- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
502

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 13 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 12: 9 — 14.

Brefvet till hebreerna.

att alla dessa måltider voro bara mat och
ingenting annat. För öfrigt visa dessa
hans ord, att han med uttrycket
främmande läror närmast menar sådana
läror, som framstälde de
gammaltestamentliga offren och offermåltiderna såsom
fortfarande nödvändiga för de på Jesus
troende judarna.

tt som sysselsätta sig dermed.

t* icke kunnat vinna frälsning, såsom
de trott.

10. Vi hafva ett offeraltare,
af hvilket de icke hafva makt
att äta, som tjena tabernaklet.*

* När författaren säger offeraltare, så
tänker han icke på altaret i och för sig
utan på offerköttet. Att äta af altaret är
nämligen att äta af offerköttet. Nu vill
han säga: Det offer, som vi kristna hafva,
är likt det offer, af hvilket de israelitiska
presterna enligt Mose lag icke få äta,
d. v. s. försoningsoffret. Att han kom att
nämna denna sak, beror derpå, att han
omedelbart förut talat om offermåltider. När
han nu i sammanhang med detta ville
förmana de troende att fullständigt bryta med
den judiska gudstjensten (v. 13), så
passade det bra att påminna derom, att Kristi
offer var ett offer af det slag, som ingen,
icke ens presterna, fingo äta af. — För
öfrigt må märkas, att denna synnerligen
svårfattliga vers varit föremål för många
vidt skilda tolkningar.

11. Tj de djur, hvilkas blod
genom öfverstepresten bäres in i
helgedomen för sjnd,* deras
kroppar brännas upp utanför lägret.**

3 Mos. 16: 27.

* for att rena helgedomen från folkets
synd. Se kap. 9: 2 3.

** Köttet af dem fingo presterna
således icke äta.

12. För den skull* har Jesus,
på det han skulle helga folket**
genom sitt eget blod,f lidit ff
utanför porten, f*

Joh. 19: 17. Matt. 27: 32 f. 3 Mos.
4: 12, 24: 14.

* emedan sådant skedde med
försonings-offret, som var en förebild till Kristi kropps
offer.

** rena folket från synd och inviga det
åt Gud. Jemför kap. 10: lo. Med fol-

ket menar författaren Israels folk (kap. 2:
17). Kristi offer afsåg hela folket. Att
icke alla dess medlemmar verkligen blefvo
helgade, det berodde på deras egen otro.
Ändamålet med Kristi offer var det samma
ändå. Att detta offer äfven hade till
ändamål hedningarnas frälsning, det är
härmed icke förnekadt, men den saken talar
författaren här icke om. Se anm. till
kap. 2: 16.

t icke genom offerdjurs blod. Jemför
kap. 9: 12.

tf Författaren säger icke: hlifmt offrad,
utan lidit. Detta lidande ser han nämligen
förebildadt deri, att offerdjurens kroppar
brändes upp.

f* utanför Jerusalems port. Detta var
ett uttryck deraf, att han var fullkomligt
utstött ur folkets gemenskap. Jerusalem
med sitt tempel var på Kristi tid, hvad
Israels läger med sitt tabernakel var på
Mose tid.

13. För den skull* låtom oss
gå ut till honom utanför lägret,**
bärande hans smälek, f

* emedan han blifvit utstött ur folkets
gemenskap.

** låtom oss, för att följa honom, lemna
den gudstjenstliga gemenskapen med
judarna.

f bärande samma smälek, som han fick
bära, nämligen den smäleken att räknas
såsom affällingar och Guds försmädare.
Här förmanar alltså författaren de troende
judarna att fullständigt bryta med den
judiska gudstjensten. Detta var ganska svårt
för dem. Men den fortsatta gemenskapen
var farlig för deras andliga lif.

14. Tj vi hafva här* icke
(någon) förblifvande stad,** utan vi
söka efter den tillkommande, f

Fil. 3: 20. Ebr. 11: lo, 16.

* här på jorden.

** och derför är den förlust, vi göra
genom att gå ut ur lägret, icke mycket
att akta.

t den nya staden, det himmelska
Jerusalem. Dit står vår håg.

15. Låtom oss alltså genom
honom* alltid** bära fram åt
Gud lofoffer, det är frukt af
läppar, som prisa hans namn.

3 Mos. 7: 12. Ps. 50: 14, 23, 51: 19,
54: 8. Os. 14: 3. Ef. 5: 2 0. 1 Petr.
2: 5.

— 502

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free