- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
35

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BJA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


bedrift; ironiskt. Jtl. Jfr fn. björg, f. hjelp,
bistånd.

BJAUDA, biauda (ipf. baud, pl. budu, sup. budi)
v. a. 1) bjuda. G. Biođa (ipf. bođ, pl. buđum,
sup. buđi el. bodi). Dl. Bju (ipf. bo el. baud,
sup. böä, p.p., boen). Vb. Bju (ipf. bö, conj. böe,
sup. butt). Ög. Bjo. Jtl. Bjua se, v. r. erbjuda
sin tjenst, bjuda till. Sm. By, v. a. bjuda. ”By
kaffe”. Bhl.,sk.,bl. By sej te, by te, försöka;
item de vacca lasciva, Sk.,bl. Böen, p.p.
bjuden. S.Sk. (Ox.); 2) biaudä av, bjuda ut någon
till täfling. G. Fsv. biauþa, bjuda (GL.); fn. bjóda
(pr. byđ, ipf. bauđ, pl. buđu, sup. bođit); n. bjoa
(pr. byd, ipf. baud, sup. bode), id.; moes. biudan
(ipf. baud el. bauþ); fht. piotan (ipf. pot); mht.,
nht. bieten (ipf. bot); fe. beodan (ipf. beád); holl.
bieden (ipf. bood).

BJAUR, m. bakstam, bakflake i en fiskarbåt.
”Kambä pa bjauren”, komma på efterkälken. G.
Jfr fn. bjór, m.; 1) en trekantig afskärning; 2)
det öfversta af husgafveln, som i en trekant går
upp till ryggåsen.

Bjaurä, adv. sist, nederst. G.

BJENN, s. bjönn.

BJER, s. bjärg.

BJESK, adj. besk. ”Milken ä så bjesk.” Sk.
(Vemm.). ”Drikkat ä så bjest”. Sk.(Oxie). Fn.
beiskr, besk.

BJESSMEN, adj. löpsk; om boskap under
brunsttiden. Åm. (Ihre). Jfr besa 1.

BJO, s. bjauda.

BJOR 1, m. öl, dricka. Dl. Bör. Hl. Bier,
bir,
m. svagdricka. Sm. Bir. Ul.,kl. Fn. bjórr,
bjór,
m. öl; fe. beor; e. beer; fht. pior, bior
(Graff, 3, 206); mht., nht., holl. bier; fris. biar,
bier;
ns. beer; it. birra, f.; frans, bière, f., rhætor.
bier; bret. biér, bér; gael. beoir, id.; slav. pivo. Ordet
måhända beslägtadt med fe. bere, korn; skot. bere,
beare,
id.; moes. baris, id.; fn. barr, id.; lat.
far (gen. farris); sv. dial. bör, m. säd (som
skall malas). Jfr för öfrigt wal. berwi, v. n.
koka, sjuda, berw, kokning; bret. berô, id.; berwi,
birvi,
v. n. koka, sjuda; gr. πῖνον, dryck,
πίνειν, att dricka, πιεῑν, id.; lat. bib-ere, id.

Billä, n. tunnt svagdricka. Standa-billä,
svagbillä.
)( starkbillä. G. Demin.; eg. birla,
ljudsämdt billa. Jfr nht. bierchen, n. (demin.)
cerevisiola.

Skänkjebjor, m. svagdricka. Dl. Skänkebör,
m. id. Sm.(Vestbo), hl.(Breared, Fagerred,
Veddige). Skänkebór. Hl. (Värö). Fn. skénkr,
m. dryck.

Svagbir, m. svagdricka. Standbir, m. id.
G. Af förestående synes att Grimms påstående
(wb. 1, 1821) att det gamla nordiska ordet
bjor, bir skulle vara utdödt i Skandinavien, är
ogrundadt.

BJOR 2, m. bäfver. Dl. (Mora, Åsens by i
Elfd.), m. fl. landsk. Bjur, m. id. Vb.,dls.,vl.
Fn. bjór, bifr; n. bjor; gael. beabhar; fht. bibur,
piper, pipar
(Graff 3, 22); mht. biber (Ben. 1,
115); nht. biber; lit. bébrus (gen. bébraus);
lett. bebris; fe. beofor; e. beaver; holl.
bever; d. bæver: it. bivaro; sp. bibaro, bevaro,
befre;
frans, bièvre; ryss. bóbr; pol., böhm. bobr;
lat. fiber.

