Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - Inledning - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kcip. 6: 16 — 2 0
dars. Derigenom skiljer det sig karakteristiskt från Pauli bref.
Naturligtvis får man dock icke deraf draga den slutsatsen, att författaren
förnekat, att frälsningen tillhör äfven hedningarna. Det gäller för honom att
visa, att Israels folk har att i det nya förbundet vänta uppfyllelsen af
de löften, som voro gifna åt fäderna i det gamla. Se anm. till kap. 8: 8.
1 Kapitlet.
Kristi höghet (v. 1—4). Bevis derför ur gamla
testamentet (v, 5—14).
V. i—/Å aftonsångstext juldagen /.
Sedan Gud fordom många
gånger och på många sätt* talat
till fäderna** i profeterna,f liar
han på slutet af dessa dagar
talat till oss i en son,-f*
4 Mos. 12: 6 f.
* ömsom undervisande, ömsom
lagstiftande, ömsom bestraffande och förmanande,
ömsom uppmuntrande och tröstande o. s. v.,
allt efter folkets behof.
** d. v. s. det gamla Israels folk.
Ebreerbrefvets författare samt de kristna,
som han skref till, voro alla israeliter.
t När profeterna talade, var det Gud,
som talade i dem.
tt Ordagrant: på dessa dagars yttersta,
d. v. s. vid slutet af den närvarande
tidsåldern. I likhet med apostlarna har ock
ebreerbrefvets författare väntat den
närvarande tidsålderns slut såsom nära
förestående. Jemför 1 Kor. 10: ii, 1 Petr.
4: 7. Det har icke varit någon gifvet att
veta tider eller stunder (Ap. G. 1: 7).
f * icke en profet utan en son, nämligen
den enfödde.
2. som han har satt till
arf-vinge öfver allt,* genom
hvil-ken han äfven har gjort
tidsåldrarna,**
Rom. 8: 17. Joh. 1: 3. Kol. 1: 16 f.
* i det att han upphöjt honom och
gifvit honom all makt i himlar och på
jord (Fil. 2: 8, 9, Matt. 28: 18).
I d. v. s. allt, hvad som under tids-
åldrarnas lopp blifvit till, således icke blott
den ursprungliga skapelsen utan allt, hvad
som hör till skapelsens utveckling intill
tidens fulländning. Emedan allt detta är
skapadt genom sonen, derför är ock sonen
insatt till arfvinge öfver allt, sedan han
blifvit genom lydnaden fullkomnad (kap.
5: 8 f.. Fil. 2: 9).
3. hvilken,* varande** hans
herrlighets utstrålning*** och hans
väsens prägelf och bärande ff
allt med hans krafts ord, fff har,
sedan han verkställt syndernas
rening,!* satt sig på majestätets
högra sida i det höga,f**
Ebr. 8: 1. Ps. 110: 1.
* Här utvecklar författaren närmare,
huru sonen blifvit satt till arfvinge öfver
allt (v. 2).
** emedan han var o. s. v.
*** Guds majestät framställes under
bilden af ett ljus. Från ett ljus gå
strålar ut. Kristus var den från Guds
majestät utgående strålen. Dermed framställer
författaren sonens väsensenhet med fadern.
Endast den, som till väsendet var ett med
fadern, kunde sätta sig på hans högra
sida.
f Grundtextens ord betyder egentligen
något ingraveradt, t. ex. prägeln på ett
mynt. Sedan betecknar det, hvad som för
en sak eller person är utmärkande, dess
karakter. När Kristus kallas Guds väsens
prägel, så vill det säga, att hans väsen
bär samma prägel, har samma karakter,
är af samma beskaffenhet som Guds.
ff emedan han bar. Dermed menar
författaren, att Kristus var den, som
uppehöll allt.
fft med Guds allmakts ord.
— 443 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
