- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
548

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 2 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 4: 18—5: 2.

Johannes första bref.

* Ordagrant: mina små harn. Detta
tilltal är ett uttryck af innerlig ömhet.
Johannes begagnar det på flere ställen. Se
v. 12,28, kap. 3: 7, 18, 4: 4, 5: 21.
Frälsaren använder det ock i Joh. 13: 33.
Hos Paulus förekommer det i Gal. 4; 19.
Ett annat ord med samma betydelse står
i Joh. 21: 5, 1 Joh. 2: 14, 18. Kärleken
älskar att begagna ord, som uttrycka ömhet.

** detta, som jag ofvan sagt.

*** På samma gång apostelen lärer, att
de troende hafva synd (kap. 1: 8),
förmanar han dem att akta sig för att följa
synden.

t Lika angelägen som Johannes är, att
de troende icke må synda, lika angelägen
är han ock att trösta dem för den
händelse, att någon af dem skulle hafva
syndat, Illa är det, att någon syndar, men
om han syndat, så bör han icke förblifva
i sin synd och förtvifla, ty det är mycket
värre. Illa är det att falla i sjön, men
varder man uppdragen, sä lian Ufvet
räddas; blir man deremot q var, så är man
förlorad.

tf Grundtextens ord betyder: en som är
tillkallad, och det betecknar en person,
som uppträder till någons bistånd eller
hjelp, vare sig i allmänhet eller särskildt
inför rätta. Kristus är den egentlige
hjel-paren. I Joh. 14: 16 kallar han den
helige anden för en annan hjelpare, som
fadern skulle sända lärjungarna, när han
sjelf gått bort. Se för öfrigt anm. till Joh.
14: 16.

fft Den hjelpare, som vi hafva, sitter
på faderns högra sida i himmelen.
Honom må vi derför vända oss till, om vi
syndat och fallit. Han skall hjelpa oss,
han skall förlåta, rena, upprätta oss (se
Luk. 4: 18 f). — När man stundom fattat
apostelens ord så, som ville han säga, att
Kristus skall vara oss en hjelp och en
skärm mot fadern och hans rättfärdighet,
när vi synda, då har man lagt in i orden
något, som icke står der, och som för öfrigt
strider mot hela nya testamentet. Det står
icke, att vi hafva en försvarare mot
fadern utan en hjelpare hos fadern. Sonen
är icke emot fadern, utan han är ett med
fadern. Han hjelper icke de troende emot
fadern utan å faderns vägnar, såsom hans
ställföreträdare, såsom den, som fadern sjelf
har förordnat till deras hjelp och
förlossning. Och hvad Johannes här säger till
deras tröst, som syndat, det är, att deras
hjelpare nu befinner sig hos fadern. Det
var en tid, då han var på jorden i
lekamlig måtto tillsammans med lärjungarna; nu

är han på faderns högra sida i himmelen.
Och lika visst som lärjungarna under hans
kötts dagar kunde vända sig till honom
med all sin synd och nöd, lika visst kunna
de troende göra det nu.

f* Han är icke, såsom vi, en syndare
utan fullkomligt rättfärdig. Vore han en
syndare, så kunde han icke hjelpa, utan
då behöfde han sjelf hjelp. — Somliga
bibeltolkare tro, att Johannes i denna vers
vill framställa Kristus såsom vår
förebed-jare hos fadern; och visserligen är det sant,
att han såsom vår hjelpare äfven beder
för oss (se Ebr. 7: 2 5, Rom. 8: 34), men
det stannar icke dervid. Hans embete
såsom vår hjelpare är mycket mer
vidtomfat-tande. Såsom sådan skall han göra allt,
hvad som behöfves till vår frälsning.

2. Och han* är en försoning
med afseende på våra synder,*’"^
men icke allenast med afseende
på våra t utan äfven med
afseende på hela verlden.ff
2 Kor 5: 18 f. Kol. 1: 20.

* denne Jesus Kristus.

Det står icke, att han har erlagt
försoning för våra synder. Icke heller står
det, att den eller den gerningen af honom,
t. ex. hans lidande och död, är en
försoning. Nej, utan så står det: han, han
sjelf, är en försoning, d. v. s. är en, som
försonar. Sådana talesätt äro i bibeln
mycket vanliga. Sålunda heter det t. ex., att
Gud är den troendes frid, kraft, salighet,
hvilket ingenting annat betyder, än att
han är den, som gifver och verkar allt
detta i dem. Sammaledes säges det, att
Jesus är uppståndelsen och lifvet, d. v. s.
att han är den, som uppväcker de döda
och gifver dem lifvet (Joh. 11: 25). Likaså
säger apostelen Paulus, att Kristus har
bllfvit gjord af Gud till vishet åt oss, till
rättfärdighet och helighet och återlösning,
d. v. s. att han har blifvit sänd af Gud för
att göra oss visa, rättfärdiga och heliga
samt förlossa oss från allt ondt till sia
eviga herrlighet. Se 1 Kor. 1: so och
anm. dertill.

När apostelen kallar Kristus en
försoning eller en, som försonar synder, så
syftar han uppenbarligen tillbaka på det
gammaltestamentliga försoningsoffret. Vid detta
offer skulle öfverstepresten å Guds vägnar,
såsom hans ställföreträdare, försona folkets
synder, hvilket enligt Mose egen
förklaring betydde: rena folket från dess synder
(se 8 Mos. 16: so). På samma sätt är

— 548 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free