Bjur-tänd, björtändt, adj. 1) som har långt
emellan tänderna; 2) bredtänd, som har hårda,
breda, bruna tänder; om hästar. ”Ästin ir
björtändt”. Dl.(Våmh.). Bjurtänd, bredtänd. Kl.
Swz. biberzand, m. bronchus, cui dentes
prominent. (StalderI,168). Anm. Af bjur, bäfver, ha vi
flera ortnamn i åtskilliga landskaper t. ex.
Bjurviken, Bjurhem, Bjurkärn, Bjurholm,
Bjursbäkken, Bjursätter.

BJUGG, bju, m. korn. Hl. Bygg. Vl., dls.
By(g). Sk. Bägg. Dl. Fsv. bjug; fn. o. n.
bygg; skot. bigg; d. byg. Ordet är måhända
beslägtadt med fn. búa, v. n. att bo, lefva på ett
ställe.

Be-agnar, pl. kornagnar. Dl.(Färnäs,
Nusnäs,Garsås byar i Mora s:n).

Bebröd, n. kornbröd. Dl. (Mora). Bygbrö.
Sk. (Ingo). Fsv. biugbröd.

Bjuggbit, m. ängsnärpa: Rallus crex. Vg.
(Vadsbo).

Bjuhalm, m. kornhalm. Hl. Byhalm. Sk.

Bjusäd, f. korn. Hl.

By-boss, n. kornhalm. S.Sk.

Bygryn, n. korngryn. S.Sk.

Bygmel, bymel, n. kornmjöl. S.Sk.

Bägg-ann, f. skördetid. Dl. Bägganns-tid.
skördetid. I bäggannäs, i höstas (förfluten tid).
I bäggann, till hösten. Dl. (Mora, Elfd.).

Bäggannsklit, adj. n. höstligt ”Äd ir så
bäggannsklit nu”. Dl. (Mora, Våmh.).

BJUR, s. bjor 2.

BJUR-ÅS, m. taklist, gesims under taket. Kl.
Jfr fn. <n>bjór,</i> m. det öfversta af gaflen på ett hus,
som i en trekant går upp till ryggåsen; bjórr, m., id.:
tabulatum superius ædificii a tigno transverso usque
ad culmen: ”Rögnvaldr fór upp á fótabrik, er var
við þilit, er eingi var bjórinn milli húsanna”.
Sturlúnga saga, ed. Soc. lit. Isl. Hafn. 1817—20;
8: 25; n. bjørlad, n. gaflen eller den öfversta
delen af tvärväggen i en träbyggnad. Jfr skr. pura,
n. eller f. den öfre våningen i ett hus.

BJÅNNRIG, adj. rödsprängd, rödskäckig. G.

BJÄBBA, v. n. 1) eg. skälla som små hundar.
Riksspråket; 2) prata emot, knota. Mp.—sk. Bjäbb
(ipf. bjäbbä). Vb.; 3) sladdra i otid. ”Bjäbba
om”. Ul.,nk. Jfr lat. baub-ari, skälla som små
hundar; nht. baffen, bäffen, v. n. skälla: latrare.

Bjäbb, n. 1) eg. tätt och fint skällande.
Allm.; 2) gensvarighet, motsägelse med
ihärdighet, men utan kraft. Ög.,bl.

Bjäbba, f. qvinna som är fallen för att
bjäbba emot. Ög.m.fl.

Bjäbbel, n. motsägelse. Vb.

Bjäbbl (ipf. bjäbblä), v. n. prata, bjäbba
emot. Vb.

Bjäbbellånnom, adj. trätgirig, fallen för
motsägelser, grälaktig. Vb.

Bjäffa, v. n. 1 småskälla; om små hundar.
Nk.,ög.,vg.,sm.,bl. Jfr d. bjæffe.

Bjäffs, n. tätt och fint skällande. Ög.m.fl.

Bjäffsa, v. n. 2 1) småskälla. Nk.,ög.,bl.:
2) tala utan sammanhang. Ög.

BJÄL 1, s. bjärt.

BJÄL 2, m. läppsnus, snus som lägges bakom
nederläppen. Sdm.

Bjäla, v. n. 1 taga, bruka läppsnus. Sdm.

BJÄLA el. bälä, v. n. bräka; om getter. Mp.

BJÄLA, v. n. 1) tala om det, som bör förtigas,
vara talträngd, sqvallra. Dl.,hs.,sdm.,vl.; 2)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free