Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nye öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
sig in i hvarje föremål, på hvilket de fästes. Hans
ena hand var sysselsatt med tummandet af de glesa
mustascherna, långa och smala som getingsvingar, och
i den andra höll han »hans kongl, höghet kroprinsens
Promemoria för fälttjänstens öfvande», praktfullt
inbunden i marokäng och försedd med guldsnitt. En
rysk och en preussisk orden hängde i broderlig endräkt
på det smala bröstet, som nästan helt och hållet skyldes
af det breda kommendörsbandet, och de tunna axlarna
tycktes nästan nedtryckas af öfverste-epåletternas
guldbörda. På de blekblå läpparna och på en viss
darr-ning i den lilla kroppen kunde man se, att han i
likhet med de uppvaktande rönte köldens inverkan;
och kanske äfven denna obehagliga känsla bidrog att
hvassa den ton, med hvilken han, tagande tre steg
framåt, tilltalade den inträdande öfverstelöjtnanten.
»Vid hvilken tid har jag anbefallt
öfverstelöjtnanten att för mig presentera officerskåren?»
»Klockan half fyra», svarade den åldrige mannen
med dof, kufvad röst.
»J3on är nu tre och en half minut öfver. Sådant
är försummelse, och jag befaller öfverstelöjtnanten att
framdeles iakttaga mera punktlighet.»
»Förlåt, herr öfverste», sade öfverstelöjtnanten, med
kväfdt raseri upptagande sitt ur, »min klocka fattas
ännu sn och sju niondels minut i half.»
Öfverstens små ögon sprutade eld, då han svarade:
»Jag trodde mig ej för en så gammal militär som
öfverstelöjtnanten behöfva upplysa, att min klocka är
den enda, som kan gå rätt. Men var nu graciös och
börja presentationen!»
Öfverstelöjtnanten, som således snöpligen såg sig
befriad från obehaget att hålla tal, begynte nu med
andra majoren och gick hela vägen nedåt. Öfversten
hälsade blott med en nästan omärklig nick på de djupt
bugande, men fixerade så mycket skarpare de
presenterade individerna och anmärkte tidt och ofta minsta
fel på deras uniform. Än voro stjärnorna på
epålet-terna ej öfverensstämmande med ritningen, passpoalerna
på underkläderna än för breda, än för smala, än var
en häkta på den röda kragen ej igenknäppt, än hals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
