Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Nu slutligen till kapitlet om Sverige, det gamla,
kära, fattiga, oförgätliga Sverige, hvars son det utgör
min högsta stolthet att vara. Jag har alltid af själ och
hjärta älskat mitt sköna fädernesland, men först nu,
då jag är skild från detsamma, har jag fattat djupet
och betydelsen af denna heliga kärlek, som man bör
kalla den första, emedan man insuper den med
modersmjölken. Sedan, då man hunnit blifva aderton eller
tjugu år, kommer den andra kärleken, den där som
gör så rasande ondt i hjärtat och som uppväckes af en
liten svart-, brun-, blå- eller gråögd sötunge, hos
hvilken man i sin blindhet ser milliarder behag, dem ofta
icke något annat människoöga är i stånd att upptäcka.
Men denna villa skingras så småningom, om icke förr,
dock bestämdt efter bröllopet, och det felfria idealet
står nu där, blottadt på behag likt ett aflöfvadt
fikonaträd. Hvad har man väl nu kvar . . . utom den första
kärleken, den ädla, den upplyftande, den oförgängliga
kärleken till fosterlandet? Ali annan kärlek är i
grunden egennyttig, men icke denna. Af sin älskarinna
vill man hafva kyssar m. m.» m. m., af sina föräldrar
pengar eller goda råd, af sina vänner nöje och ofta
understöd, men af sin fädernejord vill man egentligen icke
hafva någonting annat än - en graf, och detta är i
det flestas tycke icke just något att så synnerligen bedja
om. Hvarför älska då alla folkslag, vi svenskar i
synnerhet, fäderneslandet så högt? Därför, att det är vår
sakramenska’ skyldighet. . . Hvilket skulle bevisas. -
Ehuru nyss kommen ur ett förfärligt, iskallt
morgonbad, känner jag mig åter hastigt varm vid blotta
tanken på det gamla Sverige, och ur den poetiska ådran,
som jag redan länge ansett vara uppslukad af den stora
Kreischaoceanen, börja till min stora förundran några
droppar att tillra. Det vore evinnerlig skada att icke
låta dig få del af detta »Vasser-Heil-Anstalts »-kväde.
Se därför här:
Sverige! Du min höga moder,
Som jag öfvergifvit har
För att här i vattenfloder
Dränka hälsan, som är kvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
