Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 TOIVO HAAPANEN
Kunde det icke ha varit samma memoria som Israel Erlandi fick av
Fulco? Kunde man m. a. o. tänka att denna antifon funnits till redan förrän
de övriga delarna av Eriksof ficiet voro färdiga?
Många skäl tala för att detta mycket väl kan ha varit fallet.
Det är ju naturligt att antaga, att när ett nytt helgon införlivades med
den officiella helgonkulten, man i början endast sörjde för att de allra
viktigaste texterna voro helgonet speciellt tillägnade; det övriga kunde tagas
från commune sanctorum. Antifonerna ad Magnificat och ad Benedictus
voro säkert bland de stycken, som härvidlag i främsta rummet kommo i
fråga. Deras liturgiska vikt framgår ju redan av deras ställning i
comme-moratio. Dessutom ha vi t. o. m. ett nordiskt exempel på en sådan
utveckling av ett helgonofficium, nämligen i de äldsta liturgiska texterna för S:t
Olofs dag. I en engelsk handskrift från 1000-talet finnas texterna för
Olofsof ficiets första vesper, laudes, »horae minores» och andra vesper angivna.1
Man ser här att antifonerna super psalmos (motsvarande Eriksof ficiets
hexa-meterantifoner) ännu äro tagna från commune sanctorum (I vesp. ant. Hic
est, Beatus vir, Iste Sanctus, Iste est, Beatus vir; II vesp. ant. Jocundus
homo, Quid retribuam, Domine libera, Miserere mihi, Sustinuit). Men varje
gång det är fråga om antifoner »in evangelio» (== ad Magnificat och ad
Benedictus), förekomma även speciellt S:t Olof tillägnade antifoner (I vesp.
ant. Exultemus omnes; laudes ant. Sit Semper summa laus; II vesp. ant.
Corde et ore), som sedan figurera ännu i Brev. Nidrosiense från
medeltidens slut.
Ingenting synes således hindra oss att antaga en analog utveckling även
för Eriksofficiet. Denna är så mycket mera sannolik, som de tre
Magnificat-och Benedictus-antifonerna — alldeles på samma sätt som nokturnerna Opem
och Pugil — i formellt avseende helt och hållet avvika från
hexameterdelarna. Antifonerna »Ave» och »Miles» äro trokaiska och antifonen
»Corona» jambisk, och utgöra de således de enda antifonerna i hela den äldre
delen av officiet, som icke äro skrivna på hexameter. Visserligen kunde
den olika formen kanske bero på deras liturgiska särställning, men då
hexameterformen annars är strängt genomförd, synes denna oregelmässighet
betänklig nog. Dessutom framgår det av två av dessa antifoner, att deras
författare i stället för dominikanska haft nog så tydliga engelska förebilder
för ögonen.
1 G. STORM, De celdste kirkelige Optegnelser om S:t Olav (i: Theologisk Tidsskrift
for den evang.-luth. Kirke i Norge, 1891, s. 153 ff.). På några ställen förefaller kopian
felaktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
