Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till filipperna.
Kap. 2: 27 — 3: 2.
det är skrifvet: förbannad är hvar
och en, som hänger på trä,ff
Gal. 4: 5. 5 Mos. 21: 23.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet oss. Hvilka oss apostelen
menar, framgår af sammanhanget. Först
och främst står ordet oss här i motsats
mot dem, som är o af lags gerningary
och som till följd deraf äro under
förbannelse (v. 10). Det betecknar alltså sådana,
som äro af tro (v. 9). För det andra står
det i motsats mot hedningarna (v. 14)
och betecknar således judar. Endast
judarna lydde under den mosaiska lagen
(Rom. 3: lö), endast de voro under denna
lags förbannelse (Rom. 12).
Hedningarna stodo utanför Mose lag och dess
förbannelse. Man kan derför ej tala om
deras frälsning från en förbannelse, sorti
aldrig angått dem. Öfver dem hvilade väl
ock en dom, grundad på den i deras
hjer-tan inskrifna naturliga lagen (Rom. 2: 13
f.). Men här talar apostelen icke om lag
i allmänhet utan om lagen, d. v. s. den
mosaiska. Alltså är meningen: Kristus
har köpt oss troende judar ut o. s. v.
Dermed är naturligtvis icke nekadt, att
Kristus gifvit sig ut för att från Mose
lags förbannelse köpa (= frälsa) alla
judar. Men derom talas icke här, och frälsta
äro endast de, som tro. Se 2 Kor. 5: 19
följ. och anm. dertill. De öfriga äro
fortfarande under lagens förbannelse, såsom v.
10 visar. — Att för öfrigt frälsningen
fram-ställes under bilden af ett köp, det är
vanligt både i gamla och i nya testamentet.
Se derom anm. till Matt. 20: 28.
** icke: när han vardt, utan: derigenom
att han blifvit. Kristi död var grund och
medel dertill, att Paulus och andra
troende judar blifvit frälsta från lagens
förbannelse. Men de hade icke blifvit frälsta
då, när Kristus dog. De hade äfven efter
Kristi död varit under förbannelsen, ända
till dess de blefvo troende. Se anm. till
Rom. 5: 10.
f Att blifva en förbannelse är ett
starkare uttryck för att blifva förbannad,
Sådana uttryckssätt äro vanliga i bibeln (se
anm. till 2 Kor. 5: 21). Äfven vi säga i
vårt språk t. ex.: »Den och den är sjelfva
glädjen», eller: »sjelfva sorgen», d. v. s.
han är mycket glad eller sorgbunden. Att
Kristus blifvit förbannad, dermed menar
Paulus, enligt sin egen förklaring, att
Kristus lidit korsdöden. När han säger för
oss, så har ordet oss samma betydelse
som nyss: oss judar, som nu tro. Dermed
är naturligtvis icke förnekadt, att Kristus
lidit korsdöden för hela verlden. Men om
den saken talar apostelen icke här.
Sammalunda säger han i kap. 2: 20: Kristus
har älskat mig och gifvit sig sjelf ut för
mig. Med mig menar han sig sjelf. Men
dermed vill han icke hafva nekat, att
Kristus älskat och gifvit sig ut äfven för
andra, fastän han för tillfället icke talar
derom.
ff Hos judarna begagnades icke
kors-fästelsestraflfet. Det var ett romerskt
dödsstraff. Hos judarna deremot hängdes i
vissa fall afrättade brottslingars döda
kroppar upp på trä. Det är således icke sjelfva
korsdöden utan den döda kroppens
upphängande pä trä, som orden i 5 Mos. 21:
2 3 åsyfta: En Guds förbannelse är den,
som blifvit hängd. Och de ega sin
tillämpning icke blott på verkliga brottslingar
utan på alla, som blifvit »hängda på trä»,
således äfven på Kristus och med honom på
alla de troende, som blifvit korsfästa, bland
hvilka äfven t. ex. apostelen Petrus var.
Dermed är alls icke sagdt, att Kristus
varit personligen förbannad af Gud.
Sådant kunde blott sägas om den, som »hade
en synd på sig, som förtjenade döden» (5
Mos. 21: 22). Paulus anför lagens ord efter
de sjuttio uttolkarenas grekiska
öfversätt-ning, som lyder: förbannad af Gud är hvar
och en, som hänger på trä. Men han
ut-lemnar orden af Gud, och det utan
tvif-vel med flit, emedan de ingen tillämpning
hafva på Kristus. Det kunde mycket väl
sägas, att den döda kroppens hängande
på trä var en Guds förbannelse, utan att
dermed var sagdt, att hvar och en person,
hvars kropp så hängde, var förbannad af
Gud. Tusen sinom tusen bland dem, som
varit af Gud välsignade, hafva dött den
död, som enligt lagen var en »Guds
förbannelse». Och detta gäller framför allt
om den enfödde sonen. Af den läran, att
Kristus lidit straffet i vårt ställe, finnes
här som annorstädes ingen skymt.
14. på det att Abrahams
välsignelse* måtte komma till
hedningarna** i Kristus Jesus,f på det
att vift måtte få andens löfte f*
genom tron.*f*
* den välsignelse, som tillhör Abraham
och med honom alla troende (se v. 7—9).
** Genom judar, som blifvit frälsta från
Mose lag och dess förbannelse, skulle
abrahamsvälsignelsen komma till hedningarna.
Sådan var Guds plan, och så gick det
(jem-för Joh. 4: 22, Rom. 15: 2 7).
- 259 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
