Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Återigen ett kännbart slag åt min poetiska
egenkärlek l Tänk bara, om min far hört gummans ord
- då hade det varit komplett?
Sedan städerskan aflägsnat sig efter den mig gifna
hälsosamma förmaningen, föll jag hastigt på knä
framför askan af mina nyss så blindt förgudade andliga
foster och svor en dyr ed att hädanefter taga mig
tillvara för sångmöns frestelser, hvilka hotade att föra
mig, en fri gymnasist, uti slafveri under en rå sjöbuss,
för att icke tala om bekantskapen med min fars
spanska rör. Därefter tänkande på min gråtande mor, föll
jag själf i gråt, hvarunder jag i en varm, innerlig bön
till Gud bad om kraft att kunna hålla min fattade
föresats. Förunderligen stärkt af bönen, sprang jag
sedan hastigt upp, tog mina böcker under armen och
skyndade ut i den friska, klara höstmorgonen för att
begifva mig till gymnasium, hvartill tiden nu var inne.
Jag hade icke hunnit långt på gatan, förrän jag mötte
en full, raglande skomakaregesäll, som från
njutningen af en tills midt i veckan förlängd »frimåndag»
nu ändtligen funnit sig befogad att larfva hem till
sulbänken och lästen. Hastigt glömsk af det
smärtsamma offer jag nyss gjort på Vestas altare, vaknade
tjufpojken åter igen inom mig, och medels ett väl
appliceradt krokben dunsade den långa gesällen i gatan,
larmande och svärjande af alla krafter. Icke litet
förnöjd öfver min morgonbragd, helst denna gesäll länge
varit en af mina farligaste fiender, brast jag ut i ett
hjärtligt skratt och anlände till gymnasium i ett så
upprymdt tillstånd, att ingen på mig skulle kunnat
se, att jag nyss skilt mig vid det käraste en ung
poet äger på jorden, nämligen förstlingarna af hans
gryende snille. Lyckliga ungdomstid, då sorgerna lika
lätt förgå, som de komma!
I stället för att, efter vanligheten, grubbla på
rim och se i taket, befanns jag denna morgon vara en
särdeles uppmärksam lärjunge, hvarmed jag äfven
fortfor hela terminen, så att jag vid dess slut, försedd med
de mest hedrande betyg för flit och framsteg, kunde
begifva mig hem att njuta af julens fröjder, utan att
behöfva frukta för min fars spanska rör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
