Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 6. Altontragedien 1837; Channings uppträdande; möte i Faneuil Hall; pöbeldemonstrationer i Norden; stilla i Södern; slaffrågan allt mer härskande i politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här utbröt ett så fruktansvärdt oväsen och skrik: »Ned med honom! han
skall återtaga sina ord! ned med honom!» att Phillips först efler en lång stund
kunde sluta detta sitt kraftiga förstlingstal, hvarmed han började sitt mer än under
en människoålder outtröttliga arbete för humanitetens sak. Helt säkert står han
i. främsta ledet bland dem som inverkat på den allmänna meningen och banat
väg för slafvarnes slutliga frigörelse.
Pöbeldemonstrationerna fortforo dock på många håll i Nordens städer;
särskildt utmärkte sig framgent liksom förut Cincinnati, Philadelphia och Boston i detta
stycke; kyrkor förstördes, byggnader antändes, brandkår och myndigheter vägrade
inskrida. Särskildt blef år 1842 kalladt det »svarta året» i Bostons tidräkning.
De redan berättade exemplen af fanatism och förföljelseanda hafva visat af hvad
art excesserna voro.
Men allt delta ökade dock endast mer och mer abolitionisternas kraft, till
dess de inom kort stodo fram som ett aktningsbjudande parti äfven inom politiken.
Och för att tala med Channing*: »Så länge deras namn fortlefva i historien, skola
de som af en ärekrona omstrålas af de lidanden, de så hjältemodigt buro».
Under allt detta stördes sällan eller aldrig lugnet i Södern af några
demonstrationer. Ty samma makt, som fjättrade den svarte mannens kropp, hade äfven
trälbundit den hvites sinne. Få voro djärfva nog att uttala ett deltagandets ord för
slafvarne eller att ifrågasätta ägarens rätt. Blotta misstanken, att man hyste
medlidande för någon färgad man eller kvinna, var farlig. En tvungen och lydig
tystnad rörande den stora frågan rådde, sällan bruten vare sig i prässen eller från
talarstolen, vare sig genom offentlig förklaring eller privata uttalanden. Men skulle
det hända, att någon hvit mans hjärta och samvete upprördes och att en känsla
af humanitet segrade öfver fruktan, då var våldets hand ej sen att tungt drabba
den skyldige.
Så blef — för att nämna ett enda exempel — i Syd-Karolina John L. Brown
anklagad inför domstol och dömd till döden, emedan han förhjälpt en kvinnlig slaf
att fly. Underrättelsen härom spreds af den dömdes vänner öfver hela unionen
och nådde äfven England, där den väckte största rörelse. Präster och medlemmar
af olika kristna kyrkor sände till kyrkorna i Syd-Karolina ett memorial,
under-tecknadt af 1300 Englands främste män, bland hvilka äfven Thomas Clarkson;
petitioner sändes äfvenledes från England till guvernören öfver Syd-Karolina —
alla påyrkande Browns frigifvande. Förnämligast genom denna britiska
påtryckning blef äfven »domen förmildrad».
Allt mer och mer började nu slaffrågan undantränga de i politiken hittills
rådande tull- och bankfrågorna. Den tilltvingade sig statsmännens uppmärksamhet
och behärskade de breda lagren; den behärskade staternas legislaturer och
kongressens kammare. Den vädjade till folkets öga och öra i tidningarnas spalter,
från talarestolar och religiösa möten, och den blef en bestämmande faktor för
partibildningen. Den kunde ej mera hejdas; från alt hafva varit en fråga, diskuterad
af några få, blef den allas samtalsämne, från att hafva omfattats i några få kretsar,
öfverskyggade den hela landet, till dess detta land darrade under framtågande
arméer och färgades rödt af inbördeskrigets blodströmmar.
* Works, Slavery Queslion, vol. 4, pag. 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
