Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 12 — 16.
Pauli bref till filipperna.
ker, äro Guds barn genom tron på Jesus.
Men huru skall man då förstå den
bestämda skilnad, som i gamla testamentet
göres mellan Israel såsom barn (jemför
Rom. 9: 4) och hednafolken såsom
främmande (jemför Ef. 2: 12)? Denna fråga
besvarar apostelen här i v. 1—5 genom
en liknelse, hvari han framställer Israel
under bilden af en son, som är omyndig,
så att han ännu icke fått ut arfvet.
** Samma ord i Matt. 21: 16, 1 Kor.
3: 1, 13: 11. Det betyder egentligen spädt
barn.
t Han är ofri han lika väl som trälen.
ff Egodelarna tillhöra honom väl
genom arfsrätt, men han råder ännu icke
öfver dem, så länge han är omyndig.
2. utan han är under
uppsj-ningsmän och förvaltare* intill
den af fadern förutbestämda
tiden.**
* Med uppsyningsmän menas hvar och
en, under hvars vård den omyndige är
stäld; förvaltare äro sådana, som hafva
förvaltningen af husets egodelar om hand,
och af hvilka den omyndige således i alla
ekonomiska angelägenheter är beroende.
Enligt romersk lag bl ef en man, hvars
fader var död, delvis myndig vid 14 års
ålder, fullständigt vid 25. Lefde deremot
fadern, så berodde det på honom, om och när
sonen skulle blifva myndig. Paulus
tänker alltså här på en romersk man, hvars
fader ännu lefver. Till dess fadern gjort
honom myndig, är han underordnad de
uppsyningsmän och förvaltare, som fadern
satt öfver honom.
3. På samma sätt äfven vi,*
när vi voro omyndiga barn,**
voro vi i träldomf under verldens
barnaläror, ff
Kol. 2: 20.
* vi judar, som nu tro på Kristus. Se
kap. 3: 23 — 25.
** Om grundtextens uttryck se anm.
till v. 1. Apostelen syftar på den
förkristliga tiden.
t Ehuru vi enligt löftet voro arfvingar
och egare till allt, voro vi dock lika
trä-lar, alldeles såsom den i bilden omnämde
arfvingen (v. 1).
tt Grundtextens ord betecknar de
element eller grundämnen, hvaraf något
består. Så kan det betyda de element, hvar-
af ett ord är sammansatt, d. v. s.
bok-stäfver. I 2 Petr. 3: 10 användes det
om de grundämnen, hvaraf verlden består.
1 andlig mening betecknar det de första
elementen eller begynnelsegrunderna, hvad
vi kalla abcd, af en vetenskap eller konst
eller dylikt. I denna betydelse
förekom-mer det i Ebr. 5: 12. Samma betydelse
har det äfven här. Paulus menar de
ofullkomliga element eller begynnelsegrunder
af religion, som den förkristliga verlden
hade. Till dessa hörde äfven den judiska
religionen. Det är ock denna senare, som
apostelen här åsyftar (se anm. till v. 10).
Ty ehuru den berodde på guddomlig
uppenbarelse, var den dock en mycket
ofullkomlig religion i jemförelse med den
högre, rent andliga religion, som Kristus
stiftat.
4. Men när tidens fullhet*
hade kommit, sände Gud ut** sin
son, född af qvinna,f född under
]ag,tt
Ef. 1: 10.
* Den förkristliga tiden liknas vid ett
mått, som småningom fylles. Tidens
fullhet är den tidpunkt, när detta mått blir
fullt, d. v. s. den förkristliga tidens af
Gud förutbestämda (v. 2) slutpunkt.
Hvarför Gud hade bestämt just den tid, som
blef, till en sådan slutpunkt, det antyder
apostelen i kap. 3: 19. Menskliglietens
andliga nöd hade nått sin höjd. »När
menniskorna voro som mest nära att
förgås, då frälstes de», säger kyrkofadern
Krysostomus. Kristendomen framträdde
derför icke såsom resultatet af en alltjemt
uppåtgående utveckling inom den
forkrist-liga verlden, utan tvertom såsom afbrottet
af en utveckling, som stupade nedåt i synd
och fbrderf. Detta afbrott skedde genom
ett omedelbart Guds ingripande, då han
sände sonen. På samma sätt skall Guds
rike en gång inträda genom Kristi
återkomst icke såsom resultatet af en alltjemt
fortgående utveckling till det bättre inom
den kristliga verlden, utan tvertom såsom
afbrottet af ondskans utveckling, som då
nått sin höjd. Jemför Matt. 24: 2 4 följ.^
2 Tess. 2 m. fl. st.
Grundtextens ord innebär, att Gud
sände honom ut frän sig (samma ord i
Luk. 20: 10, 11). Sonen var af evighet
hos Gud (Joh. 1: 1) och gick ut från Gud
(Joh. 8: 42, 13: 3, 16: 28 m. fl. st.). Kristi
föruttillvaro hos Gud såsom son läres af
Paulus lika bestämdt som af Johannes.
— 264 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
