Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till filipperna.
Kap. 2: 27 — 3: 2.
ham, och som blef stadfäst genom det löfte,
som han gaf honom.
18. Ty* om arfvet** är af
lag, så är det icke vidare af
löfte; f men åt Abraham har Gud
skänktff det genom löfte, f*
Rom. 4: 13 f.
Sammanhanget är: Lagen kan icke
göra löftet om intet (v. 17). Sådant skulle
dock ske, om frälsningen vore af lagens
gerningar, ty om o. s. v.
** Med arfvet menas i gamla
testamentet det åt Abraham och hans ätt
utlof-vade Kanaans land (1 Mos. 12: 7, 5 Mos.
4: 2i). I nya testamentet deremot är
arfvet Messias rike och dess eviga herrlighet
(Matt, 5: 4, 1 Kor. 6: 9, Gal. 5: 21, Ef.
1: 14, 5: 5 m. fl. st.). Likasom Israels
barn i gamla testamentet voro en förebild
till Guds folk i nya testamentet, så var
ock deras Kanaan en förebild till det
mes-siasrike, som är lofvadt åt de troende.
f Jemför Rom. 11: 6.
tt Grundtextens uttryck betecknar att
gifva något såsom en skänk af fri nåd.
Samma ord i Rom. 8: 3 2, 1 Kor. 2: 12,
Fil. 1: 2 9 m. fl. st.
f * Vore alltså arfvet nu af lag, så vore
löftet om intet gjordt, och det är
omöjligt. Se Rom. 4: 14 f. och anm. dertill.
19. Hvad är alltså lagen?*
För öfverträdelsernas skull ** har
han blifvit tillagd, *** till dess att
säden komme, åt hvilken löftet
var gifvet,f anordnad genom
änglar ff i en medelpersons *f
hand. *
Rom. 5: 20. Ebr. 2: 2. Ap. G. 7: 63.
* Om nu lagen omöjligen kan vara
gifven för att rättfärdiga menniskor, hvad
är då hans ändamål?
** d. v. s. för att åstadkomma
öfver-trädelser. Att detta är meningen, synes
af grundtextens uttryck. Synd var nog i
verlden före lagen, men först genom lagen
blef hon öfverträdelse. Se Rom. 5: 13 f.
och anm. dertill. På det att nu synden
skulle blifva öfverträdelse samt
öfverträ-delserna förmeras, gaf Gud lagen. Se
derom Rom. 5: 20, 7: 5, 8, 13.
H Sedan löftet redan var gifvet, blef
lagen derjemte tillagd. Men han tillades
icke såsom en ny bestämmelse i förbundet
(v. 15), hvarigenom löftet skulle varda om
intet, utan för ett helt annat ändamål,
såsom apostelen här visar.
t Åt säden d. v. s. åt Kristus (v. 16)
är riket lofvadt, och genom honom erhålla
de troende det samma. Se Luk. 22: 29.
tt Lagen var anordnad (Ap. G. 7: 53)
eller förordnad af Gud icke omedelbart
utan genom änglar. Se Ebr. 2: 2 samt
Ap. G. 7: 3 8 och anm. dertill.
t* En medelperson är en sådan, genom
hvilken någon handlar med en annan, eller
genom hvilken två eller flere handla med
hvarandra, i hvad sak eller för hvad
ändamål det vara må, t. ex. för ingående af
förbund, beredande af hjelp, biläggande af
tvister o. s. v. Se Ebr. 8: g, 9: 15, 12:
24, 1 Tim. 2: 5.
^t"^ d. ä. Mose hand. Gud lemnade
genom änglar lagen åt Moses för att
gif-vas åt folket. Sålunda var Moses vid denna
händelse den medelperson, genom hvilken
Gud handlade med folket. — I hvad syfte
apostelen här framhåller, att lagen är
anordnad genom änglar i en medlares hand,
är mycket svårt att afgöra. Somliga
bibeltolkare mena, att han dermed vill
beteckna den herrlighet, hvarmed lagens
ut-gifvande var förenadt. Andra deremot, och
bland dem Luther, tro, att han gör det
för att visa, att lagen, som gafs genom
änglar och en mensklig medelperson, är
ringare än löftet, som talades direkt af
Gud. Den senare uppfattningen synes vara
att föredraga. Jemför Ebr. 2: 2, der en
underordnad ställning gifves åt lagen just
på den grund, att den är »talad af änglar».
20. Men medelpersonen*
tillhör icke en enda,** men Giid är
en enda.f
hvarje raedelperson och således äfven
Moses.
utan är alltid medelperson mellan
två eller flere, såsom Moses var det mellan
Gud och Israel vid lagens utgifvande.
t Paulus synes mena: Der en
medelperson är, der är det alltid två (eller flere)
parter, som hafva att göra med hvarandra.
Der beror ock alltid den enes förhållande
i vks mån på den andres. Så är det med
lagen. Der äro Gud och Israel de begge
parterna. Guds i lagen uttalade löften
och hotelser bero alltid på Israels lydnad
eller olydnad. Helt annorlunda förhåller
det sig med löftet till Abraham. Der
kommer allt an på Gud allena. Han
gif-ver löftet omedelbart och obetingadt åt
~ 261 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
