Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kap. 11: 10 — 16.
för att hålla dom, icke komma igen för
att dö än en gång.
** Att bära någons synd är att antaga
sig den syndige för att hjelpa honom från
hans synder. Det är ock, hvad som enligt
sammanhanget här är fråga om (v. 26).
Sammalunda säges äfven: bära någons nöd,
någons lidande o. d. Se Es. 53: 12.
Jem-för ock anm. till Matt. 8: 17.
*** när han kommer för andra gången.
f Han skall då icke såsom en arm,
fattig menniska träda in i den syndiga
menskligheten för att bära mångas synder.
Se anm. till kap. 1: 3, 7: 2 6.
tf Ordagrant: utvänta, d. v. s. uthålligt
vänta. Se anm. ft till Fil. 3: 20.
t* Hans synliga återkomst skall bli till
frälsning för dem. Märk, huru författaren
likasom Paulus lär, att de troendes frälsning
skall ske vid Kristi återkomst. De äro nu
omvända och troende men vänta frälsning.
Se Rom. 5: 9 och anm. dertill. De kunna
väl ock i viss mening sägas vara frälsta
(Ef. 2: 8) men endast i hoppet (Rom.
8: 24).
TilläggsanmärTcning till v. å, 19, 21.
I v. 4, 19, 21 säger författaren om den
mosaiska gudstjensten åtskilligt, som icke
stämmer öfverens med gamla testamentets
uppgifter om samma sak. Bibeltolkare
hafva gjort måuga försök att bortförklara
motsatserna. Det har skett i den mest
berömvärda kristliga välmening, derom är
intet tvifvel. Men alla dessa försök hafva
varit otillfredsställande. Det måste man
för sanningens skull ärligt medgifva. Och
vi kunna vara förvissade, att den kristna
tron icke derigenom skall förlora något.
Författaren säger i v. 4, att
rökoffersaltaret stod i det allraheligaste. Enligt
2 Mos. 30: 6 befalde Gud, att det skulle
ställas »framför förhänget, som var för
vittnesbördets ark, framför nådastolen, som
var ofvanpå vittnesbördet». Det skulle
alltså ställas i det heliga midt för nådastolen,
som stod på andra sidan om förhänget.
Att dess plats var i det heliga, synes ock
deraf, att Aron skulle hvarje morgon tända
rökelse på det samma (v. 7). Men i det
allraheligaste figk han icke gå in mer än
en gång om året. Det samma är alldeles
tydligt af 2 Mos. 40: 3 följ. Sedan arken
var iaförd i tabernaklet, heter det der,
skulle ett förhänge uppsättas framför honom
(v. 3). Detta var det allraheligaste.
Sedan skulle skådebrödsbordet, ljusstaken (v.
4) och rökoffersaltaret (v. 5) ställas der
ao. Det var det heliga. Och för ingån-
gen till detta skulle också ett förhänge
uppsättas, som skilde det heliga från
förgården. RökofPersaltaret stod alltså i den
yttre änden af det heliga nära intill det
yttre förhänget.
För att undvika den motsägelse, som
sålunda förefinnes mellan Mose andra bok
och ebreerbrefvet, hafva somliga
bibeltolkare trott, att brefvets författare här icke
menat rökoffersaltaret utan ett röJcelseJcar^
som månde hafva funnits i det
allraheligaste. Denna förklaring är dock omöjlig,
ty l:o) nämner Moses i sin beskrifning af
tabernaklet icke ett ord om något
rökelsekar i det allraheligaste, 2:o) visar 3 Mos.
16: 12, att något sådant icke fanns der,
eftersom Aron skulle taga ett fyrfat och
rökelse med sig, när han gick dit in, 3:o) är
det alldeles otänkbart, att författaren skulle
hafva underlåtit att nämna rökoffersaltaret,
som var ett af de vigtigaste föremålen i
tabernaklet, och i stället nämt ett
rökelsekar, hvarom Mose böcker ingenting veta.
Andra bibeltolkare deremot hafva
försökt lösa svårigheten på det sätt, att de
menat, att författaren icke talar om
tabernaklet utan om ett judiskt tempel, som
på hans tid fans i staden Leontopolis i
Egypten. Men denna förklaring är lika
omöjlig, ty l:o) finnes i brefvet icke den
ringaste antydan derom, 2:o) berättar den
judiske historieskrifvaren Josefus, att i det
nämda templet icke fans någon ljusstake,
hvilken dock fans i den helgedom, som
författaren här beskrifver, 3: o) talar
författaren — och det är hufvudsaken — icke
om något tempel alls utan om ett
tabernakel (v. 2 f.) och just det tabernakel,
som Moses byggde (kap. 8: s).
Hvad angår innehållet i förbundsarken,
säger författaren, att der lågo lagens taflor
samt en mannakruka och Arons staf. Af
2 Mos. 16: 3 3 f. och 4 Mos. 17: 10 synes
emellertid, att mannakrukan och Arons
staf icke lågo i utan framför arken. När
arken sedan flyttades från tabernaklet in
i det af Salomo nybygda templet, så
säges uttryckligen i 1 Kon. 8: 9, att i
honom ingenting annat fans än de två
lag-taflorna. Sannolikt har författaren här
följt någon på hans tid gängse sägen.
I v. 19 talar författaren om, huru
förbundet vid Sinai afslöts. Äfven der
af-viker han något från Mose egen berättelse.
Han säger, att Moses tog kalfvarnas och
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
