Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 RECENSIONER
talrika detaljanmärkningar kunna riktas mot denna del af arbetet, som
säkerligen skulle fått ett annat utseende, om förf. i större utsträckning än
han gjort gått till den bästa källan för de svenska medeltidsbibliotekens
historia, nämligen böckerna själfva. Det är särskildt Upsala
universitetsbibliotek, som erbjuder ett rikt material till en sådan historia, och här hade
grundligare forskningar säkerligen lämnat fylligare resultat.
Förf. börjar sin framställning med en redogörelse för de svenska
kyrko-biblioteken. Ytterst fåtaliga äro de notiser, som bevarats om
landskyrkornas boksamlingar, hvilka icke heller torde hafva varit af någon större
betydenhet, om de än icke varit fullt så fattiga som förf. vill göra troligt. De
talrika rester af liturgiska fragment, hvilka ännu tjäna som omslag kring
handlingar i de svenska arkiven, främst Kammararkivet, visa, att de svenska
medeltidskyrkorna varit rikt försedda med handböcker för gudstjänsten. Ett
af Lampa offentliggjordt inventarium för kyrkorna i Skara stift från år 1583
upptager icke så få codices från den katolska tiden, som trots reformationens
räfster denna tid ännu bevaras här. Däremot hafva de svenska
domkyrkorna under medeltiden ägt mera välförsedda bibliotek, hvaraf dock endast
få rester bevarats till vår tid. Mot Gödels framställning af dessa kunna
flera anmärkningar göras. Så är behandlingen af domkyrkobiblioteket i
Strängnäs bristfällig. Det är mig ofattbart, att en bibliografisk forskare
här kunnat förbise Aminsons välbekanta katalog (1863), i hvars
supplementband de ännu i Strängnäs domkyrka förvarade medeltida handskrifterna
finnas beskrifna äfven med hänsyn till deras proveniens. Gödels källa är
här endast den betydligt äldre och knappare katalog, som Brannius år 1776
tryckte öfver domkyrkobiblioteket. Aminson beskrifver i det närmaste ett
dussin volymer innehållande minst ett 50-tal olika handskrifter, som till största
delen egenhändigt skrifvits af Conrad Rogge, sedermera stiftets biskop, på
1460-talet under studier i Perugia. Talrika andra handskrifter ha tillhört hans
bibliotek eller ha af honom försetts med marginalnoter och register. Dessa
band förvaras ännu i Strängnäs domkyrka; det är således icke endast »en ännu
bevarad handskrift af Lactantius’ Opera som påminner om biskop Conrad
Rogges lärda studier», såsom Gödel s. 77 upplyser. C. R. Berchs »beklagligtvis
alldeles obestyrkta» meddelande, att år 1461 åtskilliga libri catenati funnos
i Strängnäs domkyrka, skulle förf. enbart genom användande af Aminsons
katalog hafva funnit riktigt, såvida han icke föredragit att genom autopsi
öfvertyga sig härom. Det enda kända exemplaret af det af Ghotan i
Stockholm omkring år 1487 tryckta Missale Strengnense, bundet i samtidigt
skinnband, har också af ålder bevarats i Strängnäs domkyrka. Flere kaniker vid
domkyrkan, såsom Birgerus Hamor, Magnus Holk m. fi., hafva enligt de af
Aminson anförda proveniensanteckningarna varit ägare till handskrifter, som
efter deras död tillfallit domkyrkobiblioteket. En handskrift skänktes vidare
enligt samma källa år 1473 till domkapitlet af en »Haquinus prebendatus
animarum» med villkor, att domprosten Helgo Petri under sin lifstid
skall hafva nyttjanderätten till densamma. Om Helgo Petris böcker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
