- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
348

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nye öfversten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

duken af svart siden, då orderna föreskrefvo mörkblått,
o. s. v. Anmärkningarna måste mottagas med tystnad,
ehuru man i allas blickar såg tydligt missnöje öfver
detta föga grannlaga uppförande. Men då turen kom
till löjtnant H*** att presenteras och denne gjorde en
bugning, nästan lika omärklig som öfverstens nådiga
nick, sade den senare efter en lång, skarp mönstring
med mer än vanligt hväsande röst:

»Hur kan herrn bära en sådan värja?*

Löjtnant H*** teg.

Det började att rycka i öfverstens tunna läppar,
då han nästan krampaktigt utropade: »Hör herrn icke l
Jag frågar, hur fan herrn kan bära en sådan värja?»

»Jag har kongl, majrts fullmakt att vara löjtnant,
herr öfverste», svarade H*** med fast röst, »och
löjtnant är jag äfven hittills van att af förmän kallas.»

Den lille mannen blef hvit i stället för gul. Hans
ena fot började att spritta så häftigt, att hunden, som
satt bredvid, for upp och morrade högt. Aldrig fanns
väl en liten öfverste med så stor gäll blåsa. Han gick
några steg fram och borrade nästan sin näsa i H***s
bröst, då han stammande sade:

»Jaså, jag hör, att löjtnanten är advokat. Ryktet
hade således icke ljugit. Jag känner löjtnanten. I
afton efter exercisens slut går löjtnanten i 48 timmars
arrest.»

»Och efter denna tid skall jag hafva den äran
att visa herr öfversten min fullmakt», svarade H***
och drog sig tillbaka med mycket lugn.

Den nya Öfversten gaf honom en blick, hvari
lyste en ohjälplig onåd, och presentationen fortgick
utan vidare anmärkningar. Efter dess slut tog öfversten
fram en papperslapp, hostade tre gånger och började
följande märkvärdiga tal:

»Mina herrar!

Sedan kongl. maj:t i nåder behagat anförtro mig
detta regemente, anser jag mig böra underrätta herrarna
om mina fordringar; ty något annat kommer enligt
min tanke aldrig i fråga mellan den befallande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free