- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
222

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 7 Kapitlet - 8 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 7: 15—8: 5. Pauli andra bref till korintierna.

rädda att i något afseende göra
honom emot. Jemför 1 Kor. 2: 3, Ef. 6: ö.

16. Jag är glad, att jag i allt
har godt mod"^’ med afseende på
eder.**

kan känna mig trygg.
Ordagrant: i eder. Hans goda mod
hade sin grund i dem.

8 Kapitlet.

Apostelen uppmanar korintierna till
gifmild-liet vid insamlingen för de fattiga kristna i
Jerusalem (v. 1—15); underrättar dem, att han
sändt Titus och tvä andra bröder till Korint för
att befordra saken (v. 16—24).

Men* vi kungöra för eder,
bröder, den Guds nåd, som är
gifven i församlingarna i
Macedon ien, **

Rom. 15: 2 6.

Här börjar den andra
hufvudafdel-ningen af detta bref. Den omfattar kap.
8—9 och handlar om den redan i 1 Kor.
16: 1 följ. omtalade kollekten till de
fattiga troende i Jerusalem. Märk, huru
Paulus låter denna afdelning följa
omedelbart efter de stora loford, som han gifvit
korintierna. Genom dessa ord har han
öppnat deras hjertan. För att bereda
saken ännu säkrare framgång, tager han
ock nu deras kristliga hederskänsla till
hjelp genom att här omtala de
macedo-niska kristnas gifmildhet. Såsom ville han
säga: Sen till, att I icke ären sämre än de.

** De macedoniska församlingarnas
gifmildhet var en gåfva af Gud, som genom
sin nåd verkat den samma i dem. Jemför
Fil. 2: 13.

2. att i mjcken bepröfvelse af
lidande deras glädjes öfverflöd*
och deras djupa fattigdom**
öf-verflödat till deras enfalds
rikedom, f

Macedonierna hade genom lidande
blif-vit mycket bepröfvade och stadgade kristna
(se Rom. 5: 3 f.). Derur hade vuxit upp
en öfverflödande glädje, d. v. s. en glädje,
som vida öfvervägde alla deras lidanden.
Denna glädje hade sedan alstrat stor
gifmildhet midt under yttre djup fattigdom. —
Till uttrycket: glädjes öfverflöd, jemför
Rom. 5: 17.

Ordagrant: deras på djupet varande
fattigdom.

f Enfald är det samma som hjertats upp
riktighet (se anm. till Rom. 12: 8);
»enfaldens rikedom» är en stor gifmildhet af
uppriktigt hjerta. Att deras glädje
öfver-flödat till deras enfalds rikedom, vill alltså
säga, att glädjen hos dem öfverflödat så,
att de blifvit mycket gifmilda. — Märk
för öfrigt sammanställniogen: »deras stora
glädje och deras djupa fattigdom» hafva
tillsammans öfverflödat, i stället för: »deras
stora glädje har trots deras djupa
fattigdom öfverflödat till gifmildhet.» — Äfven
der gdfvan är liten, kan gifmildheten vara
stor (och tvertom, se Mark. 12: 41 följ.),
såsom ock apostelen i det närmast
följande visar.

3. Ty (de gåfvo) efter förmåga,
jag vittnar det, öfver förmåga,
sjelfviljande, *

utan att någon behöfde mana på dem.

4. med mycken uppmaning
bedjande oss om den nåden att få
taga del* i tj en sten till de
heliga**

* Ordagrant: om nåden och
delaktigheten. De betraktade det såsom en nåd
af Paulus, om han ville låta dem taga del
i insamlingen. Och i stället för att vi
skulle hafva bedit dem, så bådo de oss
att få vara med. Så villiga voro de.

d. v. s. i den insamling, som jag höll
på att göra till tjenst för de fattiga kristna
i Jerusalem.

5. ocli icke såsom vi hade
hoppats,* utan de gåfvo sig sjelfva**
först åt herren och åt ossf
genom Guds vilja, tt

* utan långt deröfver. Ty så fattiga
och trängda som de voro, hade vi hoppats
att få mycket litet af dem.

** helt och hållet med allt, hvad de
egde och hade. Att gifva sig sjelf
innefattar äfven att gifva allt sitt. Det är
den högsta graden af gifmildhet.

t i första hand åt herren, i andra hand
åt oss såsom herrens tjenare. När de
lemnade sig och allt sitt åt herren, så
lemnade de det åt apostelen. Ty det var
genom honom, som herren tog emot allt
till tjenst för de fattiga heliga i Jerusalem.

ff Det var Guds vilja, som verkade
denna stora gifmildhet i dem.

222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free