Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till efesierna.
Kap. 4: 16—2 2.
att köttet med sina lustar griper någon,
innan han hinner tänka sig för, så att
han faller i någon öfverträdelse o. s. v.
Här är således icke fråga om den, som
börjar att lefva i synd igen.
I som låten eder ledas af anden,
medan den andre öfverrmrtplats af köttet.
t Om betydelsen af grundtextens ord
se anm. *** till 1 Kor, 1: lo.
tt genom den ande, som verkar
sakt-mod. Saktmod är andens frukt, och den
helige anden kallas saktmods ande, när han
verkar saktmod. Se anm. till 1 Kor. 4:
21. Häftighet och öfversitteri gent emot
den, som oförvarandes fallit, äro icke bevis
på andlighet.
t* ty hvem vet, huru det då skulle gå
med dig?
2. Bären livaraiidras tyngder,*
och på detta sätt skolen I
uppfylla Kristi lag.*’^
Rom. 15: 1. 1 Tess. 5: 14 f. Joh.
15: 12.
* Detta är en allmän regel, som
apo-stelen här tillämpar på det andliga
området. När du ser någon i sitt hjerta
nedtyngd genom känslan af svaghet eller skuld,
så hjelp honom genom förbön och
uppmuntran, i medlidande och saktmod o. s. v.
Se apostelens eget exempel i 2 Kor. 11: 29.
** Kristi lag tänkes såsom ett mått, som
fylles derigenom, att man gör, hvad han
bjuder. Och apostelens ord här betecknar,
att måttet göres alldeles fullt. Spetsen
af den brödrakärlek, som Kristus fordrar
af de sina, är att de förbarma sig öfver
de svaga och hjelpa dem med saktmod.
Om Kristi lag se Joh. 15: 12, 13: 14, 34.
3. Ty om någon tycker sig
vara något, * ehuru han ingenting
är, så bedrager han sig sjelf.**
Rom. 12: 3.
* och derför håller sig för god för att
bära andras tyngder.
** ty i sjelfva verket är han utan allt
kristligt värde. Det är för öfrigt vanligt,
att de, som ingenting äro, hafva de högsta
tankarna om sig.
4. Men må livar och en pröfva
sitt eget verk,* och då skall han
allenast med afseende på sig
sjelf** hafva berömmelsen och
icke med afseende på den andre ;f
1 Kor. 11: 28.
* i och för sig efter Guds ord.
endast på grund af sina egna
ger-ningars verkliga värde.
t icke på grund deraf, att andra äro
sämre än han. Fariseerna t. ex. pröfvade
sig och sina gerningar icke efter Guds ord
utan på det sätt, att de jemförde sig med
publikaner, skökor och dylika. Sålunda
fingo de en berömmelse «med afseende på
andra», och det var en falsh berömmelse.
Den sanna berömmelsen är den, som
grundar sig på ens egna gerningars verkliga
värde inför Gud. En sådan berömmelse
hade Paulus, och han uttalar den på många
ställen. Se t ex. 2 Kor. 1: 12, 6: 3—1^0.
5. ty hvar och en skall bära
sin egen börda.
hvar och en skall taga åt sig, hvad
honom verkligen tillkommer, hvad han sjelf
är värd. Han skall hvarken tänka högre
eller lägre om sig, än han bör tänka (Rom.
12: 3 och anm. dertill). Många
bibeltolkare fatta meningen sålunda: hvar och
en skall (i den slutliga domen) få
vedergällning efter sina egna gerningars
verkliga värde; och derför bör han vid
bedömandet af sig sjelf pröfva sitt verk
efter Guds ord och icke efter andras verk.
Ingen är god derför, att han är bättre än
mången annan. Denna tolkning gifver ock
en god mening. — Märk för öfrigt
skil-naden mellan ordet tyngd i v. 2 och ordet
Mrda här. En börda kan vara tung
(Matt. 23: 4) men äfven lätt (Matt. 11: 30).
6. M en den, som undervisas i
ordet,* han tage del i allt godt
med den, som undervisar
(honom).**
* i Guds ord.
** han göre gemensam sak i allt godt
verk med den, som undervisar honom.
Läraren skall icke blott lära och
församlingen blott höra ordet, utan båda skola göra
gemensam sak i att utöfva allt godt. —
Att detta är apostelens mening, synes af
sammanhanget med det närmast följande;
se särskildt v. 9 f.
7. Faren icke vilse;* Gud
låter icke begabba sig.** Ty hvad
helst en menniska sår, detta skall
hon ock skörda, t
Ps. 62; 13. Jer. 17: 10. Kom. 2: 6.
2 Kor. 5: 10, 9: 6. Upp. 2: 2 3.
— 277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
