Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åratal, dels af egen drift, dels på min uppmaning
ur svenska folkspråket gjort ganska
omfångsrika och värdefulla uppteckningar,
hvilka med den allrastörsta beredvillighet
meddelats mig till begagnande, hafva mina
språksamlingar ur de svenska munarterna
med åren vuxit till ett sådant omfång, att
jag ansett det vara min skyldighet att ej
längre uppskjuta med att göra fosterlandets
och följaktligen språkets vänner dermed
närmare bekanta. Man har ofta talat om
vårt språks fattigdom. Men det tungomål
kan sannerligen ej sägas vara fattigt, hvilket
haft råd att afsätta ett sådant ofantligt
talrikt ordförråd, som i riksmålet ej
användes. Grufvor af ädel metall finnas midt
ibland oss, men de äro i allmänhet dels
okända, dela föga bearbetade och
tillgodogjorda. Utom den rikedom af ord och
träffande talesätt, som i sig goda och
utmärkta, likväl ej i riksspråket användas,
innehålla våra munarter vigtiga bidrag till
förklaring och upplysning af fornspråket,
för att ej nämna det klara ljus, som de
sprida öfver språkets öden och det tillfälle,
hvilket sålunda lemnas för riksmålet att
utur allmogemålens ordförråd rikta sig.
Huru stort dock våra munarters värde än är
för en rätt kännedom om modersmålet, så
ligger det i öppen dag att deras stora
betydelse för bildningens och sedernas
historia ingalunda bör förbises, äfvensom att
folkspråket belyser sådana svunna
tidsåldrar, dit historiens fackla ej kan tränga,
lärande oss åtskilligt anmärkningsvärdt om
vårt lands äldsta inbyggare och folkstammarnes
inbördes förhållande. Allt detta
gör det i flera afseenden önskvärdt,
vigtigt och lärorikt att hafva en ordbok öfver
folkspråket. Men det är jemväl hög tid
att genom en sådan för närvarande och
kommande slägter söka bevara många af
de gamla orden, innan den lifligt tilltagande
samfärdseln, folkskolorna och den nya
bildningen tillintetgöra många fornord. Den
nu samlade språkskatten kunde visserligen
betydligen förökas genom fortsatta skördar
på det rika och blomstrande språkfältet,
om man dröjde med dess utgifvande, men
man har äfven i vårt land erfarit att stora
och mödosamt förvärfvade språksamlingar
blifvit förskingrade eller i något bokförråd
ännu ligga okända och obegagnade. En
annan omständighet, som har synts mig
förtjena någon uppmärksamhet, är den att
jag genom mitt ofvannämnda omfångsrika
svenska medeltidsglossarium har en vigtig
tillgång att genom vårt fornspråk upplysa
allmogemålens ordförråd. Och slutligen
liksom det för den örtkunnige, som på ängar
och hedar, i aflägsna djupa skogar och
dalar, på berg eller vid stränderna af floder
och sjöar påträffat märkeliga, sällsynta
eller hittils obekanta växter, icke blott är en
innerlig fägnad att betrakta dem, utan han
jemväl känner sig lifligt uppmanad att
beskrifva dem med angifvande af de ställen,
der de frodas, på det andra örtvänner
måtte kunna dela hans glädje, så har jag
under vandringen genom det stora och
omvexlande svenska språkområdet sökt och
funnit många herrliga, hittils föga eller
allsicke förut kända vildblommor, hvarom
jag gerna önskat meddela några underrättelser,
på det att andra också måtte kunna
taga kännedom om deras fägring, fröjda
sig öfver deras friska liflighet och
underbara byggnad samt måhända lifvas af begär
att anställa fortsatta undersökningar, innan
de pågående nyodlingarne hunnit utplåna
den gamla floran.
I betraktande af allt detta och
betänkande att såsom Geijer säger, dagen är
endast vår, nattens och det slocknande
ljusets timma oviss, helsa och krafter gåfvor,
som af Herren allena bero, har jag derför
gripit verket an, heldre utsättande mig för
att lemna det ofullkomligt, än att det
skulle lemna mig och ej blifva till något gagn
för vetenskapen. Att ett sådant arbete
måste hafva brister, ligger i sakens
beskaffenhet, äfvensom det är tydligt att någon
fullständighet aldrig kan väntas. Företaget
har ganska stora svårigheter och det
är ingom gifvet att lösa dem alla. Är
grunden lagd god, så kunna andra arbeta
vidare derpå.
1. Författare, som hafva skrifvit om svenska
munarterna.
Allraförst bör här nämnas Svenskt
Dialekt-Lexikon af Joh. Ihre, Uppsala år 1766;
4:o, 200 sidor. Första uppränningen
dertill var en af erkebiskop Erik Benzelius
gjord samling, som sedermera förökades
med bidrag af prester, studenter m. fl. samt
utdrag ur några förut tryckta ordlistor.
Med hvilken särdeles stor varsamhet man
måste begagna sig af detta arbete, hvilket
är fullt af misstag och grofva tryckfel,
är nogsamt kändt, och anledning är att
antaga att den store språkforskaren sjelf
ej insamlat många ord, utan består den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
