Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petri andra bref - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petri andra bref.
Kap. 1: 18—21.
18. Ocli denna röst hörde vi*
kommande ur himmelen, då vi
voro med honom på det heliga
berget.**
* Det ligger i grandtexten starkt
eftertryck på ordet vi: jag och de andra
apostlar, som vid tillfället voro närvarande,
d. v. s. Jakob ocli Johannes.
** det berg, på hvilket Kristi
förherr-ligande skedde. Apostelen kallar detta
berg heligt. I bibeln är det vanligt, att
sådana orter kallas heliga, der Gud på
något särskildt sätt uppenbarat sig. I samma
mening tala äfven vi om »de heliga orterna»
i Palestina, såsom Jerusalem, Betlehem,
Betania och andra ställen, der Kristus varit
och verkat. Hvad det var för ett berg,
der Kristi förherrligande skedde, det vet
man icke med visshet. Af gammalt har
man ansett det vara Tabor i Galileen, men
det är icke sannolikt. Troligen var det
någon af topparna på berget Hermon i
närheten af Cesarea Filippi, der Jesus vid den
tidpunkten vistades.
19. Och vi hafva det profetiska
ordet fastare,* och I gören väl,
om I akten derpå såsom på en
lampa,** som lyser på en mörk
plats, tills det dagas och
morgon-stjernan uppgår i edra hjertan,f
Ps. 119: 105.
* Med det profetiska ordet menas i
allmänhet allt det, som Gud har talat genom
profeterna. Men här syftar apostelen
enligt sammanhanget särskildt på de
gammaltestamentliga profetior, som handla om
Kristi återkomst. Dessa profetior hafva nu
för oss blifvit fastare derigenom, att vi
med egna ögon, sett uppenbarelsen af hans
guddomliga majestät på det heliga berget.
** Se anm. till Joh. 5: 3,5.
f Under den närvarande tiden vandra
de troende i denna verlden såsom på en
mörk plats, der de lysa sig fram med det
profetiska ordet såsom med en lampa. Men
när herren Kristus kommer igen, då bryter
dagen in, och morgonstjernan går upp i
deras hjertan, d. v. s. då skola de få en
fullkomlig kunskap, då varder allting ljust
och klart och herrligt, och sedan behöfva
de icke lampan mer. Jemför Luk. 21: 2 8.
Att apostelen endast talar om det
gammaltestamentliga profetiska ordet såsom de
troendes lampa, beror derpå, att de gam-
maltestamentliga skrifterna voro det enda
skrifna Guds ord, som de troende på den
tiden hade. De nytestamentliga voro icke
då som nu samlade till ett helt; men
sedan detta skett, är naturligtvis det
apo-stolisJca ordet i ännu högre grad än det
profetiska de troendes lampa genom denna
verldens mörker.
20. först och främst vetande
detta, att ingen skriftens profetia
kommer till af egen utläggning.*
* Understundom kunna väl menniskor
göra mer eller mindre pålitliga
förutsägelser på grund af egna slutsatser eller
ut-tydningar af förebildande eller förebådande
tecken och händelser. Men så är icke
förhållandet med skriftens profetior. Se t. ex.
1 Mos. 40: 8, 41: 15, 16. Der uttalar
Josef en profetia, grundad på några
förebildande drömmar. Men hans profetia kom
icke till genom hans egen uttydning af
dessa drömmar utan genom en uppenbarelse
af Gud. Derför säger han ock sjelf: Höra
icke uttydningarna Gud till (kap. 40: s)?
och åter: Icke jag men Gud skall svara,
hvad som är helsosamt för Farao (kap. 41:
16). Så förhåller det sig med alla
skriftens profetior.
21. Tj icke genom menniskas
vilja,* har någonsin en profetia
kommit fram,t utan drifnaff af
helig ande hafva menniskor talat
från Gud. t*
Förutsägelser, som komma till genom
egen utläggning, hafva sin grund i den
menskliga viljan, d. v. s. i menniskors
ansträngningar för att genom sitt förstånd
genomtränga framtidens dunkel. Men
skriftens profetior äro icke resultat af någon
sådan der mensklig vilja eller ansträngning.
t Ordagrant: blifvit framförd.
ff Ordagrant: förda. Det är samma
ord i grundtexten här som i Ap. G. 27: 17,
der det användes om ett skepp, som ryckes
med och drifves af vinden.
t* Skriftens profetior hafva kommit till
på det sättet, att menniskor blifvit ryckta
med och drifna af den helige anden samt
i detta tillstånd talat icke af sig sjelfva
utan af Gud.
— 535 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
