Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till filipperna - 3 Kapitlet - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 12 — 16.
Pauli bref till filipperna.
* hvilkas högsta goda är att äta och
dricka. Jemför 1 Kor. 15: 32.
** hvilka sätta en ära i sådant, som
just är deras vanära, och som de borde
blygas för. De icke blott lefde i svalg
och dryckenskap och dermed
sammanhängande synder, utan de voro ock stolta
der-öfver. Kanske ansågo de detta vara en
sann evangelisk frihet.
t d. v. s. hvilkas sinne, tankar,
önskningar och sträfvanden äro riktade på det
jordiska i stället för det himmelska.
Jemför Rom. 8: 5. Om ett motsatt sinne se
Kol. 3: 2.
20. Ty* vår** statf är i
himlarna, hvarifrån vi ockff såsom
frälsare f* vänta herren Jesus
Kristus,
1 Kor. 1: 7. Ef. 2: 6. Kol. 3: 3. 1
Tess. 1: 10. Ebr. 13: 14.
* Sammanhanget är: så göra icke vi;
ty o. s. v.
** Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet vår. Paulus sätter sig och
alla rätta kristna i motsats mot de nu
nämda, som söka sitt goda på jorden.
t Den stat, som vi tillhöra. Dermed
menar apostelen Guds rike, som vid Kristi
återkomst skall varda upprättadt på jorden.
Det tankes af apostelen såsom varande i
himmelen intill tiden för Kristi återkomst.
Se Gal. 4: 2 6 och anm. dertill. De
troende äro dess medborgare (Ef. 2: 19). De
hafva der sitt goda. Derför är ock deras
sinne riktadt dit och icke på det, som
tillhör jorden. Se Matt. 6: 21.
tt Vi hafva vår stat i himmelen, och
derifrån vänta vi äfven o. s. v. Ordet
vänta i grundtexten betecknar ett uthålligt
väntande (ordagrant: utvänta, se Gal. 5:
5 och anm. dertill).
t* såsom frälsare från allt ondt, från
alla denna tidens lidanden.
21. hvilken skall förvandla
vår förnedrings kropp,* (så att
den blir) likgestaltad med hans
herrlighets kropp** enligt verkan
af hans förmåga att ock
underlägga sig allt.f
1 Kor. 15: 8 5 följ. 1 Joh. 3: 2.
den kropp, som är bärare af vår
närvarande förnedring. Med förnedringen
menar apostelen de lidanden, som den troende
här måste utstå. Om ordet förnedring
se anm. till Luk. 1: 4 8. Med
förvandlingen menar han kroppens förvandling, som
de troende skola få erfara, hvilka lefva
qvar vid Kristi återkomst (se 1 Kor. 15:
51 f.). Han tänker sig den samma
såsom nära förestående. Derför säger han
vår. Att han dock för egen del icke är
viss att få upplefva den, derom se v. 11
och anm. dertill.
** Såsom vi delat hans förnedring, så
skola vi dela hans herrlighet. Men de som
undandraga sig hans kors här (v. 18), de
skola gå miste om hans herrlighet der.
Se Rom. 8: 17, 2 Tim. 2: 11 f.
t Har han till och med förmåga att
underlägga sig allt, så skall för visso denna
förmåga visa sin verkan äfven i vår kropps
förvandling. Om de troendes uppståndelse
vid Kristi återkomst hade apostelen ingen
anledning att tala här. Han skrifver till
sådana, om hvilka han hoppas, att de skola
upplefva herrens dag. Jemför 1 Tess.
4: 15.
4 Kapitlet.
Apostelen förmanar till ståndaktighet (y. 1)»
endrägt (v. 2—3), glädje och sorgfrihet (v. 4—
helgelse (v. 8—9), uttrycker sin glädje öfver den
hjelp filipperna sändt honom (v. 10—20).
Hels-ningar och slutönskan (v. 21—23).
F. i—3 tills, med kap. 3: 17—2i episteltext
tjugu-tredje söndagen efter tref.
4—7 episteltext fjerde söndagen i advent.
Alltså, mina älskade och
efterlängtade bröder, min glädje
och min krans,* stån (fast) på
detta sätt** i herren, (mina)
älskade.
Fil. 1: 8. 1 Tess. 2: i9.
* min ärekrans. Det var genom Pauli
verksamhet, som församlingen iFilippi
kommit till stånd och var, hvad hon var.
Derför var hon hans ärekrans.
** hållen stånd på det sätt, som jag nu
sagt. Dermed åsyftar han, hvad han i
kap. 3 talat om ett rätt kristligt lif.
2. Evodia förmanar jag, och
Sjntjke* förmanar jag att vara
ens till sinnes i herren.**
* Sannolikt hafva Evodia och Syntyke
haft stort inflytande i församlingen (se v.
3). Möjligen hafva de varit diakonissor.
Hvad deras tvedrägt gällt, kan man icke
veta.
— 332 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
