (ipf.
blaggr), slå; lat. ƒligere. Se för öfrigt plegel.

BLÖTA 2, blöte, blötfisk, blötävär, blötögd, s.
blaut.

BO 1, n. behof. I sammans, ha bo, hafva
behof, behöfva. ”Du har inte bo å ina″, du
behöfver ej vara rädd. ”Han har inte bo att by te”,
han behöfver ej bjuda till eller försöka. Sk. Boet,
bot,
n. def. id. ”Ja har ej boet”, jag behöfver ej.
Vg. N. bo, id. ”Du ha intje bo te gjera da”.

BO 2, n. 1) eg. bostad, bohag. Riksspr.;
2) kärnhus. ”Kärnbo”. Sdm. ”Päronabo, äpläbo”,
Nk. Fn. bú, n. a) pecus; b) prædium; c) domus;
d) res domestica.

Boa, v. a. 1 bygga, göra bo. Hs.

Boare, åboare, m. åbo. Fl. (Nb.).

BO 3, (bodde, bodt), v. a. 1) iståndsätta, laga.
”Bo hjul. bo ett år”. ”Ta yssen te smeen å la
bo’na”. Sk.,hl.,bl.,kl. Bua, id. Hl.: 2) göra
färdig, i ordning. Sm.,hl. ”Bo säd; säden skall bos”,
rensa säd från ogräsfrö m. m. medelst sållning.
Hl. Bo nät, sätta telnar på nät och andra
fiskredskap. Vb.jtl.,mp.,hs.,dl. Bo te kvarn, rensa
från orenlighet den upptorkade säd, som skall
föras till qvarn. Sm. (Vestbo). Bu senn slått, rensa
slåttermark. Jtl.; 3) älta. ”Bo ler”. Ög.; 4)
gnida, gnugga ur. ”Boa frö ur”. Ög.(Östkinds
h.); 5) straffa, hämnas på. ”Ja ska bo dek”. Sm.
(Vestbo), bl. Fn. búa, v. a. & n. 1) bebo, bo;
2) tillreda, iståndsätta, t. ex. ”búa veiðarfæri sin”;
buinn, p.p. a) beredd, färdig till något; fsv. <i>boen,<(i> id.:
b) prydd; fsv. boa, bo, α) v. a. a) rusta, laga till;
b) iståndsätta, laga till; c) inlägga, pryda; β)
v. n. a) bo; b) lefva i äktenskap med (qvinna);
n. bu, v. a. a) göra färdig; b) pryda; fht. bûan,
bûwan,
bo; mht. bûwen. S. bygga.

Boen, p.p. färdig, beredd. ”Agern är boen
att ärjas”. Hl. (Breared). Fn. búinn, id. Jfr
gl. sv. farboen, adj. beredd att fara, färdig att
resa. L. Petri Post.

Boen, boven opp, adj. i goda omständigheter.
Ög.

Bona 1) v. a. 1 a) laga. reda i ordning.
”Bona husgeråd”. Hs. Buna om, sköta om, ställa
på bästa sätt. Hs. ”Han bonar om sej på all
vis”. Ul.,sdm.,ög.,bl. Bona um sej, taga väl
på sig mot kölden. Nk.,ul.; b) bona nät,
sätta telnar på nät. Hs., sdm. (Björkvik); 2) v.
n. blifva tät; om en båt. S. G.

Bonad, m. 1) väggprydnad eller lösa
tapeter i stugan; enkel målning som om julen
plägar upphängas i bondstugorna. Hs.,sm.,sk.,hl..
bl. Bone, m. ett måladt stycke till


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free