Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli första bref till korintierna. Kap. 15: 3 7—4 3.
** fröet kallas naket i motsats mot
växten, hvilken betraktas såsom den kropp,
livarmed det varder omklädt (v. 38).
Jem-för 2 Kor. 5: 3.
38. Men Gud gifver det en
kropp,* såsom han har velat,**
och åt hvart och ett af
sädes-slagen en egen kropp, t
1 Mos. 1: 11.
* Åt det, som du sår (v. 36), gifver
Gud en kropp.
** såsom han vid växternas
ursprungliga skapelse har velat och bestämt.
t Och kan Gud göra detta med
växterna, hvarför skulle han då icke kunna
låta ur den i jorden nedlagda döda
men-niskokroppen uppstå en ny?
39. Icke allt kött är samma
kött, utan ett annat är
menni-skors, men ett annat är boskaps
kött, men ett annat är foglars
kött, men ett annat är fiskars.
40. Och (det finnes)
himmelska* kroppar** och jordiska
kroppar ;f men en annan ä.r de
himmelskas herrlighet, men en annan
är de jordiskas, ft
* Grundtextens uttryck betecknar något,
som är i himmelen. Jemför Joh. 3: 12,
Fil. 2: 10, der samma ord står.
** Med dessa kroppar kan apostelen
mena, hvad vi kalla himlakroppar, d. v. s.
sol, måne och stjernor, eller ock de
himmelska änglarnas kroppar. Det senare är
väl det sannolika. Sammanhanget visar
nämligen, att han talar om lefvande
kroppar. Att änglarna hafva kroppar, lärer
skriften alldeles bestämdt (se anm. till
Matt. 22: 30). Och apostelen visar på
den mångfald af högre och lägre kroppar,
som förekomma i skapelsens verk, för att
derigenom ådagalägga, huru oförnuftigt det
är att förneka möjligheten deraf, att Gud
skulle kunna skapa uppståndelsekroppar åt
de afsomnade. Att apostelen här tänker
på änglarnas kroppar, är så mycket mer
sannolikt, som skriften lärer, att de
upp-ståndna troendes kroppar skola vara lika
änglarnas. Se Luk. 20: S6. Jemför ock
Ap. G. 12: 16.
t De jordiska kropparna äro
menniskor-nas och djurens kroppar.
ff Sköna äro de jordiska men långt
herrligare de himmelska. Jemför Matt.
28: 3, Luk. 2: 9, Ap. G. 12: 7 m. fl.
41. En annan är sols
herrlighet,* och en och annan är månes
herrlighet, och en annan är
stjer-nors herrlighet, ty stjerna skiljer
sig från stjerna** i herrlighet.
* Sedan apostelen nämt de i himmelen
och på jorden lefvande kropparnas olika
herrlighet, visar han nu ytterligare på den
olika herrlighet, som utmärker de döda,
tingen: sol, måne och stjernor.
Grundtextens ord kunna ock
åter-gifvas så: stjerna öfverträffar stjerna.
Stjernorna hafva ej blott en annan
herrlighet än solen och månen, utan de hafva
ock en i oändlig mångfald olika
herrlighet inbördes.
42. Så (är det) ock (med) de
dödas uppståndelse.* Det sås**
i förgänglighet,f det väckes upp
i oförgänglighet.
* d. v. s. såsom de himmelska
kropparna äro herrligare än de jordiska, och
såsom på himlahvalfvet den ena stjernan
öfvergår den andra i herrlighet, sä skola
ock uppståndelsekropparna vara vida
herrligare än de nuvarande kropparna.
** Hvad det är, som sås, säger
apostelen i v. 44. Såendet är enligt
sammanhanget det samma som begrafningen,
kroppens nedläggande i jorden (v. 36).
t Den i jorden nedlagda kroppen är
underkastad förmultnande. — Att
apostelen betraktar begrafningen såsom en sådd,,
ur hvilken en ny kropp skall framgå,
der-med vill han naturligtvis alls icke hafva
förnekat deras uppståndelse, som icke varda
begrafna, utan som t. ex. varda brända^
uppätna af vilda djur eller dylikt. Äfven
dessa skola uppväckas. Men när
apostelen i en bild söker göra uppståndelsen
åskådlig, så lånar han bilden från det vanliga
sättet för de döda kropparnas behandling.
43. Det sås i vanära,* det
väckes upp i herrlighet;** det sås i
svaghet, t det väckes upp i kraft.f f
Fil. 3: 21.
* Det tillstånd af förruttnelse, hvari den
döda kroppen befinner sig, när han läggas
ned i jorden, betraktar apostelen såsom en
vanära. Det är menniskans djupaste
förnedring.
—- 185 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
