Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
»Gud ske lof, att du blifvit klok igen l» sade min
far och lade handen på mitt hufvud, sedan han
granskat betygen; »jag började verkligen anse dig förlorad,
ty en poet är väl den mest förlorade stackars djäfvul,
som finnes på Guds gröna jord. Hvar tycker du väl,
att du skulle stannat, om du fortfarit såsom du börjat"?
På Danviken eller fattighuset, ta mig tusan böflari»
»Pappa dömer poeterna alldeles för hårdt», vågade
jag invända. »Se till exempel Tegnér, Franzén och
Wallin - alla tre hafva ju blifvit biskopar ...»
»Dumbom! Tala aldrig om dem, du l ty de äro
snillen, de, och inga grinande, pipande och gudsnådliga
harkrankar som de andra. Snillet går i arf, skall jag
säga dig, och att icke din far äger något sådant, det
vet Gud bäst.»
Mot detta på samma gång blygsamma och slående
argument hade jag ingenting att gemäla, utan teg och
gick ut till min mor, som, ömt slutande mig i sina
armar, tackade mig för att jag följt pappas råd, på
samma gång hon, med kvinnans vanliga nyfikenhet,
bad mig att låta henne få hora några af mina poesier.
Frestelsen var stor, men jag öfvervann den, förklarande,
att jag länge sedan bränt upp dem allesamman, hvilket,
som läsaren vet, var sant,, och att jag följaktligen glömt
dem, hvilket åter igen icke var sant, åtminstone hvad
en stor del beträffade, ty det sista en ung lyrknäppare
glömmer är gemenligen sina egna rim.
Jag vill nu icke längre uppehålla mig vid
gymnasietiden, under hvilken jag troget höll min föresats att
icke offra åt sånggudinnorna. Men annorlunda blef det
vid Uppsala akademi, dit jag anlände ungefär två år efter
ofvan nämnda händelser. Vid denna tid vimlade
därstädes af poeter, den ena olyckligare än den andre,
och huru skulle väl jag då kunna undvika ett recidiv
af min gamla sjukdom. Liksom kanariefågeln, hvars bur
man höljer med ett täckelse för att förmå honom att
tiga, sjunger dubbelt högljuddare, då detta
undandrages; så gick det äfven med mig, då jag kommit i
besittning af den så ofta missbrukade akademiska friheten.
Förledd af de andra, mestadels vinglösa, sångfåglarna,
böjade jag genast drilla af hjärtans lust, utan att dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
