Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BIS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BISSARE, m. stor förskärareknif. Vg. Fsv.
bitsaraknifver, m. förskärareknif. (Didr. af B.
60), bidsa, v. a. skära för; (om kött, bröd o.
d.); l. c. Jfr bita.
BISSE, s. bita 1.
BISTA, v. n. & a. 1 se bister ut, taga på
sig en vred, bister uppsyn. ”Han biista ut
ögonen”. Fl. (Öb.). Fn. bista sig, id.; bistaz,
blifva vred, förtörnas.
Bista, f. bister qvinna. Dl. (Enl. Ihre).
Bistersynt, adj. barsk, bister. Vl. (Elfd.).
Bistug, adj. bister, vred. Dl. (Enl. Ihre).
Bystug. Dl. (Mora). Fn. bistr.
Beta, v. a. 1 bita sönder i små delar, stycka,
dela, bryta i bitar. ”Beta brö i mjolka”. Nk.,
ög. Bötta, id. Ul. ”Bötta rovor”, sönderskära
rofvor. Sdm. (Ö. Rek.).
Bete, bite, (pl.-ar) m. 1) bit, stycke i
allmänhet. Vg. ”Bröbete”; matabefe", köttbit.
Nk.; 2) ett stycke väg. "Dä ä allt bradiga
beten". Nk. Betskede, n. id. Sdm. Jfr fn.
skeiđ, bana, lopp; biti, m. bit, en mun full;
fe. bita; fht. bizzi, m.
Betel 1, m. betsel; betslets mellanstycke,
hvarmed milorna sammanfästas, eller det
stycket som lägges i hästens mun. Dls., vg., ög., bl.
Bettel, bettol. Sm. Bitul. Dl. (Elfd., Mora).
Betul. Ul. Bettol. Hs. Bitel. G. Bettel. Kl.
Bett, bette, m. Hs., sk. (Villands). Fn. bitill,
bitull, m. betsel (völr, m. käpp, staf); fe.
bitol; e. bit; swz. bis, bihs.
Betel 2, m. huggjern; timmermans- och
smeduttryck. Bl. Bajtel (pl. bajtlar). G. N.
o. holl. beitel, m. mejsel; ns. beetel, ”meissel
der tischler und zimmerleute”. (Schütze, Holst.
Id. 1, 85); nht. beiszel, m. o. f., mejsel.
Kallbetel, m. skrotmejsel. Bl. Jfr
kallbitare.
Lök-betel, m. fint huggjern till hål. Bl.
(Lok-betel).
Stikkbetel, m. bredare huggjern. Bl.
Bethake, m. en ovettig menniska, som ofta
snäser; mest om mankön. Sm.
Betnes, betnos, m., betnäbba, f. arg
qvinna. Ög.
Bett 1, n. On(d)a bettet, n. bulnad invid
fingerbenet, förorsakad af tagelmasken:
Gordios aquaticus. Ög., bl. m. fl. On(d)a väla,
id. Ög.
Bett 2, n. 1) ohyra, löss på fäkreatur. Bet.
n. id. Jtl., åm.—sk.
”Här ges sju slags bet:
Lus, loppa, gnet,
Hängelöss, flängelöss, flatlöss å flåttar”.
Bl.; 2) ställe der någon är biten. Nk.
Betta, bötta, f. beta, bit. Ul.
Bettla, v. a. 1 betsla (en häst). Ög. (Ydre
h.). Betla. Öl.
Bettlig, adj. genomträngande, bitande. ”En
bettlig värk”. Ög. Jfr mht. bizic, adj. bitande
(Ben. I, 193); nht. beiszig, id.
Biska, v. n. 1 äta med mycken smak och lust.
Hs.,sdm.,ul.,ög. Biskia, id. Jtl. (föråldr.).
N. biska.
Bissa, f. sticken qvinsperson. Sm. Jfr nht.
bissig, adj. bitande, grälaktig: ”bissiges weib.”
(Grimm, wb. 2, 48).
Bisse, m. liten tand. Kl.,sm.,bl.
Bissig, bessing, m. 1) lus. Kl.,bl.,sk.; 2)
skämtsamt öknamn på de små gossarne i
lärdomsskolans första klass. Sk. (kring Malmö).
Bit, n. bett. G., fl. (Nl.). Midt i bite; a)
eg. midt i bettet; b) midt i ansigtet. ”No ha
ja sit nådi lagmanskan förr; hä va i vårast tå
ja gikk åt kyrkjon (kyrtjon) å hadd just hunni
opp överst på Rompbakken, så kom lagman
åkandes å hadd fruen me’sse, å tär fikk ja
si ’on midt i bite”. Fl. (Nl.).
Bita-gravning, f. enklare graföl, der torr
mat (bröd, ost, kött, m. m.) bjudes omkring i
färdigskurna bitar. Fl. (Pargas i Nl.).
Bitter, adj. 1) eg. amarus. Riksspr.; 2)
ofantlig, förskräcklig, svår. ”Bittr te svära,
bittert te vara kallt”. Nk.
Bitterblad, n. Polygonum Hydropiper. Ul.
Bittersta, adj. superl, minsta, ringaste;
tillägges adjektiver för att minska eller öka
betydelsen, och brukas endast i nekande satser.
”Aldrig dä bittersta”, allsintet. ”Han ligger
hela daga å is inte göra dä bittersta”. Mp.—sk.
”Ja fikk aldri dä bittersta, inte så meet som
vann på en syl”. S. sk. Bitterst, id. ”Bitterst
liten, grann”. Vb. Jfr sv. bit, stycke, smula;
nht. bischen, id.; d. lille bitte, ganska liten; ns.
nicht das bitterste, icke det minsta.
Bitä (pl. bitar), m. oxel- eller kindtänder. G.
Bäit, bait, n. mulbete. Vb.
Bakbita (pl. -tar), m. toft eller roddbänk
bak i båten. Sdm. Bakbetan, n. id. Fl. (Öb.).
Frammbita (pl. -tar), m. toft i fören af
båten. Sdm. Frambetan, n. id. Fl. (Öb.).
Midtibita (pl. -far), m. toft midt i båten.
Sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
