Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälp i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Därefter framgick han till mig. Det var en högväxt
ung man, med det mest friska, öppna och ärliga
ansikte. Den klädsel han bar var utmärkt vårdad, till
och med sprättig, och tillkännagaf, att han tillhörde
den förmögnare klassen af allmogen. Efter en höflig
hälsning räckte han mig trohjärtadt handen och sade
ursäktande: »Förlåt, käre herre, att jag skrålade så
där, men Gud ska’ veta, att dä’ inte skedde för att
göra spektakel; men saken ä’ den, se, att jag ä’ så
glad, så lycklig, att jag knappt vet hvad jag gör.»
»Gud gifve jag kunde säga detsamma!» svarade
jag med en suck och mottog den erbjudna handen.
»Är herrn ledsen! Åh, hvad ska’ slikt tjäna till?»
sade den unge bonden. »När man själf ä’ glad, vill en
så gärna se alla andra så med . . . förlåt mig, herre,
om jag är näsvis, men hvad har händt er?»
Denna visserligen opåkallade fråga gjordes likväl
på ett så frimodigt sätt, att jag, utan att finna mig
sårad däraf, hellre beslöt att förtälja de vidriga öden,
för hvilka jag på gästgifvaregård en varit ett offer.
Lars Johan afhörde mig uppmärksamt, men när
jag slutligen förtrodde honom min otröstlighet öfver
min af penningbrist hindrade fortkomst, afbröt han
mig hastigt och utropade med det fryntligaste leende:
»Åh, herre Gud! ingenting värre än dä’? Dä’ ska’ vi
nog finna råd för . . . jag har pengar fullt opp, och
om herrn inte försmår att låna af en bonde, så ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
