Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 14: 4 0 —15: 3. Pauli första bref till korintierna.
ligen pä, huru man i grundtexten sätter
skiljetecknen. Se tilläggsanmärkning i
slutet af Rom. 8.
35.* Men detta säger jag till
edert eget gagn:** icke på det
jag må kasta en snara öfver
eder,*** utan till (att främja)
ett ärbart skick f och ett
ombb-ligtff förblifvande vid herren.
1 Kor. 14: 40. Rom. 13: 13.
* Af v. 32—35 ser man allra tydligast,
att det är icke blott för yttre svårigheters
skull, som Paulus råder de troende att
lefva ogifta, om de hafva nådegåfva
der-till (v. 7). Han gör det fast mer derför,
att det gifta ståndet hindrar den troende
att så helt, i helighet till både kropp och
ande, hängifva sig åt herren, som han
annars skulle kunna. Och detta får för
apostelen så mycket större betydelse, då
han betraktar herrens återkomst såsom
omedelbart förestående. Jemför vidare anm.
till Matt. 19: 12.
** Att apostelen menar deras andliga
gagn, syjies af hans egen förklaring.
*** Vid jagt användes långa snaror, som
jägaren kastade öfver villebrådet för att
fånga det. På denna sed syftar apostelens
bildliga uttryck. Icke för att snärja
korintierna och göra dem ofria har han
skrifvit så, som han här gjort.
f ett sådant väsen, som passar en
kristen i alla afseenden.
ft Det ord, som vi här öfversatt med
orubbligt, uttrycker, att man icke låter
draga sig hit och dit.
36. IVIen om någon menar sig
handla vanärande* mot sin
jungfru,** om hon är öfver mogen
ålder,*** och det så måste ske,t
så må han göra, hvad han vill; f f
han syndar icke; må defff gifta
sig.
* Om han menar sig draga vanära öfver
henne genom att vägra henne att gifta sig.
Dermed kan apostelen mena dels den skam,
som gamla ogifta qvinnor hos judar och
greker voro föremål för, dels den vanära,
3om kunde träffa jungfrun genom att blifva
förförd.
d. v. s. den jungfru, hvars giftoman
han är, det vare nu hans dotter eller
myndling.
*** Såsom mogen ålder räknades blan(i
grekerna 20 år för qvinnan och 30 år för
mannen.
t Märk, huru Paulus här gör det till
en pligt för giftomannen att taga hänsyn
till den fara, som hans jungfru kan löpa,
om han hindrar henne från att gifta sig.
Alldeles i öfverensstämmelse dermed är
det, som den borgerliga lagstiftningen i
de kristna staterna bestämt, att jungfrun
vid en viss ålder skall vara sin egen
giftoman. I det gamla Grekland var det icke så.
ft så må han efter sin önskan låta
henne gifta sig.
ttt hon och den man, som önskar
hafva henne till hustru.
37. Men den som står fast i
sitt hjerta, då han icke har något
tvång,* men har makt att följa
sin egen vilja** och har beslutit
detta i sitt eget hjerta att bevara
sin egen jungfru, f han skall göra
väl.tt
* såsom den i förra versen nämde
giftomannen har.
^^ Ordagrant: har malct med af seende
pä sin egen vilja.
f så att hon förblir jungfru.
••f han skall göra väl, om han handlar
så. — Märk uttryckssättet: den som låter
henne gifta sig, han syndar icTce (v, 36);
den som bevarar henne ogift, han gör väl
(v. 37). Jemför ock nästa vers.
38. Derför, den som gifter bort
sin egen jungfru, han gör väl^
men den som icke gifter bort
hemte, han skall göra bättre.
39. E n hustru är bunden så
lång tid, som hennes man
lef-ver.* Men om mannen har
af-somnat,** så är hon fri att gifta
sig med, hvem hon vill, allenast
(det sker) i herren, f
Eom. 7: 2.
* derest mannen icke begått
äktenskapsbrott, ty då är hon fri. Se Matt. 5: 32,
Mark. 10: 12.
** d. v. s. dött. Om aflidna troende
säges det vanligen i nya testamentet, att
de sofva. Se Matt. 27: 02, Joh. 11: 11,
1 Kor. 11: 30, 15: 6, 18, 20, 1 Tess. 4:
13, 14, 15 m. fl. st.
— 140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
