Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Kap. 12: 20 —13: 5.
15. Ty* om din broder
bedröf-vas för mats skull,** så vandrar
du icke vidare efter kärlek.***
Pörderfva iekef genom din mat
den, som Kristus har dött för.ff
1 Kor. 8: ii.
, * Detta ty syftar tillbaka på v. 13, och
sammanhanget är: Låt det vara eder
grundsats att icke vara någon broder till anstöt,
ty om din broder bedröfvas o. s. v.
** om du genom att äta det eller det
förleder din broder att göra något, som
han anser vara orätt, så att hans samvete
oroas.
Kärleken fordrar, att du då hellre
försakar att begagna din frihet. Se 1 Kor.
8: 18, 9: 20 f.
t Genom att förleda en broder till att
handla mot sitt samvete, kan man vålla,
att han till sist går förlorad. Och det
vore ju ett förskräckligt missbruk af den
kristliga friheten.
tt Kristus har dött för att frälsa
honom, huru skulle då du göra något, som
kunde förderfva honom!
16. Må derför icke* edert
goda** varda smädadt.***
* genom edert förvållande.
det goda, som I genom tron på
Kristus egen. Med detta goda menar
apo-stelen allt det andliga goda, som de i
Kristus vunnit.
Om judar och hedningar finge se
de troende inbördes döma och förakta
hvar-andra för sådana ting som mat, så
kom-me de för visso att smäda hela deras
kristendom. Och det borde de troende
akta sig för.
17. Tj Guds rike* är icke
ätande och drickande** utan
rättfärdighet och frid och glädje i
helig ande. t
1 Kor. 8: 8.
* Här som öfver allt annorstädes
menar apostelen med Guds rike det rike, som
Kristus skall upprätta på jorden, när han
kommer igen. Jemför 1 Kor. 6: 9 f., 15:
24, 50, Gal. 5: 21, Ef. 5: 5, Kol. 4: ii,
1 Tess. 2: 12, 2 Tess. 1: 5.
Guds rike, som vi tillhöra, och i
hvilket vi hoppas att få ingå, när det
kommer, är till sitt väsen icke ätande och
drickande. För att få gå in i det samma
kommer det derför icke an på att äta det
eller det och dricka det eller det. Och
då är det ju orimligt, att de troende här
skulle göra sådan affär af mat och dryck
att de derför skulle döma och förakta
hvarandra.
t Guds rike är till sitt väsen
rättfärdighet: alla dess medlemmar äro
fullkomligt frigjorda från all synd samt i alla
afseenden Kristus lika; det är frid: der
är ingen strid, mellan alla dess
medlemmar råder en fullkomlig frid och enhet;
det är fröjd i helig ande: der råder en
beständig fröjd och glädje, verkad af den
helige anden. De, som vänta att få gå
in i riket, böra derför vinnlägga sig om
dessa stycken. Ty genom att vinnlägga
sig om sådant, som är för Guds rikes
väsen utmärkande, mogna de allt mer och
mer för riket. Genom att fäkta om
sådant, som är för Guds rikes väsen
främmande, försenas deras mognad. Ja, de
löpa fara att derigenom göras rent af
odugliga för riket.
18. Ty* den som i detta** är
träl åt Kristus, t han är
välbehaglig för Gud och bepröfvad
för menuiskorna. tt
Apostelen anför här en bekräftelse
på det, som han i v. 17 sagt. Det
utmärkande för Guds rikes väsen måste vara
sådant, som gör en menniska välbehaglig
för Gud, och detta är icke ätande af viss
mat utan rättfärdighet, frid och glädje i
helig ande.
^^ i dessa stycken.
•• Se anm. till kap. 12: 11.
••f Den som har de egenskaper, som
utmärka Guds rike, han håller ock inför
menniskor profvet såsom varande en Guds
man i sanning. Menniskorna måste, om
de vilja döma rätt, erkänna, att han det
är.
19. Alltså jaga vi således*
efter det, som hör till friden,** och
det, som hör till den inbördes
^PPl^ygg^lsen.t
* I stället för att uttala en uppmaning
till de troende att jaga efter frid,
framställer apostelen det såsom en naturlig
sak, att de göra det. Alldeles på samma
sätt säga äfven vi i svenskan: »Alltså göra
vi det och det», »alltså går du dit och
dit» o. d. Dermed uttala vi i sjelfva
verket en uppmaning men på ett sådant sätt,
att vi uttrycka vår förvissning, att det
sker så och kan icke annat. — Att jaga
är att ifrigt lägga sig vinn om något. Se
anm. till kap. 12: is.
— 89 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
