Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4: 9-—13.
Johannes första bref.
Guds kärlek. Gud har icke sändt ut en
son af många, hvilket dock hade varit en
stor kärlek äfven det, utan den enfödde
(se Joh. 3: 16).
tt i den syndiga menniskoverlden.
Jem-för Joh. 3: 16.
f* Att vi, som tro, må vinna det eviga
lifvet genom honom.
10. I detta består* kärleken,
icke att vi hafva älskat Grud,**
utan att han*** liar älskat oss
och sändt iit sin son såsom en
försoning med afseende på våra
synder, f
Joh. 15: 16. Rom. 3: 24 f. 2 Kor.
5: 19. 1 Joh. 4: 19.
* Ordagrant: i detta är. Vilja vi se,
hvad kärleken till sitt sanna väsen är, så
finna vi det deri, att Gud älskat oss så,
att han sändt oss sin son o. s. v.
** Den kärlek, med hvilken vi älska
Gud, är alltid en ofullkomiig kärlek och
kan derför icke vara det sanna uttrycket
af, hvad kärleken till sitt väsen är.
*** Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på orden vi och han.
t för att försona, d. v. s. för att taga
bort våra synder. Se kap. 2: 2 och anm.
dertill. Icke för att blidka Gud och
återvinna hans kärlek åt oss är Kristus
kommen i verlden. Tvärtom är det Gud, som
sändt honom för att rena oss från våra
synder; och detta har han gjort derför, att
han är kärleken. Huru förfärliga
verkningar synden än hade i oss, så åstadkom
hon dock icke någon förändring eller
rubbning i Guds väsen eller någon
förminskning i hans kärlek. Tvärtom vållade vårt
fall, att hans kärlek gaf sig det allra
högsta uttryck deri, att han sände sin son
för att rena oss från våra synder samt
deri-genom återställa det genom synden
af-brutna goda förhållandet emellan oss och
honom. — När apostelen säger »våra
synder», så menar han sina och andra
troendes synder. Dermed förnekar han
naturligtvis icke, att Kristus var sänd för att taga
bort hela verldens synd; men han talar
icke om den saken här.
11. Älskade, om Gud så* har
älskat oss, så äro också vi**
pligtiga att älska hvarandra.
Joh. 15: 12 f. 1 Joh. 3: 16.
* så att han har sändt sin son till en
försoning med afseende på våra synder.
Jemför Joh. 3: 16, der samma ord står.
** vi, som känna honom och äro födda
ur honom.
12. Ingen* har någonsin
skådat** Gud; om vi älska
hvarandra,*** så förblifver Gud i oss,t
och hans kärlekff är fullkomnad
1 oss. t*
Joh. 1: 18. 1 Joh. 2: 5. 2 Mos. 33:
2 0. 5 Mos. 4: 12. 1 Tim. 1: 17, 6: 16.
* ingen menniska.
** med sina lekamliga ögon skådat (se
Joh. 1: 18). Gud är osynlig (1 Tim. 6:
16). När det i gamla testamentet
omtalas, att Abraham eller andra sågo Gud,
så menas icke, att de skådade honom i
hans sanna väsen, utan endast att han
uppenbarade sig för dem i en antagen,
synlig gestalt.
*** Ehuru Gud är osynlig, så kunna
vi dock lära känna honom genom hans
inneboende i oss, ty om vi älska
hvarandra o. s. v.
t Apostelens ord kunna fattas på två
sätt, antingen: om vi älska hvarandra, så
blir följden den, att Gud fortfarande
förblifver i oss, eller ock: om vi älska
hvarandra, så är det ett bevis på, att vi hafva
Gud boende i oss; ty om han icke bodde
i oss, så skulle vi icke älska. Det senare
är att föredraga (se v. 7). Guds
förblif-vande i oss är grunden till vår kärlek, icke
tvärtom.
ff den kärlek, som utgör hans väsen
(v. 8, 10), och för hvilken vi äro föremål.
f* Hans kärlek har icke blifvit
fullkomnad i och för sig, ty den är
fullkomlig och oföränderlig, så att den hvarken
kan ökas eller minskas. Men den har
blifvit fullkomnad i oss, d. v. s. vi hafva i
fullkomlig grad fått erfara den (jemför
anm. till 1 Petr. 1: 2), och detta just deri,
att han tagit sin boning i oss. Ty en
högre erfarenhet af hans kärlek är icke
tänkbar.
13. På detta känna vi, * att
vi förblifva i honom och han i
oss,** att han har gifvit oss af
sin ande. t
1 Joh. 3: 24.
* Om vi älska hvarandra, så hafva vi
Gud boende i oss (v. 12), och att han
bor i oss, veta vi deraf, att han gifvit oss
af sin ande.
— 5G6 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
