Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
O, din son förlåt!
Dumt bar han sig åt,
Men han lofvar att ej mera
Sig så där kompromettera.
Gröna stå väl Sachsens ängar,
Drufvan mognar på dess berg,
Åkrarna som blomstersängar
Pråla här i skiftrik färg.
Ack, men dubbelt kär
Dock din barrskog är!
Bergen spegla sig i djupen -
Och så liar du - gamla supen.
Och så har du dina tärnor,
Dessa liljehvita små,
Älskliga som himlens stjärnor,
Kyska, eldiga ändå.
Och så har du sjö
Och så har du snö
Och så söl, som ej går neder,
Och så vänskap, tro och heder.
Sachsen kallas må ett Eden,
Rikt på all lekamlig spis,
Men den magra, svenska heden
Ar för mig ett paradis.
Ej dess friska luft
Fattar tyskt förnuft.
Ty det frihet bor i fläkten,
Skönt den svalkar sälla släkten.
Rika skördar må de skära,
Slafvar på germanisk jord,
Men vi gladt vårt armod bära,
Erie män i fridsäll nord.
Och vårt hafrebröd
Tryggar oss för nöd.
Att det mod i bröstet sätter,
Därom vittna Tysklands slätter.
Sverge! Moder! Ej som andra
Jag vid södern fäst min själ,
Hemåt, hemåt, vill jag vandra,
För att frysa och - må väl.
Bättre hem ej gifs,
Endast där jag trifs,
Ty oslitligt är det bandet,
Som mig fäst vid fosterlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
