Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT AVLATSBREV TRYCKT 1502 AV GOTFRED AV GHEMEN 265
pontifikat omnämnes Raimundus redan 1476, då han var dekan i domkapitlet
i Saintes, såsom påvlig avlatskommissarie.1 Som sådan användes han sedan
upprepade gånger under Innocentius VIII och Alexander VI. Den äldre
protestantiska litteraturen (t. ex. Allen och Rørdam) har icke ansett sig kunna
utan obligatoriskt syrliga deklamationer omnämna en person, som varit
påvlig kollektor. Själva avlats väsendet har givetvis också haft sina betänkliga
sidor. Det slutande 1400-talets turkfara, som var ett av de främst angivna
motiven till avlatsförsäljningen, var å andra sidan förvisso icke något
hjärnspöke. Efter Konstantinopels fall 1453 var det turkiska hotet mot
kristenheten högst aktuellt, särskilt för Medelhavsländerna. Att avlatsinkomsterna
upprepade gånger berikade kurian utan att något korståg verkligen blev av,
behöver emellertid icke nödvändigtvis misskreditera alla de personer, som
för avlatsändamål stått i kurians tjänst. Vad Raimundus Peraudi beträffar
framhåller modern, vederhäftig forskning enstämmigt, att han var besjälad
av en verklig, djup hänförelse för kristenhetens enande mot de otrogna.
Sedan Rodrigo Börja genom den mest skandalösa simoni 1492 lyckats
att som Alexander VI bestiga påvestolen — en tilldragelse, som Sten Sture
d. ä. celebrerade genom att sända påven hästar och pälsverk som skänker2
— fick Raimundus Peraudi, på förord av kejsar Maximilian, kardinalshatten
1493.3 Raimundus hade då flera gånger använts icke blott i rent kyrkliga
uppdrag, utan också, egentligen med större framgång, som diplomat.4 I
Alexanders kardinalkollegium synes han ha utgjort ett av de få lysande
undantagen i moraliskt hänseende. Peraudis korstågshänförelse vållade honom
emellertid livet igenom en rad besvikelser. Då han t. ex. under Karl VIILs
av Frankrike italienska fälttåg var en av dem, som övergåvo Alexander VI,
synes skälet härtill icke blott ha varit Peraudis nationalitet, utan ej minst
Karl VIILs braskande korstågsutfästelser. Kardinalen fann dock alltför snart,
att den degenererade franske konungen, vars anskrämliga fulhet upprörde
italienarna, efter väl fullbordad erövring av Neapel mera hastade till galanta
äventyr än till infriande av korstågslöften.5
Åren 1487—88 var kardinal Raimundus verksam i Tyskland, bl. a. som
avlatskommissarie. Sedan Innocentius VIII den 11 dec. 1488 utfärdat en ny
avlatsbulla,6 blev Peraudi utsedd till kommissarie för Frankrike, Tyskland
1 Paulus, a. a., s. 648.
2 Pastor, a. a., s. 358.
3 Pastor, a. a., s. 377.
4 Pastor, a. a., s. 258 ff.
5 Pastor, a. a., s. 391, 418.
6 Paulus, a. a., s. 663.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
