Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna. Kcip. 6: 16 — 2 0
Barnabas. Denne var en levit, bördig frän ön Cypern, högt ansedd af
apostlarna (jemför Ap. Gr. 11: 22 följ.), hvilka gåfvo honom tillnamnet
Barnabas, d. v. s. uppmaningens son (se Ap. G. 4: 3 6). En tid var han
Pauli följeslage men skilde sig frän honom med anledning af’ en tvist
(Ap. G. 15: 8 8 f.). Emellertid är saken mycket oviss, och det blir, såsom
kyrkofadern Origines (f 254 e. Kr.) säger: Hvem som skrifvit brefvet till
hebreerna, vet Gud allena.
Hvarest författaren befann sig, när han skref brefvet, kan man icke
heller veta. Af kap. 13: 24 har man redan tidigt velat sluta, att han
var i Rom eller åtminstone i Italien. Denna slutsats är dock mycket
osäker. Se anm. till det nämda stället. Att han icke satt i fängelse
utan var på fri fot, sä att han kunde resa, hvart han ville, synes af kap.
13: 23.
Hvad angår tiden för brefvets författande, lemnas i brefvet sjelft
åtskilliga antydningar derom. Att författaren, som icke är apostel, med
€tt sådant bref som detta vänder sig till de judekristna församlingarna i
Palestina, det tyckes visa, att ingen apostel då vidare lefde och verkade
derstädes. Brefvet kan således icke vara skrifvet före Jakob den
rättfärdiges död, som inträffade omkring år 62 e. Kr. (se anm. till Ap. G.
12: 17). Å andra sidan kan det icke vara skrifvet synnerligen många år
derefter. I brefvet nämnes icke något om Jerusalems förstöring, som
inträffade år 70. Nu är det knappast tänkbart, att en författare, som
skrifver till hebreiska församlingar i Palestina, och som sysselsätter sig sä
mycket med de gammalisraelitiska gudstjenstförhållandena, icke skulle hafva
sagt ett ord om templets förstöring, i fall denna händelse redan hade egt
rum. Ty hade den egt rum, sä måste brefvets läsare hafva upplefvat
den samma. Af kap. 2: 3 synes nämligen, att de blifvit omvända, medan
apostlarna ännu verkade i Jerusalem och Judeen, alltså flere år före det
judiska krigets början. De flesta bibeltolkare antaga derför, att brefvet
till hebreerna är skrifvet år 66 e. Kr. Möjligen är det dock skrifvet
något senare. Ty af det sätt, hvarpä Timoteus omnämnes i kap. 13: 2 3,
torde man kunna sluta, att apostelen Paulus icke mer lefde. Under hans
lifstid var nämligen Timoteus hans medhjelpare, blef ock af honom kallad
till Bom kort före hans död (2 Tim. 4: 9). Här äter framstår han
såsom alldeles oberoende af Paulus. Nu kan det visserligen hända, att
Paulus halshöggs redan år 64, men möjligt är, att det icke skedde förrän
67 eller 68 e. Kr.
Brefvet till hebreerna innefattar tre hufvuddelar. I. Efter en inledning
framställer författaren Kristus såsom en öfversteprest, oändligt upphöjd
öf-ver Aron och de gammaltestamentliga öfverstepresterna (kap. 1—10: 18).
— II. Derefter uppmanar han sina läsare att hålla ut i tron (kap. 10: 19
— 12: 29). — III. Slutligen följa förmaningar, välönskningar m. m. (kap. 13).
En egendomlighet för detta bref är, att det framställer Kristus såsom
öfversteprest (se anm. till kap. 2: 17). Ett sådant betraktelsesätt är
främmande för nya testamentet i öfrigt. I Ef. 5: 2 talas visserligen om
Kristi offer, men der åsyftas endast hans sjelfuppoffring såsom ett exempel
för de troende att efterfölja. En annan egendomlighet är, att brefvet till
hebreerna icke talar ett ord om hedningars frälsning utan endast om ju-
— 442 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
