Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 RECENSIONER
får läsaren af den svenska texten ingen föreställning om att dessa strider
gällde just hanseaterna. S. 50 i öfversättningen talas om »korsriddarorden
i Eskilstuna». Uttrycket motsvarar knappast de historiska förhållandena;
originalets »religio cruciferorum inEskilstunom» afser det därvarande
johannit-klostret (de verkliga ordensriddarna i Liffland kallas däremot i diariet
»milites cruciferorum»). Som en oriktig öfversättning måste det
äfvenledes betecknas, när en viss nunna Benedikta Magnusdotter s. 257
presenteras som »en ättling till den saliga Katerina, sankta Birgittas dotter», hvilket
ju strider mot traditionens uppgifter om den jungfruliga Katarina. Originalets
ord om syster Benedikta: »hec fuit de progenie b. Katerine» betyda blott,
att hon var af samma släkt som nämnda helgon. Stundom gör öfversättaren
på fri hand rena tillägg till diarietexten, såsom då han s. 64 utökar diariets
biografiska uppgifter om syster Ingeborg Gertsdotter med orden: »grefve
Gerts af Holstein dotter», som sakna motsvarighet i originalet. Slutligen må
anmärkas de systematiska förvanskningar af vissa tillnamn, till hvilka
öfversättaren gjort sig skyldig. Två medlemmar af den kända medeltidssläkten
Kyle, Johannes och Margareta, tillhörde klostret. I de fall, då deras
släktnamn skrifvits Kyla, har öfversättaren uppfattat det som genitiv och
åter-gett det med Kylesson resp. Kylesdotter (s. 136). Kyla är emellertid här
nominativ och helt enkelt en biform till Kyle, ehuru ursprungligen lånad
från de oblika kasus. Att Kyla betraktats som nominativ, framgår bl. a.
däraf, att ölandslagmannen Pavel Kyle eller Kyla i ackusativ nämnes
Paa-wal Kylo (Styffe, Bidr. 5, s. 217, jfr ibid. s. 218; se äfven Svenskt Dipl
fr. 1401, 3, s. 69, noten). Öfversättningarna Kylesson och Kylesdotter för
Kyla äro sålunda oberättigade. Af samma grunder måste den form
Djures-son, i hvilken riddaren Bo Djure (eller Djura) möter i öfversättningen s. 101,
bestämdt afvisas. Och rent groteskt verkar det, när den bekante danske
riksmarsken Eskil Giöe, »dominus Eskillus Gödha marskalcus», i
öfversättningen s. 256 får heta Eskil Gödesson(!). I den namnformen uppträder
herr Eskil fullkomligt inkognito.
Detta är blott ett mycket begränsadt urval af de öfversättningsfel och
öfriga onöjaktigheter, som redan vid en flyktig granskning falla i ögonen.
Äfven i formellt afseende lämnar försvensknmgen åtskilligt öfrigt att önska.
Latinismerna äro talrika, och om någon elegans har öfversättaren tydligen
icke bemödat sig. I sin helhet kan öfversättningen nog betraktas som mindre
lyckad.
En sådan urkund som Diarium Vatstenense bör naturligtvis icke utges
utan förklarande anmärkningar. Utgif varna ha insett detta men tyvärr i
stort sedt nedlagt alltför liten möda på dessa kommentarer. Det är
otänkbart, att de anslagna 11 sidorna i arbetets lilla format skola kunna fylla
ens de blygsammaste anspråk från allmänhetens sida på förklaringar af olika
art. Måhända kan den omständigheten, att i själfva öfversättningen
hänvisningar gjorts till de följande kommentarerna i en mängd fall, där läsaren
sedan likvisst bedrages på de sålunda utlofvade förklaringarna (s. 78, 80,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
