Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 57
vidlag åtskilligt i föreliggande arbete. Öfversättaren har tydligen tagit sin
uppgift alltför mekaniskt. I många fall är det uppenbart, att han icke
förstått sin text eller sökt göra sig reda för innebörden i förläggets formuleringar
och faktiska uppgifter, och han har då öfversatt, som det tyckes, alldeles på
måfå med resultat, att naturligtvis icke heller läsaren kan få fram någon
rimlig mening ur den försvenskade texten eller vinna någon klar uppfattning
om originalets innehåll. Så är delvis förhållandet med öfversättningen af de
bekanta kyrkorättsliga spörsmål, som Kristian I efter Jöns Bengtssons
fängslande 1463 anmodade kanikerna i Upsala, Strängnäs och Västerås att
besvara (öfvers, s. 201—204). På många punkter skulle ganska lättförvärfvade
historiska kunskaper ha räddat öfversättaren från förargliga fel. Några
belysande exempel må anföras. Öfversättaren har tydligen inte haft någon
uppfattning om distinktionen mellan de olika ämbetsgraderna inom
domkapitlen: både »archidiaconus» och »decanus» öfversättas med domprost (s.
279, 104). »Magister milicie», Sten Stures titel under konung Hans’ regering,
återges mekaniskt med krigshöfvitsman (s. 255 f.) men betyder i själfva verket
hofmästare. Öfversättaren har icke observerat, att herretiteln under
medeltiden icke tillkom några andra frälsemän än dem, som innehade
riddarevärdigheten. Det är oriktigt att, som han gjort, öfversatta »nobilis vir»
(resp. »strenuus vir»), användt om frälsemän utan riddarenamn, med »den
ädle herren» resp. »den stränge herren» (s. 84, 109, 119, 120, 291 m. fi.
ställen; s. 101, 116 öfversattes »quidam nobilis» lika felaktigt med »en adelig
herre»). Den som inte ideligen kontrollerar öfversättningen i denna
titelfråga, blir sålunda i hög grad vilseledd af den svenska texten och får den
uppfattningen, att många varit riddare, som icke vid den angifna tidpunkten
innehaft nämnda värdighet.1 Detsamma är förhållandet, när öfversättaren,
såsom nästan regelbundet är fallet, återger »nobilis mulier» med »den
ädla frun» eller »en adelig fru» (t. ex. s. 85, 100), ehuru de sålunda
benämnda frälsekvinnorna såsom gifta med gemena adelsmän icke hade rätt
till frutiteln. Endast då det uttryckligen står »dominus» resp. »domina», får
man i öfversättningen använda herre- eller frutiteln. Den liffländske
landmästarens titel »magister cruciferorum de Livlandia» öfversattes s. 59 med
»härmästare», ehuru sistnämnda beteckningssätt längesedan är öfvergifvet i
den vetenskapliga litteraturen såsom bevisligen uppkommet genom
missförstånd af det tyska »herr m eist er», d. v. s. herr mästaren (därom hade t. o. m.
Nord. Familjebok kunnat upplysa öfversättaren). Om bristande känsla för
ordens rätta valör vittnar den omständigheten, att »civitatenses Alamanie»
återges med det obestämda »tyska borgare» eller »de tyska borgarna» (s. 108,
112), ehuru det i Norden var stående beteckning för »hanseaterna».
Uttrycket förekommer i diariet på tal om Erik af Pommerns strider med
hanseaterna på 1420-talet, men till följd av den otillfredsställande öfversättningen
1 T. o. m. en enkel skräddare i Vadstena, »quidam sartor Nicolaus Nichilsson», får i
öfversättningen herretitel (s. 260).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
