Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till galaterna.
Kap. 4: 24 — 26.
t Han sände honom ut på det sättet,
att han lät honom födas af en qvinna och
blifva en verklig menniska. Till uttrycket
s^född af qvinna» jemför Matt. 11: ii, Job
14: 1.
tt d. v. s. under den mosaiska lagen.
Hvar och en, som föddes af judisk qvinna,
föddes under Mose lag, alldeles såsom den,
som födes af svenska föräldrar, födes
under den svenska lagen.
5. på det han skulle köpa ut*
dem, som voro under lag,** på
det att vi t skulle f t få ut
barna-skapet. f *
Gal. 3: I3j 2 6. Joh. 1: 12.
* Här såsom ofta annorstädes
fram-ställes frälsningen under bilden af ett köp.
Se anm. till Matt. 20: 28.
** d. v. s. judarna. Endast de voro
under Mose lag. Frälsningens verk afsåg
i främsta rummet judafolket (se Rom. 1:
16). Derför föddes frälsaren såsom jude.
f vi judar.
tt genom tron på honom.
t* som var oss lofvadt. Om ordet
»bar-naskap» se för öfrigt anm. till Rom. 8: 15.
— Härmed har apostelen visat, att judarna
blefvo Guds barn alldeles på samma sätt
som hedningarna, nämligen genom tron på
Kristus (se anm. till v. 1). De voro väl
till skilnad från dem utkorade att vara
Guds egendomsfolk och på det sättet
bestämda till barnaskap. Men det var så
långt ifrån, att de hade barnaskap genom
Mose lag, att de tvertom måste frigöras
från denna lag för att kunna få ut det
barnaskap, som de voro bestämda till. Och
frigörelsen skedde genom tron på Kristus,
som är lagens ände till rättfärdighet för
hvar och en, som tror. Se anm. till kap.
2: 16, Rom. 10: 4. — Märk för öfrigt,
huru förkrossande dessa ord äro emot
villo-iärarena, som sökte föra de hedningkristna
in under Mose lag. Judarna, säger
apostelen, måste förlossas från Mose lag för
att varda Guds barn; huru orimligt är det
då icke att vilja föra hedningarna in
under denna lagl
6,
M
en* emedan I** ären sö-
ner, så liar Gud sändt ut*** sin
sons andef i våraff lijertan,
hvil-ken ropar:ttt Abba, fader, f*
Rom. 8: 15.
* Efter den förklaring, som v. 1—5
innehålla, återvänder apostelen nu tiH det,
som han sagt i kap. 3: 2 6—29. Det är
äfven annars mycket vanligt, att Paulus i
sina bref afbryter sin framställning för att
göra en kortare eller längre förklaring,
efter hvilken han då återvänder till des
afbrutna framställningen.
** Apostelen talar till de troende i
Ga-latien alldeles såsom i kap. 3: 2 6 följ.
*** sändt ut från sig. Samma ord här
som i v. 4. Märk, huru apostelen
begagnar samma ord om andens som om sonens
utsändande. Derigenom framställer han
anden såsom en person i likhet med sonen.
Se Joh. 14: 16, 15: 26, Ap. G. 5: 3 f., 1
Kor. 12: 11.
t Paulus kallar den helige anden här
för Kristi ande, emedan det är Kristus,
som genom anden meddelar sig åt och
bor i de trogna. Jemför Rom. 8: 9 f.,
2 Kor. 3: 17 och anm. dertill.
tt I stället för att säga edra säger
apostelen vära^ inneslutande sig sjelf i deras
antal, som han talar till. Sådant
förekommer ock annorstädes. Jemför Rom. 7: 4.
ttt ^’^ärk det starka uttrycket ropar.
Paulus säger här, att det är anden sjelf,
som ropar, emedan det är från honom, som
ropandet utgår. I Rom. 8: 15 säger han,
att det är vi, som ropa i anden,
t* Se anm. till Rom. 8: 15.
7. Således är du* icke vidare
träl ** utan son; men om du är
son, så är du äfven arfvinge f
genom Gud.ff
du som tror på sonen och har sonens
ande.
** Både de omvända hedningarna och
de troende judarna hade förut varit trälar
under verldens barnaläror (v. 9), de förra
under afguderiet (v. 8), de senare under
den mosaiska lagen (v. 1). Nu voro de
det icke vidare.
t till den eviga herrligheten i Kristi
rike.
tt ty det är Gud, som sändt sonen och
löst dig ur träldom till barnaskap.
Jemför 2 Kor. 5: 18, 19.
8.
M
en då för tiden,* icke
kännande Gud,** voren I trälar
åt de (gudar),*** som af naturen
icke äro gudar, f
1 Kor. 12: 2. Ef. 2: 11 f.
— 265 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
