Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ska öppna sitt hjärta och få tröst
och hugsvalelse måste man gå till en
människa som ingenting vet och
ingenting begriper. Den som vet och
begriper vill aldrig trösta – – –
Kommittén var harmsen och bedrövad.
Den var sårad i sin stolthet. Kunde inte
den där fula tokan vara nöjd med ett
dussin trogna väninnor? Den var sårad
i sin egoism. Till vem skulle man nu gå
med sina bekymmer, på vem kunde man
lita? Djupast var den sårad i sin
tillgivenhet. Lotten Brenner? Stackars
gamla toka –
Ytligt sett höll man god min.
Förlovningsannonsen var daterad i en
norrländsk fjällort. Damerna skrevo
samtliga lyckönskningskort, fåordiga och
formriktiga. Brenner fick dem, då hon
satt vid frukostbordet på en balkong
högt över milsvida vågor av grön skog.
Mittemot henne satt Kanaljen. Hon mös
och sköt korten till honom. Ett efter ett
läste han dem, log lagom och mumlade:
Jag antar att de blev förvånade. Hon
högg in, snabbt och skarpt: Varför det?
Vad är det, som är så förvånande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
